torsdag 17 november 2011

I will hypnotize you...

Då var jag klar med Hypnotisören av Lars Kepler. Efter min hedniska handling där jag läste Paganinkontraktet först (som är andra delen, men dock inte sammanhängande så det stör) så fick jag mersmak för att läsa den första delen. Och.. tja, ja.. jag tyckte faktiskt att Paganinkontraktet var snäppet bättre än Hypnotisören. Ska jag vara ärlig så vet jag inte ens om jag skulle ha gett mig på Paganinkontraktet om jag hade läst i rätt ordning från början.



Visst höll den måttet och var spännande och allt det där, men jag saknade något som Paganinkontraktet hade. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det var. Kanske att det var mycket mer detaljerat och djupare i Paganinkontraket. Hur som helst så har jag sagt det förr och säger det igen; Deckare kanske inte är min grej trots allt. Speciellt inte när huvudrollerna är medelåldersmän gubbiga män. Känns som om dom redan tar nog med plats... Wallander, Sejer, Beck (förvisso tv, men ändå!) Nej, in med lite mer Maria Wern och Irene Huss så kanske jag börjar intressera mig lite! Paganinkontraktet hade ju Saga Bauer som blandade upp lite. Det kanske var det som gjorde att jag gillade den bättre?

Men jag vill inte avsluta negativt; Hypnotisören var stundtals riktigt spännande och obehaglig och orginell (för mig iallafall) och jag tycker att man ska ge den en chans. Om man dock inte blir så frälst av den så var inte rädd för att gå vidare till Paganinkontraktet iallafall! Hell, jag kommer säkert ge mig på Eldvittnet en vacker dag!

onsdag 16 november 2011

Välkommen till Den Eriksonska Bokcirkeln

Nu är det dags att ingå i en helig bokcirkel. Medlemmarna för tillfället är jag och min kusin Annie. Bokflugan var först på, men har nu dragit sig ur. Eftersom jag är på sista spurten i min utbildning med tentor och allt vad det innebär och Annie har två småbarn att ta hand om så får vi se hur vi får ihop det. Annies krav på bok var att den skulle vara under 300 sidor. Till slut kom vi fram till att Igelkottens elegans av Muriel Barbery.


Den Eriksonska Bokcirkeln har jag dikatoriskt valt till namn, efter våra mammor och mostrars släktnamn; Eriksson (tog bort ett s för lite bättre effekt). Alla är givetvis välkomna att hänga på läsandet!

tisdag 8 november 2011

Nämen Hey Dolly!

"Mårtens mamma har haft cancer. Det är sånt man absolut inte får skämta om. Det är så att säja ett infekterat ämne. Notera att det där hade varit osmakligt sagt om hon haft en infektionssjukdom, till exempel kallbrand. Nu var det helt okej, för cancer är inte bakteriellt."

Jag är så jäkla avundsjuk. Så avundsjuk på Amanda Svensson som 2008 debuterade med Hey Dolly, 21 år gammal. Vad gjorde jag när jag var 21 år? Inte skrev jag en nätt liten bok sprängfylld med de galna, kloka, roliga och geniala formuleringar, som Amanda Svensson gjorde. Stilen är rå, men hjärtlig och tempot uppskruvat till max.

Dolly är en smula dysfunktionell 18-åring med en smula dysfunktionella vänner och en väldigt normal pojkvän. Genom Dollys ögon och fantasi får vi ta del av åttiotalistens egocentriska världsbild. De enda krig som man kan protestera mot är de i ens eget huvud och i Dollys verkar tankarna på vännens besatthet av Jens Lekman, pojkvänens toffelfasoner och rockstjärne-fantasierna bilda ett litet inferno.

"Kanske en släng av graviditet, vad vet jag ... snälla säj att jag har lite kondylom. Lite gonorré, lite övervikt, lite snustorra äggstockar, ett litet foster i magen. Säj att jag har vad som helst som kan upptäckas och botas."

För mig är språket Hey Dollys absolut största behållning. Man vill riktigt suga in alla fantastiska meningar Amanda Svensson har trollat ihop. Det är en fin och udda historia men ibland känns det nästan som om Dolly själv tar över berättandet och handlingen blir som en deg som jäser över med knäppheter. Vissa bitar är tajtare än andra helt enkelt. Jag är ändå sjukt imponerad och, som tidigare sagts, sjukt avundsjuk. Ska nog ta och kasta mig över hennes senaste bok Välkommen till den här världen så fort jag får tillfälle.

måndag 7 november 2011

Ode till äckliga saker.

Jag gillar sår. Eller kanske inte gillar just själva såret, men jag tycker att det är fascinerande hur sår kan uppstå och hur rätt omläggning och liknande kan få det att läka ihop igen. Jag tycker inte att det är äckligt, inte alls faktiskt. Jag har till och med köpt en bok bara om sår. Sår heter den, fyndigt va? Innehåller en hel del smaskiga bilder och förslag på omläggningar. (Bilden är från adlibris.se. Jag orkade inte ta en egen.)



  Jag gillar också att klippa folks naglar, speciellt om de är rikigt långa klonaglar och gärna lite skit under dem med som man kan rensa bort. Det jag gillar med det är att se hur det blir rent, och hur lättade de jag klipper blir. Det är faktiskt en befrielse för många!

En annan sak jag gillar är att rensa öron. Att riktigt gräva sig in och gotta sig åt att se vaxet försvinna. Ett tips är att dra topsen i öronvecket; att börja uppifrån och följa svängen hela vägen ner. Där gömmer sig ofta lite död hud!

Ännu en sak jag är förtjust i är att rensa duschavloppet på hår. Jag har en rätt rejäl kalufs och det blir en liten skörd då och då. Bara att fiska upp och slänga och vips så rinner vattnet ner mycket snabbare!

Men det finns saker som gett även mig kväljningar (ja, jag har också fått det då och då)
Dessa är:
* Tömma en påse innehållande göjs från en magsäck (s.k. ventrikeltömning). Var tvungen att klippa upp påsen och seda ösa ut det i sköljen. Kväljningsfaktor 4 (av 5)
* Ta avföringsprover är aldrig mysigt, kanske inte får kväljning när man torkar rumpor eftersom då blir man av med det, man utför en naturlig handling, men att gräva med en spatel i det är sådär kul. Dock pallar jag det ganska bra. Kväljningsfaktor 2.
* Ta prov på spya. Say no more. Kväljningsfaktor 4.

Behöver jag nämna att jag jobbar inom vården?