Sista boken för i år och första e-boken

Sista boken för år 2012 gick i obehagets och mordets tecken: Monster av Micael Dahlén handlar om det mest omoraliska och bestialiska som en människa kan utföra; ta en annans männsikas liv.

Dahlén har träffat 5 kända mördare som alla utfört mord på olika vis; Issei Sagawa, den lilla japanen som inte bara sköt ihjäl den holländska studenten Renee Hartevelt, utan kalasade på hennes kvarlevor. I Danmark har han ett möte med Peter Lundin, mannen som dödade fyra människor med sina bara händer och nu flockas kvinnorna efter honom och gör allt för att få träffa honom i fängelset.
Den gamla omtänksamma damen Dorothea Helen Puente förgiftade sina inneboende på sitt pensionat och nu önskar folk att hon var deras egna mormor. Wayne Lo sköt ihjäl två människor och skadade fyra i vad som blev en skolskjutning innan begreppet ens var uppfunnet. Nu tjänar han pengar på att sälja saker som har med mördare att göra; s.k. murderabilia. Sist, men inte minns träffar Dahlén kanske den mest kända mördaren i morden tid: Charles Manson, som än idag förtrollar folk med sin karisma och excentriska utstrålning.

Något som blir bokens stora fråga är: varför är vi människor så fascinerade av mord? Vi stöter på det dagligen i nyheterna, i tv-serier eller i våra tankar. Kan det vara så att det är så intressant just för att det är det ultimata förbjudna, det som inte går att ta tillbaka.

Att läsa om mördarna är obehagligt och samtidigt pirrande fascinerande. Ja, det är klart jag tyckte om att läsa om det, även om morden äcklade mig, speciellt Sagawas kannibalism-historia, men om boken lärde mig något så är det att jag inte är ensam om att tycka detta. Mord intresserar oss, och mig ur en sociologisk synvinkel: vad driver en människa till ta det allra heligaste vi har, vårt liv?

Många frågor snurrar i huvudet och boken var pirrande intresseväckande och läsvärd.

Detta var första gången jag läste en e-bok på min nya Adlibirs Letto som jag fick i födelsedagspresent av mamma. Det var  både skönt och lite skumt att läsa på den. Skönt för den var så lätt och smidig och det var så underbart att kunna beställa en bok och vips så fanns den i lilla lådan. Men också lite avigt då, ja, man har ju läst vanliga pappersböcker i alla tider. Men jag kommer nog köra 50/50 med läsningen på letto. Jag har ju en hel del böcker att ta mig igenom här hemma.



Bilder från adlibirs.com

När en bok blir film.

En bra bok som åker upp på vita duken?

I

Love

It!

Ja, det gör jag verkligen. Jag är inte bara en bokfantast, utan även en inbiten filmnörd. Jag älskar film och det tog mig ett tag att inse att man faktiskt kan räkna det som hobby, inte bara som ett tidsfördriv.
Jag älskar att gå på bio, trots pappersprassel, småsnack och tonåringar som inte kan släppa deras smartphones i två timmar. Deras förlust!
Jag vill gärna dock läsa boken först innan jag ser filmen, annars går det inte. Jag måste få originalet innan jag tar mig an omtolkningen.

Jag vill nämna några böcker som jag läst i år pch även sett filmen som kom av dem.

Först ut:
Nick och Norahs oändliga låtlista av David Levithan och Rachel Cohn. Läste boken och kände ett litet neeh... Var inte så superduper imponerad, men den var helt okej.
Och så såg jag filmen och blev helt förtrollad. Jag älskade den, antaglien för att den var helt olik boken. De hade ändrat allt, men behållit kärnan och det var faktiskt ett smart drag eftersom boken inte är tillräckligt spännande för filmmaterial.  Det var en så feel-good film och jag drog paralleller till filmen Garden state som alltid gett mig samma myslyckokänsla efteråt.

Hungerspelen av Suzanne Collins. Jättespännande bok i min smak med det mörka postapokalyptiska temat. Filmen var även helt klart godkänd, framförallt för att de hittat så bra skådespelare till rollerna; Jennifer Lawrence och Josh Hutcherson.

Berättelsen om Pi av Yann Martel . Läste boken för ett tag sedan och tyckte väldigt mycket om den och jag såg filmen igår på bio. Jag är inget fan av 3D, men jag lät det bero denna gång eftersom det passade så bra då halva filmen utgjordes av den fantastiska scenografin. Färger och form dansade fram och jag njöt. Huvudrollen var fint framförd av Suraj Sharma och jag rekommenderar både boken och filmen, men som komplement till varandra; boken med historien, detaljerna och Martels underbara fantasi. Filmen bidrar med visionen och gav boken det bildspråk den förtjänar.

The Perks of Being a Wallflower av Stephen Chbosky. Innan jag ens läst halva boken visste jag att jag hittat en nya favorit. Boken var så vacker och sorgen, men ändå fylld av hopp. En High school-historia i annan tappning från de uttjatade traditionella. Om utanförskap och att hitta de verkliga vännerna och kärleken. Filmen har nyligen haft premiär i USA och den gick aldrig upp på bio i Sverige (av någon fruktansvärd anledning antar jag). Jag har nyss sett den och jag är så nöjd. Så nöjd att de valde Logan Lerman, Emma Watson och Ezra Miller i rollerna som Charlie, Sam och Patrick. De har gjort ett fantastiskt jobb och tror de flesta fans, liksom jag lyfter på hatten till denna respektfulla tolkning av en pärla till bok.

alla bilder är från imdb.com

Jag tycker en film som är baserad på en bok kan ge den nytt liv och ny uppmärksamhet. Jag kan ibland läsa en bok och tänka "detta skulle bli en jättebra film" och ibland blir den det, ibland inte. Men jag brukar ge filmerna en chans och jag blir ofta positivt överraskad. Det krävs sådan finkänslighet för att göra om en bok till film; skriva manus, hitta skådespelare som gör karaktärerna rättvisa, respektera bokens andemening etc.

Hur som helst; jag älskar både böcker och filmer och en kombination av dem är bara positivt tycker jag.
Tror nog jag ska börja skriva lite mer om filmer i bloggen med...

Knyta ihop säcken räckte inte.

I mina händer höll jag den. Äntligen: Fortsättning på den fantastiska Barcelona-berättelse om Daniel Sempere och de i hans närhet; Himlens fånge av Carlos Ruiz Zafón. Eftersom första boken Vindens skugga är en favorit och andra boken Änglens lek fick mig att brista ut i tårar är det väl inte så konstigt att jag hade höga förväntningar på den lilla oupptäckta pärla.

Boken fokuserar på karaktären Fremín Romero de Torres, Daniel Semperes vapendragare och hans historia om när han satt fängslad i Montjuïc-borgen och där träffade mannen som fått smeknamnet "Himlens fånge" av de andra intagna. Historien får Daniels liv att drastiskt förändras och honom att göra egna efterforskningar för att få reda på mer om sin egen mor och hennes öde. I nutid är förberedelserna igång för Fermíns kommande bröllop, men han verkar inte överlycklig över det som skall stånda.

Bild från adlibris.com

Boken känns som en utfyllnad. Fermíns historia om hans fängelsetid gör boken intressant och den länkas fin till den förgående böckerna, knyter samman säcken på ett vis, men resten av historien är bara platt och kommer ingen vart. Det känns bäddat för en fjärde bok, vilket jag hoppas på som kan ge historien den rejäla uppsving och punkt som den desperat behöver. Nej, jag blev rejält besviken och istället för den fantastiska lyckokänsla jag brukar känna efter att ha varit förtrollad av Ruiz Zafón berättarteknik kände jag istället ett "jahapp" när jag läste sista meningen i boken.

Sedan var det en annan översättare till denna bok än de första två, vilket jag inte visste, men fattade direkt efter att ha läst första sidan. Den hade inte samma anda som de andra två har. Himlens fånge är inte dåligt översatt, det är inte det, men det är ändå två helt olika personer som ska ge sin tolkning och då blir det skillander.

Nu fundrar jag på att snart läsa om den tidigare böckerna så jag få lite plåster på de sår som Himlens fånge åstadkom.
(Ja, jag vet, jag är en liten Drama Queen just nu, men fasen vad besviken jag blev.)

Lika magiskt som sist. Lite bättre till och med...

Då har jag slagit ihop pärmarna hos The Blue av Mary McCallum för andra gången i mitt liv. Det är ingen hemlighet att denna bok håller mig varmt om hjärtat och jag har länge velat läsa om den. Denna gång visste jag vad som skulle hända, men det var så roligt att få läsa från den synvinklen: med facit i hand. Den är vackert skriven och har intressanta karaktärer och är så magiskt på något vis att den rotar sig fast lite i hjärtemusklen och stannar kvar ett stund efter läsupplevelsen.

Om ni vill läsa en fullständig redogörelse av boken så har min syster Bokflugan gjort en här.

Läs och njut...

Herregud, jag har hjärtklappning av lycka!!!

Fick ett nyhetsbrev från bokus till min mejl idag. Där kunde man köpa 2 böcker för 299 kr. Jag bestämde mig för att gå in och kika lite vilka böcker som erbjuds. Plötsligt dök namnet Carlos Ruiz Zafón upp. En ny bok som jag inte sett förut poppade upp på rutan; Himlens fånge.

Bild från adlibris.se

Jag fick lite smått spatsmer och blev lite svettig! Jag har ju hållt utsikt efter nya böcker av Ruiz Zafón, men det var ett tag sedan jag kollade så jag missade denna pärla som gavs ut i september. Jag kan inte vänta på att den ska komma i pocket (jag har de andra böckerna i pocket-form så jag ville ha det enhetligt, men nu skiter jag i det för jag måste ha den nu!!) Så nu ska jag beställa den inbunden och jag kommer att räkna sekunderna tills den landar i brevlådan.
I Himlens fånge återvänder vi till De bortglömda böckernas gravkammare och Sempere & söners bokhandlen.

Passade på att beställa en till bok av honom: The Midnight palace. Det kommer att bli en awesome jul!