"International Bestseller" behöver inte betyda att man gillar den...

A visit from the goon squad av Jennifer Egan låter oss följa olika människor i olika skeden i livet där record executive Bennie Salazar och hans assistens Sasha står i centrum. Boken handlar om relationer mellan männsikor och hur de hanterar livets dilemman och händelser. Jag köpte boken på Amsterdams flygplats när jag och sambon var på väg hem från Rom. I bokhandlen stod valet mellan den och två andra böcker. Men jag valde till slut denna, främst för att den var skriven av en kvinnlig författare.

Jag är ju en sucker för relationer och mänskliga interaktioner, något som det fanns gott om i boken. Dock läste jag den på engelska och det var inte den lättaste engelskan enligt min åsikt. Jag fattade ibland inte vad som hände och i ett kapitel så skummade jag bara. Det är sällan det sker, men jag orkade inte läsa för läsandets skull. Jag förstod sammanhanget och det räckte.

Jag var nyfiken på boken eftersom orden "International Bestseller" stod tryckta på pärmen och jag förstår på något att den blivit en favorit, speciellt om man fattar språket. Ibland kändes till och med A Clockwork Orange mer begriplig än denna. Okej, nu kanske jag tog i... men typ.

Funderade när jag började läsa om detta kunde bli en ny favorit för mig, fast jag konstaterade rätt snabbt att så var inte fallet. Hur som helst så är den ändå läsvärd, främst för Egans påhittighet som tar historierna framåt och gav en trevlig läsupplevelse.

Los favoritos de Bokfjärilen - Part 4

To kill a mockingbird - Harper Lee

Har velat läsa denna sedan jag såg en lista på nätet med "100 böcker man måste ha läst innan man dör." To kill a mockinbird var givetvis med på listan och jag blev lite nyfiken. Titlen lät lite invecklad med tanke på ämnet (rasism) och jag blev först lite avskräckt. Men så skaffade jag den och fastnade redan från första sidan. Den var smart berättad och ämnet funkade trots att den hade några år på nacken. En klassiker som alla borde läsa tycker jag. Har lyckats få min mor att låna boken, men om hon kommer att läsa den är ju upp till henne. Men den är definitivt värt det. Läste om författaren Harper Lee på internet där det stod att hon bara skrev To kill a mockingbird som blev en sådan hit och sedan försvann hon. Gjorde inga intervjuer och skrev aldrig mer någon bok. Jag undrar varför... 

Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger

Efter att ha blivit helt såld på Niffeneggers första bok Tidresenärens hustru som jag tidigare recenserat har jag sett fram emot att läsa hennes andra verk Själens osaliga längtan. Den förstnämnda boken räknar jag som en av mina absoluta favoriter så mina förväntningar inför den kommande läsningen var farligt höga.

Boken utspelar sig i Highgate i London. Tvillingarna Julia och Valentina är två systrar med ett osunt förhållande till varandra. Nu är jag ingen psykolog och kan inte ge ett professionellt utlåtande om saken men om man klär sig lika, sover i samma säng vid tjugo års ålder och inte kan fullfölja universitetet på grund av att ens syster hoppar av utbildningen och man inte kan fortsätta på egen hand, vågar jag dock påstå att relationen faller under kategorin osund. Rätta mig om jag har fel.

Julia och Valentina får ärva sin avlidna mosters lägenhet vid Highgatekyrkogården i London. För att få lov att sälja den måste de bo där ett år. Systrarna lämnar sitt hem i USA och beger sig till London, något som Valentina känner motvilja mot. Hon är i relationen den undergivna som inget hellre vill än att slå sig fri från sin mer utåtriktade och bestämda syster Julia som har siktet inställt på ett liv med systern konstant vid sin sida.

De lär känna under sin tid i London sina grannar; en korsordsmakare med tvångssyndrom och mostern älskare som fattar tycke för en av tvillingarna. Till på köpet får de även en annan, ganska oväntad bekantskap...

Hade jag lite för höga förväntningar på boken? Svar ja. Dock var jag medveten om att det skulle knappast vara möjligt för Niffenegger att toppa Tidsresenärens hustru som är en av de bästa och mest orginella böcker jag läst. Men Själens osaliga längtan var inte så tokig den heller. Handlingen tar sig oväntade vändningar som levererar ett slut som inte gått att förutse. Karaktärerna skildras på ett sätt som gör att man fäster sig vid dem och vill veta vad som ska hända med dem.

Som tvilling själv var det intressant att följa relationen mellan Julia och Valentina. Vissa saker kunde man relatera till, men det extrema i deras förhållande var obegripligt även för mig. Jag och min syster ville som tonåringar inte förknippas med att vara tvillingar genom att alltid klä oss olika och har olika frisyrer. Allt för att bli sedda som enskilda individer och inte som "tvillingarna". Boken bekräftade det viktiga i att leva sitt egna liv och bli en hel egen person istället för bara en andra hälft.

Hundens hår.

"Döm inte boken efter omslaget" heter det ju, men det är ju faktiskt det första vi ser hos en bok, så det skadar ju inte om boken faktiskt har ett fint omslag. Det ger en extra touch, ett körsbär på glassen, ett plus i kanten så att säga. Så jag tog och gick igenom min bokhylla efter just mina favoritomslag. Jag fick överväga lite, men till slut kom jag fram till dessa:

En ängel vid mitt bord - Janet Frame

The Perks of being a Wallflower - Stephen Chbosky

Señor Peregrino - Cecilia Samartin

Journey to the centre of the Earth - Jules Verne

The Blue - Mary McCallum

Fördjupande studier i katastroffysik - Marisha Pessl

Berättelsen om Pi - Yann Martel

Först och främst: färgerna! Jag är en sucker för färg. Glada, varma färger får mig att smälta. Jag är som en mal i affärer, bara att jag dras till färg istället för ljus. Spelar ingen roll om jag kolla på en ask med skruvar, kommer den i olika färger så står jag och beundrar dem en stund.



Dessa två har lite havstema. Jag gillar blåvalen på The Blue-omslaget. Jagh ar alltid varit fascinerad av valar och delfiner så det är kanske därför den talar till mig. Berättelsen om Pi- omslaget är så häftigt och även om det händer mycket på den så blir den aldrig kladdig eller rörig.

Båda är underbart vackra.

Sedan har vi blommorna. Fördjupade studier i katastroffysik-omslaget har mjukt målad ros och titeln är så fint inskriven i den. Hade faktiskt den som skrivbordsunderlägg här på datorn ett tag. Så fin tycker jag den är. En ängel vid mitt bord har jag ännu inte läst, men jag föll för färgerna helt enkelt. Gillar ju färger som sagt. Och även om Señor Peregrino lovade runt, men höll tunt så kunde jag inte låta bli att enrkänna att jag alltid blivit lite förförd av omslaget. Den vackra kvinnan och blommorna och den underbara gröna färgen. Jag är såld!

Sist men inte minst: övriga omslag. Journey to the centre of the Earth-omslaget behöver nästan ingen presentation. Jag har till och med skrivit ett helt inlägg tillängnat bokförlaget Pengiun. Älskar deras omslag och speciellt denna klassiska layout. Enkel och en fin färg.

Sedan har vi Perks of being a Wallflower, som även den har fått tjäna några dagar som skrivbordsunderlägg. Här föll jag inte för några färger (den kan ju knappast beskrivas som färgglad direkt) utan för skrivstilen i titeln och författarnamnet. Jag älskar hur det ser ut som om någon bara skrivit det lite i förbifarten. Sedan gillar jag texten bakom som är från själva boken.

Så där var de; mina favoritomslag hittills iallafall. Det kommer ju alltid fler pärlor.

Kiss my sharries and all that cal

Viddy, slooshy, krovvy, govoreeting, gulliver, pony, rookers, nogas, devotchka, chelloveck, droogs, glazzies, skorry, bezoomny, malenky, britva, gazetta, goloss, litso, slovo...

Anthony Burgess har i A Clockwork Orange hittat på ett eget slangspråk som tonåringarna (eller nadsats, som de också kallas) använder. Boken är i berättarform och "Our Humble Narrator" är femtonårige Alex. Han är ledare av ett gäng som roar sig på kvällarna med "The old in-out" (alltså våldtäkter) och ultra-våld. De går runt på stan, härjar och sprider skräck omkring sig. En dag åker Alex fast av polisen och skickas till fängelse, där han får träffa psykologen Dr. Brodsky som har metoden för att bota våldsamma människor som Alex.

När jag började läsa fattade jag ingenting. Inte så konstigt när 50 % av språket bestod av påhittade ord. Jag ville ge upp rätt snart, men gav den till slut en chans. Och efter några kapitel så tedde sig slangen inte så obegriplig som den först gjort.
Jag började bena ut det hela och eftersom boken inte var så värst tjock (141 sidor) så stod jag ut till slutet.

Var den bra? Tja, jag trodde den skulle vara bättre och mer slagkraftig mot slutet, men den slutade mest. Bara sådär.
Men den är speciell, orginell, lite smågalen. Läsvärd om man kan orka med språket.
Funderar faktiskt på om jag ska läsa om den i framtiden. Inte för att jag räknar den som en favorit, nej, utan för att jag nu vet vad de flesta ord betyder och då kan jag koncentrera sig mer på innehållet istället.

Nu ska jag ta och se filmen med. Den lär vara knäpp.

Jag avslutar detta inlägg med:
Kiss my sharries and all that cal!

Los favoritos de Bokfjärilen - Part 3

De vilda detektiverna - Roberto Bolaño
En bok som jag hittade på Landvetter flygplats. Jag hade med mig Vindens skugga, men insåg att jag antagligen skulle läsa ut den. Så jag fastnade för denna boken. Den var hela 700 sidor tjock och i Cyperns hetta smälte limmet och sidorna lossnade och föll i flera bitar. Men trots det läste jag vidare med ett hårt grepp om pärmarna så den inte skulle falla isär mer. Den var så speciell och lite smågalen och jag älskade verkligen den. Tyckte ibland att den var lite för lång, men nu ser jag framemot att läsa om den och kommer njuta av varenda sida. (Dock kommer jag beställa en ny som fakiskt sitter ihop!)