The Strand Bookstore i New York

Den 10 Maj flög min sambos familj och jag till The Big Apple för att fira svärmors 50-års dag. Det blev en resa genomsyrad med sightseeing, steakhouse och en hel del shopping. Jag hade innan resan läst om Strand Bookstore och var lite sugen på att gå dit. Under resan blev det dock inte något bestämt tillfälle att göra ett besök och bokhandlen föll i glömska.

Men...

Under en tur genom staden sprang vi helt plötsligt på denna underbara skapelse. Rader efter rader av böcker prydde trottoaren utanför affären och jag dök in. Väggarna var fyllda från topp till tå med böcker, böcker, böcker. Tusentals av dem!

Paradiset!

Titta så ljuvligt!

 

Trött sambo <3!

Hyllorna var så höga att man fick klättra upp på stegar för att nå de översta hyllorna.

Strand ligger på hörnet av 12th street och Broadway.
 

Dessa fynd blev det:
God is dead av Ron Currie, Jr.
The New York Triology av Paul Auster
Snuff av Chuck Palahniuk
Och en fin tygpåse såklart!

Jag hittade snabbt några stycken som jag ville adoptera och hade antagligen kunnat hitta många fler om inte min sambo hade hittat mig djupt försjunken mellan hyllorna och lotsat ut mig. Desperat försökte jag förhandla om att låta de andra gå före så kunde jag komma i fatt senare om typ tre timmar eller något. Jag hade lugnt kunna gå runt där en bra stund till. Det fanns en källare och övervåning med som förblev outforskad.

Så nästa gång jag åker dit så blir det en heldag på Strand Bookstore. Om du är en bokälskare och befinner dig i New York så-missa-inte-Strand!

Checka in deras hemsida: http://www.strandbooks.com/index.cfm


Och så blev det tre böcker till på flygplatsen i Newark innan vi flög hem:

The Happiness project av Gretchen Rubin
Wild av Cheryl Strayed
Let´s pretend this never happened av Jenny Lawson
 

Det blev lite tema: unga kvinnor som skriver om sina liv/ #1 New York Times Bestseller

Ooohh.. jag vill bara sätta igång och läsa, kommer bli en bra läs-sommar vill jag lova!

Den magiska timmen

Boken Magic hour, på svenska översatt En flicka som kallas Alice, av Kristin Hannah utspelar sig i den lilla regniga staden Rain Valley i delstaten Washington i USA. Där går allt sin stilla gång och alla vet allt om alla. Men en dag rörs det om i grytan i form av en liten flicka. Med en vargvalp under armen och ett aggressivt djurliknande beteende blir hon snabbt känd som vargflickan. Polischef Ellen Barton vet knappt vad hon skall göra när hon till slut kontaktar sin syster, en känd barnpsykriatriker hemmahörande i Los Angeles. Dr Julia Cates har inget bättre för sig för tillfället. Hennes patienter har svikit henne efter att hennes karriär skakas av en tragedi. Med dämpat självförtroende beger hon sig till sin gamla hemstad och påbörjar den långa kampen att få vargflickan att sakta komma tillbaka till människovärlden. Samtidigt ifrågasätts Julias kompetens och om hon verkligen är rätt person för jobbet.

Först tyckte jag att boken kändes lite förutsägbar och dialogen var lite fånig( vilket i och för sig kan bero på tråkig översättning), men sedan vävdes jag in i historien och sidorna svepte förbi på ett ögonblick. Den är en spännande och vacker historia om hur trasiga männsikor han bli hela genom varandra igen. Den gav definitiv mersmak för att utforska mer av Kristin Hannahs verk. Läsvärd!

Damernas Detektivbyrå.

Det första mötet som många gör med Alexander McCall Smith är genom Damernas detektivbyrå. Det är antagligen de böcker som han är mest känd för. Mitt egna möte fick jag genom historierna om människorna på Scotland street 44. Jag har läst de tre första böckerna i den serien och har alltid velat läsa Damernas detektivbyrå.

En dag satt jag och min sambo och strökollade på tv och då stötte vi på tv-serien som är baserad på böckerna. Det gjorde mig ännu mer sugen. Dock har det gått några år nu och jag har inte riktigt kommit till skott. Men så fick jag chansen att låna den första boken av en jobbarkompis och så var det hela igång.

Dameras detektivbyrå handlar om Mma Ramotswe, en stolt afrikansk kvinna som bor i Botswana och driver en detektivbyrå. Tack vare sitt sunda förnuft och intuition lyckas Mma Ramotswe lösa de flesta fall från otrogna män till försvunna barn.

Liksom böckerna om livet på Scotland street 44 har Damernas Detektivbyrå en hög mysfaktor och är lättläsa. Fallen som Mma Ramotswe löser är kanske inte de mest komplicerade, men ibland behöver man inte en stor tankenöt för att njuta av en bok. Den är varm, rolig och ger en trevlig läsupplevelse och jag kommer definitiv att ta mig an resten av serien i framtiden.

Sedaris briljerar.

Förra gången jag läste en bok av David Sedaris så blev det Naked. Liksom andra böcker av författaren så innehöll den korta humoristiska noveller. Dock blev jag smått besviken på den, då jag inte riktigt fann mig i hans historier. Jag tyckte att de var lite platta och kändes lite meningslösa.
Den första boken jag läste av Sedaris var novellsamlingen Squirrel seeks chipmunk, som hade ett djurtema och den älskade jag verkligen. Det var den som gjorde att jag ville undersöka med av Sedaris verk.

Så kom turen till boken i min hylla som har den underbara titeln: When you are engulfed in flames. Även denna följer novelltemat och handlar om olika episoder ur Sedaris liv, men med en humoristisk twist. Då jag inte blev så imponerad av Naked, hade jag bara lagom höga förväntningar på denna bok.

Och jag älskade den! Historierna var så roliga och självironiska att jag bara ville ha mer, mer, mer!
De handlade om allt från den jobbiga grannen i New York, en gammal kvinna som gillade att sitta vid fönstret och gapa obsceniteter på folk på gatan och som Sedaris blir motvillig/villig vän med. Eller hur hans partner alltid går 20 meter framför honom på alla semestrar, men det kanske ändå är okej, med tanke på att han alltid får fixa allt som är sönder hemma. En annan historia handlar om hans fascination över spindlar och hur han adopterar en som får heta April och fösöker fånga levande flugor för att mata henne med. Detta är bara några exempel på allt fler underbara berättelser.

Något som genomsyrar When you are engulfed inflames är alla Sedaris brister och det är så härligt att få höra; någon som inte är helt perfekt och vågar driva med sig själv för det. En sådan självdistans gör boken underbart rolig och jag tycker alla ska ge Sedaris en chans någon gång i livet. Detta är i allafall inte den sista boken jag läser av honom.

Två korta historier om sexualitet.

Smut: two unseemly stories av Alan Bennett är en av de böcker som dök upp under bokrean i år och fångade mitt intresse. Först och främst; titeln: Smut, med underrubriken two unseemly stories fångade mitt öga. Jag visste inte vad smut betydde, men efter lite googlande fick jag fram "oanständighet". Sedan hittade jag den svenska versionen som översatte: Snusk och jag kunde inte hjälpa att bli lite tonårsfnissig och nipprig över denna underbara titel.
Det andra som fångade mig var det faktum att boken var tunn, men innehöll ändå två historier. Jag har ju fått upp ögonen för korthistorier efter att ha blivit frälst av David Sedaris humoristiska samlingar.

Den tredje intressefångaren var det tema som genomsyrade boken: sexualitet och medelålders kvinnor, den första om Mrs Donaldson; en 55-årig änka som blir erbjuden av sina unga inneboenden att få betala hyran i en sexuppvisning. Något hon tackar ja till. Den andra är om Mrs Forbes som ser sin snygge, dryga son gifta sig med en mindre snygg, men smart kvinna och blir mer och mer undantryckt och olycklig i sitt eget äktenskap.
Jag var såld och så var även boken en stund senare... till mig.

Båda historierna var lite kaxiga och jag gillade den råa touch som de hade. Rekommenderas!

Jag hittade inte dörren, Bokflugan...

Nu har jag tagit mig igenom Elefantskötarnas barn av Peter Hoeg. Jag läste den som en uppmaning från min syster Bokflugan. Hon har redan gett en utomordentlig recension så därför tänker jag inte dra en lika detaljerad analys.

Önskar du det så läs Bokflugans recension här.

Historien i korta drag: syskonen Peter, Tilte och Hans upptäcker en dag att deras föräldrar ännu en gång är försvunna. I sin jakt på att hitta dem kastas de in i en historia där dolda hemligheter och mystiska människor dyker upp.

Bokflugan blev riktigt betagen av denna bok och jag får tyvärr säga att jag inte blev lika djupt biten av den. Jag tyckte den belv lite för rörig och konstig. Jag hängde inte riktigt med i svängarna och så blev den lite overklig, framförallt hur en fjortonåring och sextonåring kan lura så många vuxna under deras äventyr.

Min känsla när den var över var: jobbig och konstig. Plus att jag hatar ordet Finö nu. Bara för att det nämndes i princip på varje sida.

The Midnight Palace av Carlos Ruiz Zafón

The Midnight Palace av Carlos Ruiz Zafón är den andra boken som författaren skrev under 90-talet och som riktade sig till ungdomar. Den första är The Prince of Mist som jag läste för något år sedan. Gemensamt för de två böckerna är de fantasifulla skräckhistorierna som de erbjuder. I The Prince of Mist fanns en scen som gjorde att håret reste sig i nacken på mig och en ilning längst ryggraden fick mig att slänga ihop boken en stund för att återhämta mig. Det är bra berättarteknik som kan åstadkomma något sådant.

The Midnight Palace går i samma fotspår som sin föregående. Historien utspelar sig i Calcuttta 1932. För sexton år sedan separerade kvinnan Aryami Bose på ett tvillingpar i hopp om att rädda deras liv. Pojken Ben växer upp i ett barnhem där han och hans vänner har bildat den hemliga klubben The Chowbar society. De ska alla snart fylla 16 år och måste nu lämna barnhemmets trygga vrå för att pröva vingarna på egen hand. Det som skall vara deras sista möte förändras snabbt då Aryami Bose dyker upp med en flicka i släptåg; Bens tvillingsyster Sheere. En mörk hemlighet avslöjas och tvillingarnas liv svävar nu i livsfara.

Boken spann på direkt med raska steg och det man får vara med på är en totalt overklig historia. Men det är det som är tjusingen med boken. I jämförelse med Ruiz Zafóns andra böcker som Vindens skugga och Änglens lek som spelar mer i drama-ligan är dessa ungdomsböcker ren och skär fantasiskräck.

Ingen tung bok att ta sig igenom och slutet fick mig att fälla tårar. Helt klart läsvärd. Älskar Ruiz Zafón!