När dinosaurier härskade över jorden!

1993 var året då filmen som fångade mångas intresse kom ut; Jurassic Park var något helt i särklass och jag blev, liksom de flesta, härförd över den välarbetade storyn och teknologin som verkade vara från en helt annan tid. Efter första titten på filmen fick jag mardrömmar som höll i sig i flera år (jag var ju bara 6-7 år!), men trots det kunde jag inte låta bli att tycka att Jurassic Park är en av de bästa filmer som gjorts, vilket jag fortfarnade tycker. Med åren har jag fått en mer chill inställning till dem, även om mina drömmar ibland får besök av en och annan T-rex.

Så nu; 20 år senare lägger jag ner boken, med samma namn, bakom filmen efter några dagars intensivt slukande. Den var riktigt bra, men väldigt annorlunda från filmen.

Den behöver kanske ingen närmare presentation men här kommer en kort introduktion: Dr. Alan Grant, paleolog och Dr. Ellie Sattler, paleobotaniker, blir en dag inbjudna till en ö utanför Costa Ricas kust, där öns ägare, John Hammond lovar dem en riktigt upplevelse. Hammond har, ihop med genetiker, lyckats med det omöjliga: att återuppleva dinosaurier. Grant och Sattler ska ihop med några andra utvalda få en försmak på detta förhistoriska zoo, men då strömmen går och de elektriska stängsel som håller djuren i sina inhängnader bryts, ger sig djuren ut på jakt, utan en aning om vilket århundrade de befinner sig i.

Författaren Michael Crichton har verkligen visat prov på sin vetenskapliga förmåga då han får dinosauiernas återkomst att kännas som något som faktiskt skulle kunna inträffa. Hela boken genomsyras av tanken; ska vi göra något bara för att vi kan, fast det kanske inte är helt rätt?
Handlingen var riktigt actionpackad och lika nervkittlande som filmen. Jag kunde dock känna att det blev lite för mycket av dinosaurierattackerna. De tappade spänningen lite när de dök upp i varenda scen, hela tiden. Ibland ville man bara att det var lite mer "kommer de kanske dyka upp i den här scenen? Oh... spännande" istället för: "undrar när de dyker upp nu då? Japp, där kom de!"

Här kommer den intressanta paradoxen som jag befinner mig i: eftersom boken kom först så är den ju den som är "rätt", men då jag gått 20 år med filmen så kunde jag inte hjälpa att känna att den är snäppet mer rätt för mig. Ja, jag föredrar nog filmen faktiskt. Men jag kommer kasta mig över bok nummer två andå ;)!

Gotiskt skräckromantik a lá Ruiz Zafón.

Finns det en underbarare (bokrelaterad) känslan än den som infinner sig när ens favoritförfattare har kommit ut med en ny bok?
Eller, tja, Marina av Carlos Ruiz Zafón är inte helt ny, han skrev den redan på 90-talet, men de tidigare utgåvorna gav inget direkt intryck på dess läsare. Nu har den fått en ny chans och till sist har boken fått den uppmärksamhet som den förtjänar.

Marina handlar om 15-årige Óscar Drai som bor på en internatskola i stadsdelen Sarriá i Barcelona. Han är uttråkad och en kväll då han ger sig ut på sina kvällsupptåg hamnar han framför ett nedgånget hus inte långt från sin skola. Där bor Marina, en flicka i hans egen ålder, samt hennes far Germán och de öppnar upp sitt hem för Òscar. En dag tar Marina med Òscar till Sarriás kyrkogård och de får bevittna hur en svartklädd kvinna lägger blommor på en namnlös grav, något hon alltid gör sista söndagen i månaden, enligt Marina. Òscar och Marina följer efter damen och innan de vet ordet av det befinner de sig i en mörk skräckhistoria som tar sin början många år tidigare. De far och flänger genom Barcelonas stad för att nysta upp gåtan som bara blir mer och mer bisarr.

Jag älskar att den utspelar sig i Barcelona, en stad som jag håller varmt om hjärtat. Det går inte åka till Barcelona och inte bli förälskad i denna underbara, pulserande, mystiska stad. Liksom Ruiz Zafóns bok Vindens skugga (min absoluta favoritbok, alla kategorier) tjänar staden som en egen karaktär i boken. Får väl erkänna att det är svårt att nå den klass som Vindens skugga håller och Marina ballade ut lite i mitten av historien. Men Ruiz Zafón är ändå utmärkt på att förmedla en historia och att slänga ut trådar som sedan knyts ihop mot slutet. Jag gillar också hur han vågar överdriva lite (och ibland mycket) för att göra det hela extra läskigt och hur hans beskrivningar av miljön får en att känna det som om man var där, i stundens hetta. Så är man en inbiten Ruiz Zafón-fan som jag ska man inte missa Marina.

Romantik i en kulturell twist.

För några veckor sedan läste jag Jojo Moyes bok Me Before You och blev riktigt hänförd (läs min recension här). Fantastiskt bra bok som lockade en hel del tårar. Jag kastade mig sedan till bokhandlen och köpte hennes andra bok The Girl You Left Behind.

Bokens historia börjar i den lilla franska staden St Péronne, 1916 under första världskriget. Staden är ockuperad av tyskar och på det lokala värdshuset bor och jobbar Sophie Lefèvre och hennes syster. Svält och kyla hör till vardagen och de båda väntar på sina makar som är ute och strider vid fronten. Sophie är en tuff tjej som inte är rädd för att stå på sig mot tyskarna, men längtan efter sin make Édouard tär på henne. Det enda hon har att minnas honom med är det porträtt han målat av henne som nu hänger på värdshuset. En dag gör den nya Kommendanten för tyskarna entré och han blir genast förtjust i både Sophie och hennes porträtt.

Sedan kastas vi fram i tiden till London, 2006 där vi träffar på 30-åriga Liv som i sin sorg efter sin makes död helt har isolerat sig i sitt hus av glas. På väggen i hennes sovrum hänger en tavla av en ung kvinna som hon fått av sin bortgångna make i bröllopspresent. Tavlan föreställer Sophie Lefèvre och Livs värld får sig en törn då ättlingar till konstnären en dag gör anspråk på tavlan och hävdar att den från början är stulen. Av tyskar under första världskriget. De båda kvinnornas liv, skilda med nästan ett helt decennium, vävs nu samman.

Då jag slukade Me Before You trodde jag att samma skulle ske med denna, men jag får nog erkänna att den förstnämnda fångade mig lite extra än vad denna gjorde. The Girl You Left Behind har en vacker sensmoral om att gå vidare och våga släppa taget, men ändå inte ge upp hoppet om kärleken. Dock var den cirka 100 sidor för lång (över 500) och det blev lite segt i vissa delar. Men i det spännande slutet satt jag och plöjde de sista 100 sidorna i ett svep och fällde en och annan tår.

Så om jag ska rekommendera en bok av Jojo Moyes skulle jag nog först föreslå Me Before You, men The Girl You Left Behind är absolut läsvärd för sin vackra historia och Jojo Moyes underbara skrivsätt som får en att läsa om vissa meningar bara för att de är så vackra.

En vassare touch än första boken!

Insåg att det tagit mig två veckor(!) att plöja igenom denna bok. Inte för att den varit seg, tvärtom! The Scorch Trials av James Dashner har varit otroligt spännande och nervkittlande. Jag har bara haft en liten lässvacka. Men igår låg jag i skydd av mörkret och plöjde de sista sidorna av andra boken i triologin The Maze Runner.

The Scorch Trials tar vid precis där första boken slutade och Thomas och hans vänner från The Maze står nu inför en annan utmaning; att ta sig igenom The Scorch; ett brännhet ödeland med diverse faror på vägen. De har två veckor på sig att komma till The Save Haven för att få botemedlet mot den sjukdom de blivit smittade med.

Jag vill inte avslöja för mycket om handlingen, men jag kan nämna att den är mörkare än första boken och innehöll svar på de frågor som The Maze ställer. Jag kunde ibland känna att första boken bara malde på utan någon direkt poäng, men nu kändes det som om andra boken svepte in och knöt ihop säcken lite grann. Vissa delar kunde vara riktigt läskiga  Givetvis bäddade slutet för den tredje boken som jag ser framemot att läsa. Om ett tag. Jag behöver en liten paus från postapokalyptiska historier nu!

Fast i labyrinten!

Jag har länge haft ögonen på James Dashners bok The Maze Runner och för någon vecka sedan tog jag tillfälle att beställa hem den samt de två andra böckerna i triologin (verkar finnas en fjärde nu med, så den kommer väl landa här hemma inom en snar framtid med.)

The Maze Runner börjar med att pojken Thomas befinner sig i en mörk hiss som jobbar sig uppåt. Det enda han kommer i håg är vad han heter, han minns inte var han kommer ifrån eller hur han kom dit han nu är. Plötsligt stannar hissen och han blir mottagen av ett 60-tal pojkar i hans ålder. Platsen kallas The Glade och pojkarna, liksom Thomas, minns endast vad de heter, ingenting annat. The Glade är en stor yta som är omgiven av höga murar med en stor öppning på varje sida. Öppningarna leder ut till en gigantisk labyrint (The Maze) och under de två år som pojkarna varit där har de inte lyckast att lösa den. Thomas ankomst är väntad, men dagen efter skickas en flicka upp genom hissen; den första någonsin. Hon har ett meddelande med sig och hennes ankomst blir början på slutet.

Boken är en dystopisk historia där vi undan för undan får reda på mer och mer vad som döjer sig i The Maze. Jag fick kanske ingen wow-faktor över historien, men den vad tillräckligt spännande för att hålla lågan brinnande. Den bäddade verkligen för andra boken med sitt cliff-hangerslut!
Boken har även filmatiserats och har premiär under 2014 och den känns som den skulle fungera väldigt bra på vita duken. Jag kommer definitivt gå och se den!

Letar efter Silverkanten.

The Silver Linings Playbook har under året flanerat på bioduken och på Oscargalan. Få har missat filmen med Bradley Cooper och Jennifer Lawrence i huvudrollen. Filmen är baserad på boken med samma namn, skriven av Matthew Quick. Jag, liksom många andra, bestämde mig för att läsa boken innan jag ser filmen. Blir lite mer äkta då. Känns mer rätt.

Sagt och gjort. Bestämt och utfört. Jag har nu läst boken och tyckte den var okej. Handlingen krestsar runt Pat Peoples, en man som nyss blivit utskriven från ett mentalsjukhus och nu befinner sig i sitt barndomshem med en ömsint mamma och en emotionellt handikappad pappa. Han spenderar sina dagar med att träna och öva sig på att vara snäll istället för att ha rätt samt följa Eagles matcher, allt i förberedelse för sin stora återförening med sin exfru Nikki. Han blir snart vän med Tiffany, en kvinna som verkar lika mentalt rubbad som han själv.

En småtrevlig bok, fick dock ingen wow-känsla. Men den var annorlunda och lite knäpp, vilket alltid är en trevlig omväxling när man läser.

 

P.S. Angående bokomslag. Jag hade den till höger, den med filmtemat, och jag avskyr dem (min bok var lånad så jag är oskyldig) Det känns som ett billigt trick. På denna version så stod det till och med: "Now a Major Film!" och så namnet på regissören och skådespelarna. Plus att den lämnade inget åt fantasin. Och Pat Peoples har bruna ögon, men Bradley Copper är blå! Major flaw!

Peter Pan - en dryg skitunge.

Jag, liksom de flesta som växt upp på denna jord, är sedan tidigare bekanta med historien om Peter Pan; pojken som inte vill växa upp och bor i Neverland där han slåss mot pirater och leker med sjöjungfruar dagarna i ända. Jag har alltid sagt att jag ska läsa historien om Peter Pan av J.M. Barrie och nu har jag gjort detta.

Vad är då mina slutsatser; tja, jag skulle aldrig läsa denna bok för mina barn förrän de var tillräckligt gamla. Boken beskriver hur The Lost Boys och Piraterna krigar och dödar varandra och ger en mer morbid bild än den Disney förmedlade i sin tecknade version. Ärligt talat så störde jag mig på karaktären Peter Pan nåt så fruktansvärt; han är en arrogant, kaxig liten skitunge som tar åt sig äran för allting och tycker att han är bäst.

Sedan skulle jag egentligen inte vilja läsa denna bok alls för mina barn relaterat till hur flickor framställs: Ja, jag vet att den är gammal, men jag kan fortfarande störa mig på den unkna kvinnosyn boken förmedlar: Wendy är mesig och det enda hon duger till är att sy igen hål på pojkarna kläder och laga deras mat och vara deras mamma som bara tjatar på att de ska ta sin medicin och lägga sig i tid. Flera gånger himlade jag med ögonen, speciellet när Wendy "självklart inte deltog i striden."
Den andra flickan är Tingeling som är avundsjuk på Wendy och försöker döda henne. Fint att kvinnor stöttar varandra. Tack och lov att indianen Tiger Lily är med och är lite tuff i alla fall.

Nej, jag kommer läsa Pippi Långstrump för mina barn. Visst, hon är kanske också lite kaxig, men då får vi åtminstone in Girlpower i bilden!

Into the Wild - female version.

I skydd av nattens mörker läste jag igår de sista sidorna av boken Wild av Cheryl Strayed. Jag köpte den på flygplatsen i New Jersey i våras och det var lite av ett impulsköp, men som jag nu är otroligt tacksam för att jag hittade för den var otroligt läsvärd och underbar.

planyourhike.com

Boken är en biografi om Strayed och hur hon 1995, 26 år gammal, bestämdes sig för att vandra The Pacific Crest Trail, en vandringsled som sträcker sig från Mexikos gräns i söder till Kanadas gräns i norr och går genom flera olika berskedjor på västkusten. Strayed vandrar inte hela denna vägen utan börjar i Mojave desert och slutar vid The Bridges of God som knyter samman delstaterna Oregon och Washington, med ett överhopp av en bit av Sierra Nevada då det är för mycket snö för att gå där.
Totalt är hennes vandring lite mer än 160 mil.
Strayed har inte bara en otroligt tung ryggsäck att bära utan en hel del känslomässigt bagage; hennes mamma gick bort i cancer fyra år före vandringen, endast 45 år gammal, något som får familjen att hel falla samman samtidigt som Strayeds eget äktenskap är på upphällningen och för att döva smärtan använder hon heroin. Utan erfarenhet av backpacking ger hon sig då ut på denna vandring i hopp om att den ska fungera som en läkande process.

Och vandringen blir allt annat är lätt; hennes skor och löjligt tunga ryggsäck skaver stora sår på hennes kropp, hon träffar på skallerormar, går vilse, blir uttrokad i den stekande hetta och får pulsa genom snö där ett enda felsteg kan få henne att ramla ner för klipporna. Men trots motgångarna så är resan något hon behövde för att stärka sig själv, att hämta sig från hennes tragiska liv och acceptera hennes plats i världen.

Det är en riktigt rörande bok och Strayed utelämnar inget. Jag har gjort flera hundöron i boken med meningar som berörde mig lite extra, något jag sällan gjort innan och absolut inte så många i samma bok. Här kommer några:

Fear, to a great extent, is born of a story we tell ourselves, and so I decided to tell myself a diffrent story from the one women are told. I decided I was safe, I was strong, I was brave. Nothing could vanquish me.

Alone had always felt like a actual place for me, as if it weren't a state of being, rather a room were I could retreat to be who I really was. The radical aloneness of the PCT had altered that sense. Alone wasn't a room anymore, but the whole wide world, and now I was alone in thet world, occupying it in a way I never had before.

Perhaps by now I'd come far enough that I had the guts to be afraid.

There's no way to know what makes one thing happen and not another. What leads to what. What destroys what. What causes what to flourish and die or to take another course.

Boken är en girl-power-boost och på sätt och vis en självläkningsbok. Den berörde det innersta i mig  och fick mig att fundera på vad som är viktigt i livet. Den var även en av de mest välskrivna böcker jag läst! Jag tror jag har hittat en ny pärla.

Bästa läsningen!

Åh, jag har läst en jättebra bok! En bok som berörde mig i hjärtmusklen, som fick mig att fälla några tårar och sög in mig i dess våld under flera timmar i sträck. Jag pratar om Jojo Moyes bok Me before You. Köpt endast som underhållning till Grekland-resan (jag, jag har nämnt resan i flera inlägg nu, ska sluta snart, lovar!) hade jag inte så höga förväntningar på den. Pärmarna är dock täckta med lovord från recencenter som lovar bra läsning och att boken är en riktig "weepie".

Lou Clark är en tjej som tar det säkra före det osäkra. Hon är 26 år och jobbat på samma café i 6 år, utan att klaga. Men när caféet läggs ner och Lou står arbetslös får hennes trygga tillvaro sig en törn. Hon tar anställning hos överklassfamiljen Traynor där hon ska agera social hjälp till en man vid namn Will Traynor; en 35-åring som efter en olycka är förlamad från bröst och nedåt. Wills liv var aktivt och rikt innan olyckan och nu har han tappat livsgnistan. Deras världar kolliderar och med tiden utvecklas deras relation. Men kan Lou få Will att acceptera sitt nya, begränsade liv?

Så vacker, så vacker. Vet knappt hur jag ska uttrycka mig! Jag bara älskade den. Språket var flytande och dialogen indragande. Jag fick stor sympati för karaktärerna och boken fick mig verkligen att tänka till. Hur man väljer att leva livet, eller om man egentligen bara överlever istället för att leva. Temat blev lite: ta vara på livet, för man vet aldrig vad som ska hända. Den var tänkvärd och kanske lite provocerande på ett vis med. Jag vill inte avslöja hur, för då förstör jag hela boken.

Men snälla läs den! Den var underbar! Jag har redan varit borta på Bokia och inhandlat Moyes andra bok The Girl You Left Behind. Jag vill bara ha mer av henne!

Skojig bok att plöja!

Läste snabbt ut En liten smula underbar av Dawn French för en vecka sedan innan Grekland. Skulle ha med den dit tänkte jag först, men då den var så rolig och lättläst så klämde jag den på två dagar (vilket är väldigt snabbt för att vara mig).

Den handlar om den brittiska familjen Battle: Snart 50-åriga Mo som jobbar som barnpsykolog, men knappt kan förstå sig på sina egna barn, 18-åriga Dora; den ytliga, smått korkade tonårsdottern som gör allt för att bli cool och passa in och som hatar sin mamma med hetta! Sedan följer vi också 16-åriga Peter som tror att han är en reinkarnation av Oscar Wilde och som ger en intressant syn på familjedramat. Och så pappan såklart. Något osynlig i dramat.

Den var rolig, fräck och underhållande! Ingen djup historia direkt, men ändå en intressant twist i slutet. Läsvärd om man vill ha något lätt i höstmörkret.

Greklandsläsning!

Imorgon tar jag en välbehövlig semester. På Santorini, Grekland! För att få en lyckad semester behövs trevlig och underhållande läsning. Mina val blir: Me before you av Jojo Moyes och Wild av Cheryl Strayed. Både känns perfekta att mysa ner sig i solstolen med och sluka.
Håller på att läsa En liten smula underbar av Dawn French och jag får se om jag hinner läsa ut den innan vi åker (den är så rolig att jag bara slukar den i ett nafs) annars åker den med också!

Vi ses om vecka!

Ett litet paket.

Idag fick jag äntligen mitt paket från adlibris. Det innehöll dessa raringar:

Peter Pan av J.M. Barrie och Tiger Lily av Jodi Lynn Anderson.

Peter Pan-omslaget är för övrigt supersnyggt! Tiger Lily kom som inbunden, trots att jag var helt hundra på att jag beställde den om häftad. Efter en snabb koll under fliken Beställningar på mitt adlibris-konto kunde jag konstatera att jag visst hade beställt den som inbunden trots att. Sedan visade det sig att den inte ens fanns som häftad i denna layouten. Hm... måste fått en tillfällig minnesförlust. Jaja, innehållet är ju detsamma ;)!

Någon mer än jag som föredrar häftade böcker?

Det klassiska äventyret.

Då har jag tagit mig igenom Jules Vernes klassiska "mästerverk" Journey to the centre of the earth. Förlåt, det var inte meningen att ha en cynisk ton redan från första meningen!
Dock är jag liite besviken.

Ja, jag vet att den är skriven på 1800-talet och att man ska ha överseende, bla bla. Men faktum är att jag är väl inte vrålimponerad. Visst; Verne visar prov på otrolig uppfinnesrikedom och kunskap och geologi, men detta kan faktiskt bli lite för bra ibland. Det kändes som om halva boken bara var en massa svammel om stenar och forntiden, istället för att komma igen och snabba på handligen lite. För i summan av kardemumman så hände det inte då fasligt mycket i boken.

De flesta är ju bekanta med handlingen: Professor Lidenbrock hittar en gammal skrift som berättar om ingången till jordens medelpunkt via vulkanen Sneffels på Island. Med sin motvillige brorson Axel (som också är berättaren i boken) i släptåg beger han sig dit för att utföra deras livs äventyr.

Boken beskriver detaljerat hela resan till Island och till Sneffels och inte kommer den igång förrän Kapitel 17 som har den passande titeln: Our Real Journey Begins på sidan 104. Det var också ett minus; att alla kapitel hade avslöjande titlar så att man visste vad som skulle hända. Om man har bråttom kan man läsa endast kapiteltitlarna så får man sammanfattningen.

Ja, jag har väl som vanligt haft för höga förväntningar, men med klassiker så tycker jag att man får ha det. Det finns ju en anledning till att de är just Klassiker. Kanske fungerade detta koncept på 1800-talet, men för mig. Jag vill ha lite mer action. Och jag ska nog läsa hans böcker på svenska för engelskan var galet svår. Antagligen var det därför som jag inte gillade den; för att jag inte fattade något!

Okej vi får avsluta positivt: Kul att den var bland den har blivit stämplad som Sci-Fi. Med tanke på att den är skriven för ett tag sedan så är det roligt med ett nytt koncept. Och det är ju en äventyrsbok som kan vara läsvärd, just för att den är den första av sitt slag. Jag får ta och läsa en annan av hans böcker för att se om jag kan få upp ögonen för honom igen.

Dags för en ny Top Ten Tuesday!

Tisdagar har blivit lite roligare med bokbloggen The Broke and the Bookish temadag. Idag gäller det att lista sina Planerade Höstläsningar. En lite lustig slump att jag skrev i mitt förra inlägg om de böcker som jag önskade mig just nu. Boklig intuition kanske?

Jag brukar inte ha en bestämd lista på vilka böcker som jag ska läsa (samt att jag läser långsamt så tio böcker kommer jag inte klämma i höst) men ett litet hum kan jag väl få fram! Då kör vi! Några av dessa böcker vill jag läsa i höstmörkret:

1. The Cuckoo's Calling - Robert Galbraith. SKA läsa den snart!

2. Lila Hibiskus - Chimamanda Ngozi Adichie. Har stått på min hylla alltför länge och det var faktiskt tack vare den förra listan jag gjorde där jag nämnde Ngozi Adichies andra roman En halv gul sol som jag fick upp ögonen för den igen.

3. En ängel vid mitt bord - Janet Frame. Ännu en hyllvärmare. Har många sådana.

4. Silver Linings Playbook - Matthew Quick.

5. Choke - Chuck Palahniuk

6. Ängelns lek - Carlos Ruiz Zafón. En omläsning av denna bok har ännu inte skett så det är väl på tiden. Älskar att läsa om böcker!

7. Dracula - Bram Stoker. Och...

8. Frankenstein - Mary Shelley. Skulle vilja läsa dessa i skydd av mörkret för stämningens skull.

9. Jorden runt på 80 dagar - Jules Verne. Håller på att läsa en Verne-bok och har fått blodad tand!

10. 2666 - Roberto Bolaño. Började läsa på den för ett tag sedan, men gav upp. Nu står den där på hyllan och ropar på mig. Kanske att jag ger mig på den igen...

Oj, kom på två bubblare just nu: Peter Pan av J.M. Barrie och Tiger Lily av Jodi Lynn Anderson. De ska anlända idag från adlibris. Enligt mejlet jag fick så skulle paket få plats i mitt brevinkast, men precis nu slängde brevbärarinnan (ja, jag tjuvkikade i titthålet!) in en bunt brev, utan mitt paket i sikte. Så det får bli till att pallra sig till ICA och hämta det som vanlig. Längtar till en riktig brevlåda.

Önskelista.

Sitter och dreglar och suckar lite på Adlibris och får lite tips från andra bokbloggar. Älskar att boksurfa och få lite ny inspiration. Här är de senaste ögonstenarna:

The Cuckoo's calling - Robert Galbraith (aka J.K. Rowling) Längtar efter mer Rowling!
Silver Lining Playbook - Matthew Quick (Ska få låna den av Bokflugan dock!)
Choke - Chuck Palahniuk. Så jäkla snyggt omslag!
To Kill a Mockingbird - Harper Lee. Har den på svenska, men vill läsa den på engelska med!

Böcker av Roald Dahl. Hittade denna samling med 15 av hans böcker:

bilderna är från adlibris.se

Kanske blir lite väl bra, men den hade alla godingar som jag är ute efter: Fantastic Mr Fox, Charlie and the Chocolate Factory, The Witches, James and the Giant Peach, Matilda m.m.

Jaha, om det är någon därute som inte kan komma på vad jag ska få i födelsedagspresent så är det bara att välja på ;)!

Top Ten Tuesday!

Sidan The Broke and The Bookish ha en rolig temadag på tisdagar: en lista med diverse bokrelaterade saker. Idag ska man lista De tio böcker som man gärna skulle vilja se som film/tv-serie.

Här är mina:

1. Vindens skugga - Carlos Ruiz Zafón. (Men då måste den vara spansk-tillverkad och inte en amerikans-wannabee-spansk-som-utspelar-sig-i-ett-icke-engelsk-talande-land-men-där-alla-märkligt-nog-talar-ameriskanska-ändå (typ Parfymen).

2. Ängelns lek - Carlos Ruiz Zafón. Vi kan ju inte ha den första utan den andra ;)! Tredje boken kan dock kvitta!

3. Lyckan är en sällsam fågel - Anna Gavalda. Skulle kunna bli så vacker.

4. En halv gul sol - Chimamanda Ngozi Adichie. Skulle också vara en så vacker film!

5. Den tomma stolen - J.K. Rowling. Skulle kunna bli väldigt underhållande.

6. Snuff - Chuck Palahniuk. Väldigt intim och avslöjande film, men skulle kunna bli en galen, rolig, knäpp one-off-a-kind...

7. Livet på Scotland Street 44-serien- Alexander McCall Smith. Mysfaktor-filmer som man kan se i höstmörkret.

8. The Blue - Mary McCallum. Jag vill se denna som film, men samtidigt skulle jag vara så nervös över att den skulle vara dålig och förstöra hela magin med boken. Men ibland får man chansa!

9. Middlesex - Jeffrey Eugenides. The Virgin Suicides blev det ju en bra film av.

10. Fördjupade studier i katastroffysik - Marisha Pessl. Ja!

Hm... Det var inte så svårt att komma på tio stycken faktiskt. Det finns säkert fler i min hylla, tanken slår mig ofta när jag läser en bok: "Wow, detta skulle kunna bli en bra film." Roligt tema!

Får gnälla av mig lite grann.

Adlibris.se har gått och skaffat sig en ny layout och det är ju bra. Förändring är nyttigt och en uppdatering är alltid kul. Om det är till det bättre.

Ärligt talat så föredrog jag faktiskt det gamla hederliga adlibris. Denna blir lite för clean faktiskt. Plus att Mitt Konto är under förändring med som tydligen tar lite längre tid så nu är min önskelista onårbar. Enligt adlibris ska den dyka upp inom kort utan att någon bok har försvunnit, men medan jag väntar så har jag ingenstans att lägga mina denna-vill-jag-läsa-bok. Lösningen får bli en app på min mobil där jag kan skriva upp dem så de inte faller i glömska.

Suck.

Nä, nu lägger jag ner det här!

En andra chans var den inte värd i min ögon. Jag ville verkligen komma igenom Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson, men jag orkar inte! Och är det en sak jag lärt mig av livet så är det att det är för kort för att traggla böcker som man inte känner för innerst inne. Jag har ju hört så mycker bra om denna bok så jag tänkte att jag skulle få känna det alla andra känner över boken, men icke. Jag har tagit till mig Gretchen Rubins tips från The Happiness Project:

Vad som är kul för andra behöver inte vara kul för dig!

Och med de orden går jag raskt vidare med en annan bok som faktiskt får mig att se framemot att få läsa på kvällarna, inte stänga ögonen och somna direkt.

Hepp hepp!

David Sedaris levererar!

Kan nog efter närmare eftertanke konstatera att David Sedaris har blivit en favoritförfattare, tillsammans med Carlos Ruiz Zafón, J.K. Rowling och Alexander McCall Smith.

Av en händelse så upptäckte jag att Sedaris kommit ut med en ny bok: Let's explore Diabetes with Owls. Som sina tidigre verk är denna en samling med short-stories om hans liv, som genomsyras av självironi och humor. Denna gång har han blandat upp med några påhittade historier. Genemsam för dem är att de är lite "slag-under-bältet-skrönor" och helt underbart roliga. Denna bok var faktiskt den som jag skrattat mest åt faktiskt. Det är roligare att läsa om honom nu i medelåldern än om hans ungdomshistorier. Nu är han härligt neurotisk och kan skratta åt sig själv.
Och man får skratta med.

Snodd från adlibris.se

Jag kan inte sälja in denna bok mer, den är bara självklart bra och Sedaris är bäst på short-stories. Läs!

Konsten att bli mer lycklig!

Ett av mina kap under New York-resan i Maj var The Happiness Project av Gretchen Rubin. Rubin, hemmahörande i New York City itself (!), bestämmer sig för att under ett år ägna sig åt att öka sin egen lyckokvot i ett försök att bli mer uppskattande åt det liv hon redan lever och har.
Hon tilldelar årets månader till olika projekt så som Energy boost i Januari, där hon städar ur sina garderober, sover mer och börjar träna ordentligt. Månaderna fortsätter med fokus på äktenskap, barnen, vänskap, attityd, pengar m.m. Hon värvar sin historia med fakta om lycka (och hon har onekligen läst på i ämnet).

Vad är då hemligheten bakom lycka? Tja, det finns rätt mycket, men en nyckelfaktor är att våga utmana sig och ständigt utvecklas. Samt att fullfölja sin åtaganden. Rubin har varje månad ca 4-5 åtaganden som hon ska fullfölja med bästa förmåga. Vissa kommer lätt, andra inte.

Boken fick mig att utan tvekan rannsaka mitt egna liv och lycka. Mycket var träffande; att jag kan vara lite negativ, är dåligt på att höra av mig till folk och låter oro och ångest uppsluka mig istället för att leva i nuet. Ja, listan kan bli lång, men att identifiera problemet är första steget. Boken fick mig att börja städa ur min och våra garderober här hemma och sedan fick jag min sambo att städa ur sin egen och resultatet blev sju påsar med skor och kläder som skeppades till klädinsamlingen. Samma dag.

Jag har haft nytta av mantrat: Om det tar mindre än en minut; gör det direkt! angående småsaker som behöver göras hemma. Act the way I want to feel funkar bra med, speciellt när jag kom till jobbet, där alla var stressade och jag bestämde mig för att vara glad och positiv och vips så följde humöret med mitt agerande. Vad som är kul för andra. är kanske inte kul för mig är något som fastande hos mig med. Man måste inte gilla samma sker som andra. Sedan enklare saker som Lighten up, Cut people some slack! angående mitt sätt att alltid störa mig på folk som inte agerar efter mitt tänk. Be Gretchen (eller Var Sofia! Denna handlar om att acceptera sig själv som man är.) Rubin är otroligt ambitiöst och gjorde större saker än dessa ovan nämnda, men små steg är också steg (Positivt tänkande, folks!).

Nu skulle jag kunna bli lite negativ och säga att boken blev lite flummig i slutet, med fokus på mindfulness och religion och hur jag tyckte det var tråkigt att Rubin la in så mycket texter från sina bloggläsares kommentarer. Men jag ska inte säga de, för jag ska ju bli mer positiv ;)!

OMG OMG OMG!

En ny bok av David Sedaris:

En beställning är redan gjord och jag väntar spänt på den!

Bara den underbara titeln är ju värt halva boken ;)!

Kärleken till löpning.

Året är 2008. Jag ger mig ut på den gamla hederliga Intorps-rundan som slingrar sig i 5 km runt i Gällstads skogar. Detta blir början på min så kallade löparkarriär. 2009 springer jag mitt första lopp; Göteborgsvarvet. Jag kommer att springa det tre gånger i följd och sista gången, 2011 vill jag bara kräkas på rundan, alla deltagare och dess funktionärer. Så less var jag på att springa. Under åren springer jag även några mindre lopp, men 2012 avstannar allt tvärt. Jag vill inte springa mer, det är inte kul längre. Jag glor efter löpare jag möter på mina promenader och undrar hur de gör? Hur de orkar. Jag har liksom glömt att jag själv orkade en gång i tiden. Jag sprang ju för sjutton 21 km på asfalt genom Göteborgs stad!

2013 anländer med nya förhoppningar. Min kompis Lina undrar om jag vill springa det 10 km långa Varbergsloppet med henne. Tveksam som jag är vill jag ändå komma igång igen. Jag har sakta och osäkert börjat bekanta mig med min gamla vän och nemesis; löparspåret.

Men så sker en vändning; jag börjar på en lokal löpargrupp där jag får träffa andra löparentusister, får känna på hur jag blir bättre med hjälp av intervaller och lära mig en helt ny löparteknik som gör att det faktiskt inte är så plågsamt att springa.

Mitt i allt springer (hehe) jag på Born to Run av Christopher McDougall på ett rea-bord i Varbergs galleria. Jag satte genast igång att läsa och jag blev riktigt fänglad. McDougall är en amatörlöpare som, i jakten på löpningens själ, hamnar ner i Mexiko, djupt ner i Kopparkanjonen, där Tarahumarafolket bor. De är en skyggt, fredligt folk med en speciell egenskap: de är de bästa ultralöparna i världen. Och de springer inte ens i high-tech löparskor eller fancy löparkläder. De springer för att det är det de alltid har gjort, en del av deras kultur. Under resan lär McDougall känna Caballo Blanco, Den Vita Hästen, en amerikan som lämnade allt han kände och flyttade till Kopparkanjonen för att ägna sig åt det han gillar bäst; springa. Hans dröm är att en dag förena den västerländska världen och Kopparkanjonen i ett 80 km långt lopp. Och denna stund har kommit nu.

 

Det häftiga med boken var att den beskrev den löparteknik som jag nyss har fått lära mig på mina löparträffar. Historierna är så inspirerande och jag blev hela tiden sugen på att ge mig ut i spåret och känna friheten som löpningen ger, att sväva fram med rak rygg och stolta steg. Då boken mest fokuserar sig på ultralöpning, alltså sträckor på 80 km, 160 km, m.m. så kanske inte det var så träffande för mig, men bara att klara av 10 km i nuläget känns som en seger för mig. Historien värvas med intressant fakta om löpningen genom tiderna och hur viss forskning faktiskt pekar på att vi är byggda för att springa sedan urminnes tider.

Är du löparfrälst är denna bok ett måste, och om du inte redan är en löparnörd så lär du garanterat bli en efter denna läsupplevelse!

Lite mysterium med Paul Auster.

Skulle läsa alla tre böcker ur The New York Triology av Paul Auster. Läste första boken: City of Glass och kände att det fick räcka för tillfället. De tre böckerna i serien är oberoende av varandra.

Boken handlar om författaren Daniel Quinn; en ensam man som bor i New York och halkar in på ett bananskal i ett mysterium som han gör sitt bästa för att lösa.

Låter rätt så spännande, men historien var ganska tunn och blev snabbt tråkig. Den ledde ingenstans, en del trådar förblev lösa och slutet var bara konstigt. Ibland halkade karaktärerna in på dialoger om annat som inte rörde fallet, som baseball och en analys på Don Quijote, vilket inte bidrog till historien och fick mig att tänka att Auster bara ville skryta med sina egna kunskaper och ämnerna.

Jag kände att jag behövde en Paul Auster-paus så jag går raskt vidare med andra läsprojekt istället. Ger mig nog på de andra två böckerna i triologin vid ett senare tillfälle.

Snuffeli-snuff

Författaren Chuck Palahniuk är kanske mest känd för sin bok Fight Club som filmatiserats av David Fincher med Edward Norton och Brad Pitt i huvudrollerna. Boken står i min bokhylla och samlar damm, en present till min sambo i början av vårt förhållande.

Jag har själv inte läst den, men kommer antagligen göra det inom en snar framtid. Speciellt efter att just läst ut hans bok Snuff. Snuff är en fiction-novell om den avdankade porrstjärnan Cassie Wright som tänker avsluta sin karriär genom att slå världsrekord; hon ska ligga med 600 män i en tagning. I boken följer vi tre av dessa lyckliga stjärnor: Mr. 72; den unga killen, Mr. 137; prime time skådisen som hoppas på att detta ska bli hans comeback och Mr. 600; porrveteranen. Vi följer även Sheila, som är upphovsmakerskan till projektet och organiserar allt.

Historien är rå, smågalen och extremt underhållande. Den är också naken och avskalad, på flera sätt. Jag har aldrig läst en bok av någon som vågar ta i lite extra och chocka läsaren litegrann. Definitivt itnte sista gången jag läser en Palahniuk-novell.

GUD ÄR DÖD!

Första läsningen av de tre böcker som införskaffades på Strands bokhandel i New York blev av författarens Ron Currie, Jr. Hans debutroman är en fiction med den slagkraftiga titeln: God is dead. Som titeln skvallrar om så ha Currie, Jr. skapat en alternativ värld utifrån det faktum att Gud är död, och vad händer då med samhället?

I God is dead har Gud tagit den mänskliga formen av en sudansk kvinna mitt i stridernas hetta med Janjaweederna. I den mänskliga formen dör Gud och världen blir sig inte lik; präster och nunnor tar livet av sig, föräldrar börjar tillbe sina barn och "religiösa" krig bryter ut mellan nya livsåskådningar.

Boken är i det extrema laget, men ändå inte helt långt ifrån sanningen. Den kan kanske uppfattas som aningen provocerande från troende, vad vet jag om det? Men som stark icke-troende fann jag boken väldigt underhållande och tänkvärd.

Lätt mentalt rubbad men hysteriskt rolig brud!

Igår slog jag ihop pärmarna till Let's pretend this never happened av Jenny Lawson. Boken är en memoar av den amerikanska bloggarens uppväxt i en liten småstad i Texas upp till nuläget då hon är 39, har make och en dotter. En memoar för en som inte ens fyllt 40 kanske låter lite väl ambitiöst, men Lawson fyller utan problem den ca 360 sidor långa boken.

Den svingar sig mellan galna upptåg från hennes excentriska pappa som jobbar som taxidermist (alltså stoppar upp djur) och som tog in vilda djur i huset, kastade lodjur på Lawsons framtida man vid deras första möte och väckte Lawson och hennes syster mitt i natten för att visa en ny handdocka, gjord av en död ekorre.

Lawson själv lider av flertalet mentala problem; hon har tvångssyndrom, ångestsyndrom, haft en släng depression, posttraumatiskt stress syndrom och allmänt labil under sociala tillställningar och under bokens gång uppdagas en hel del fysiska problem med. Men med humor och ett underbart ostädat språk tar hon sina problem med en nypa salt och gör det bästa av situationen. Hon nämner antagligen ordet "vagina" sjuttioelva gånger och jag kunde ofta fnissa högt ev de underbara kommentarer som hon slängde ur sig.

Som t.ex. en lapp som hon skrev till sin man då de hade en argumentation:
I poisioned something in the fridge. Good luck with that!

Bokens budskap handlar om hur vi människor desperat kämpar för att passa in, men ibland måste man fråga sig vad det är man ska passa in i? För är vi inte alla lite smågalna ibland? Åtminstonde känner man sig sån.

Men så får man träda in i Jenny Lawsons inre och plötsligt känner man sig ovanligt platt och tråkig. Fast på ett helt okej sätt!

Från trollkarl till morbid småstadsidyll.

Då ska ju tydligen "sommaren" vara här med solen det innebär och jag har hunnit med att mellan regnskurar och New York-resan läsa Den tomma stolen av J.K. Rowling.
Efter Harry Potter-eran har J.K. Rowling nu gått vidare med att skriva en roman för vuxna. Både den svenska titeln och den den engelska titeln The Casual Vacancy gjorde mig lite oförstående medan storylinen inte fångade mig. Men sedan hittade jag den som e-bok på min Adlibris letto och kände för att ge den en chans.

Och tur var väl det, för den var riktigt bra! Rowling har skapat en intrigrik liten småstad; Pagford, där kommunnämndsledamoten Barry Fairbrothers plötsliga död sätter staden i gungning. Speciellt då det dyker upp flera spekulanter till hans plats i nämnden. Pagford är allt annat än den idyll den utger sig för att vara. Alla har något ont mot varandra och är i ständig fejd; rika mot fattiga, barn mot föräldrar, lärare mot elever o.s.v.

Rowling visade redan i Harry Potter-serien på sin uppfinningsrikedom, fångande berättarteknink och även sin förmåga till att "knyta ihop säcken". Boken blir riktigt morbid och twistar till sig totalt och slutet var helt oväntat.

Jag blev (liksom de flesta andra HP-fans, kan jag tänka mig) lite vilsen efter sista boken och att J.K. Rowling nu gått in på vuxenbokslinjen kändes lite skumt, men Den tomma stolen är verkligen läsvärd. Så till alla inbitna HP-fans som också vuxit upp med våran favorit-trollkarl som inte vågat sig på den än; det är okej. Den bits inte. Bara naggas lite i kanterna.

The Strand Bookstore i New York

Den 10 Maj flög min sambos familj och jag till The Big Apple för att fira svärmors 50-års dag. Det blev en resa genomsyrad med sightseeing, steakhouse och en hel del shopping. Jag hade innan resan läst om Strand Bookstore och var lite sugen på att gå dit. Under resan blev det dock inte något bestämt tillfälle att göra ett besök och bokhandlen föll i glömska.

Men...

Under en tur genom staden sprang vi helt plötsligt på denna underbara skapelse. Rader efter rader av böcker prydde trottoaren utanför affären och jag dök in. Väggarna var fyllda från topp till tå med böcker, böcker, böcker. Tusentals av dem!

Paradiset!

Titta så ljuvligt!

 

Trött sambo <3!

Hyllorna var så höga att man fick klättra upp på stegar för att nå de översta hyllorna.

Strand ligger på hörnet av 12th street och Broadway.
 

Dessa fynd blev det:
God is dead av Ron Currie, Jr.
The New York Triology av Paul Auster
Snuff av Chuck Palahniuk
Och en fin tygpåse såklart!

Jag hittade snabbt några stycken som jag ville adoptera och hade antagligen kunnat hitta många fler om inte min sambo hade hittat mig djupt försjunken mellan hyllorna och lotsat ut mig. Desperat försökte jag förhandla om att låta de andra gå före så kunde jag komma i fatt senare om typ tre timmar eller något. Jag hade lugnt kunna gå runt där en bra stund till. Det fanns en källare och övervåning med som förblev outforskad.

Så nästa gång jag åker dit så blir det en heldag på Strand Bookstore. Om du är en bokälskare och befinner dig i New York så-missa-inte-Strand!

Checka in deras hemsida: http://www.strandbooks.com/index.cfm


Och så blev det tre böcker till på flygplatsen i Newark innan vi flög hem:

The Happiness project av Gretchen Rubin
Wild av Cheryl Strayed
Let´s pretend this never happened av Jenny Lawson
 

Det blev lite tema: unga kvinnor som skriver om sina liv/ #1 New York Times Bestseller

Ooohh.. jag vill bara sätta igång och läsa, kommer bli en bra läs-sommar vill jag lova!

Den magiska timmen

Boken Magic hour, på svenska översatt En flicka som kallas Alice, av Kristin Hannah utspelar sig i den lilla regniga staden Rain Valley i delstaten Washington i USA. Där går allt sin stilla gång och alla vet allt om alla. Men en dag rörs det om i grytan i form av en liten flicka. Med en vargvalp under armen och ett aggressivt djurliknande beteende blir hon snabbt känd som vargflickan. Polischef Ellen Barton vet knappt vad hon skall göra när hon till slut kontaktar sin syster, en känd barnpsykriatriker hemmahörande i Los Angeles. Dr Julia Cates har inget bättre för sig för tillfället. Hennes patienter har svikit henne efter att hennes karriär skakas av en tragedi. Med dämpat självförtroende beger hon sig till sin gamla hemstad och påbörjar den långa kampen att få vargflickan att sakta komma tillbaka till människovärlden. Samtidigt ifrågasätts Julias kompetens och om hon verkligen är rätt person för jobbet.

Först tyckte jag att boken kändes lite förutsägbar och dialogen var lite fånig( vilket i och för sig kan bero på tråkig översättning), men sedan vävdes jag in i historien och sidorna svepte förbi på ett ögonblick. Den är en spännande och vacker historia om hur trasiga männsikor han bli hela genom varandra igen. Den gav definitiv mersmak för att utforska mer av Kristin Hannahs verk. Läsvärd!

Damernas Detektivbyrå.

Det första mötet som många gör med Alexander McCall Smith är genom Damernas detektivbyrå. Det är antagligen de böcker som han är mest känd för. Mitt egna möte fick jag genom historierna om människorna på Scotland street 44. Jag har läst de tre första böckerna i den serien och har alltid velat läsa Damernas detektivbyrå.

En dag satt jag och min sambo och strökollade på tv och då stötte vi på tv-serien som är baserad på böckerna. Det gjorde mig ännu mer sugen. Dock har det gått några år nu och jag har inte riktigt kommit till skott. Men så fick jag chansen att låna den första boken av en jobbarkompis och så var det hela igång.

Dameras detektivbyrå handlar om Mma Ramotswe, en stolt afrikansk kvinna som bor i Botswana och driver en detektivbyrå. Tack vare sitt sunda förnuft och intuition lyckas Mma Ramotswe lösa de flesta fall från otrogna män till försvunna barn.

Liksom böckerna om livet på Scotland street 44 har Damernas Detektivbyrå en hög mysfaktor och är lättläsa. Fallen som Mma Ramotswe löser är kanske inte de mest komplicerade, men ibland behöver man inte en stor tankenöt för att njuta av en bok. Den är varm, rolig och ger en trevlig läsupplevelse och jag kommer definitiv att ta mig an resten av serien i framtiden.

Sedaris briljerar.

Förra gången jag läste en bok av David Sedaris så blev det Naked. Liksom andra böcker av författaren så innehöll den korta humoristiska noveller. Dock blev jag smått besviken på den, då jag inte riktigt fann mig i hans historier. Jag tyckte att de var lite platta och kändes lite meningslösa.
Den första boken jag läste av Sedaris var novellsamlingen Squirrel seeks chipmunk, som hade ett djurtema och den älskade jag verkligen. Det var den som gjorde att jag ville undersöka med av Sedaris verk.

Så kom turen till boken i min hylla som har den underbara titeln: When you are engulfed in flames. Även denna följer novelltemat och handlar om olika episoder ur Sedaris liv, men med en humoristisk twist. Då jag inte blev så imponerad av Naked, hade jag bara lagom höga förväntningar på denna bok.

Och jag älskade den! Historierna var så roliga och självironiska att jag bara ville ha mer, mer, mer!
De handlade om allt från den jobbiga grannen i New York, en gammal kvinna som gillade att sitta vid fönstret och gapa obsceniteter på folk på gatan och som Sedaris blir motvillig/villig vän med. Eller hur hans partner alltid går 20 meter framför honom på alla semestrar, men det kanske ändå är okej, med tanke på att han alltid får fixa allt som är sönder hemma. En annan historia handlar om hans fascination över spindlar och hur han adopterar en som får heta April och fösöker fånga levande flugor för att mata henne med. Detta är bara några exempel på allt fler underbara berättelser.

Något som genomsyrar When you are engulfed inflames är alla Sedaris brister och det är så härligt att få höra; någon som inte är helt perfekt och vågar driva med sig själv för det. En sådan självdistans gör boken underbart rolig och jag tycker alla ska ge Sedaris en chans någon gång i livet. Detta är i allafall inte den sista boken jag läser av honom.

Två korta historier om sexualitet.

Smut: two unseemly stories av Alan Bennett är en av de böcker som dök upp under bokrean i år och fångade mitt intresse. Först och främst; titeln: Smut, med underrubriken two unseemly stories fångade mitt öga. Jag visste inte vad smut betydde, men efter lite googlande fick jag fram "oanständighet". Sedan hittade jag den svenska versionen som översatte: Snusk och jag kunde inte hjälpa att bli lite tonårsfnissig och nipprig över denna underbara titel.
Det andra som fångade mig var det faktum att boken var tunn, men innehöll ändå två historier. Jag har ju fått upp ögonen för korthistorier efter att ha blivit frälst av David Sedaris humoristiska samlingar.

Den tredje intressefångaren var det tema som genomsyrade boken: sexualitet och medelålders kvinnor, den första om Mrs Donaldson; en 55-årig änka som blir erbjuden av sina unga inneboenden att få betala hyran i en sexuppvisning. Något hon tackar ja till. Den andra är om Mrs Forbes som ser sin snygge, dryga son gifta sig med en mindre snygg, men smart kvinna och blir mer och mer undantryckt och olycklig i sitt eget äktenskap.
Jag var såld och så var även boken en stund senare... till mig.

Båda historierna var lite kaxiga och jag gillade den råa touch som de hade. Rekommenderas!

Jag hittade inte dörren, Bokflugan...

Nu har jag tagit mig igenom Elefantskötarnas barn av Peter Hoeg. Jag läste den som en uppmaning från min syster Bokflugan. Hon har redan gett en utomordentlig recension så därför tänker jag inte dra en lika detaljerad analys.

Önskar du det så läs Bokflugans recension här.

Historien i korta drag: syskonen Peter, Tilte och Hans upptäcker en dag att deras föräldrar ännu en gång är försvunna. I sin jakt på att hitta dem kastas de in i en historia där dolda hemligheter och mystiska människor dyker upp.

Bokflugan blev riktigt betagen av denna bok och jag får tyvärr säga att jag inte blev lika djupt biten av den. Jag tyckte den belv lite för rörig och konstig. Jag hängde inte riktigt med i svängarna och så blev den lite overklig, framförallt hur en fjortonåring och sextonåring kan lura så många vuxna under deras äventyr.

Min känsla när den var över var: jobbig och konstig. Plus att jag hatar ordet Finö nu. Bara för att det nämndes i princip på varje sida.

The Midnight Palace av Carlos Ruiz Zafón

The Midnight Palace av Carlos Ruiz Zafón är den andra boken som författaren skrev under 90-talet och som riktade sig till ungdomar. Den första är The Prince of Mist som jag läste för något år sedan. Gemensamt för de två böckerna är de fantasifulla skräckhistorierna som de erbjuder. I The Prince of Mist fanns en scen som gjorde att håret reste sig i nacken på mig och en ilning längst ryggraden fick mig att slänga ihop boken en stund för att återhämta mig. Det är bra berättarteknik som kan åstadkomma något sådant.

The Midnight Palace går i samma fotspår som sin föregående. Historien utspelar sig i Calcuttta 1932. För sexton år sedan separerade kvinnan Aryami Bose på ett tvillingpar i hopp om att rädda deras liv. Pojken Ben växer upp i ett barnhem där han och hans vänner har bildat den hemliga klubben The Chowbar society. De ska alla snart fylla 16 år och måste nu lämna barnhemmets trygga vrå för att pröva vingarna på egen hand. Det som skall vara deras sista möte förändras snabbt då Aryami Bose dyker upp med en flicka i släptåg; Bens tvillingsyster Sheere. En mörk hemlighet avslöjas och tvillingarnas liv svävar nu i livsfara.

Boken spann på direkt med raska steg och det man får vara med på är en totalt overklig historia. Men det är det som är tjusingen med boken. I jämförelse med Ruiz Zafóns andra böcker som Vindens skugga och Änglens lek som spelar mer i drama-ligan är dessa ungdomsböcker ren och skär fantasiskräck.

Ingen tung bok att ta sig igenom och slutet fick mig att fälla tårar. Helt klart läsvärd. Älskar Ruiz Zafón!

Går lite trögt just nu...

Känns som om jag har varit lite M.I.A. det senaste men jag läser Feedom av Jonathan Franzen och den är väl okej, men det går så låångsamt. Boken är 700 sidor och det  har gått ca 3 veckor sedan jag började och har bara kommit halvvägs. Det är ganska jobbig engelska och då tappar jag koncentrationen. Jag har försökt börja med boken innan flera gånger, men inte kommit förbi de första sidorna, så jag gav den en ärlig chans och lyckades tråckla mig över trösklen. Så nu läser jag på, men jag tittar suktande på de väntande böckerna i min bokhylla. Men skam den som ger sig!

Gå inte miste om en njutbarhet!

Kom och tänka på den gång jag var och såg Hobbit på bio. Jag stod och väntade med biljetterna i handen, förväntasfull och taggad medan min sambo fixade godiset. En bit ifrån mig stod tre tonåringar och småpratade lite. En tjej frågade en kille om han hade läst boken och hans svar var (som han sa med en viss stolthet och "jag-tycker-jag-är-cool-attityd"):

"Nej, jag har bara läst typ en bok i hela mitt liv, och det var bara för att jag blev tvingad i skolan."

Efter att chocken hade lagt sig slog dessa tankar mig:
1. En bok? En? Verkligen?
2. Varför låter du så mallig? Det är ingen bedrift direkt!
3. Stackars sate, vad du har missat mycket.

Jag vet att läsandet inte är för alla och det respekterar jag, men jag måste nödvändigtvis inte förstå det. Att man kan med vilje missa så mycket underbart och spännande som en läsupplevelse.

Sedan finns det ju de som har läs-och skrivsvårigheter, men det är ju en ännu större anledning att kasta sig in i böckernas värld och bli bättre. En bok kan man läsa hur länge man vill, hur sakta man vill och begrunda varje ord utan stress.
I skolan blir vi uppmanade att läsa böcker och på svenskan får hela klassen läsa en gemensam bok för att sedan ha en gruppdiskussion. Ofta blev det en bok som ingen gillade eftersom det var en bok som var lite djupare än typ Twilight. Boken lästes under tidspress och med analysernade och upplevelsen blev inte så njutbar som man kan tro.
Om du är en person som inte läser så mycket förutom Flashback forum och har haft en liknande skolläsupplevelse så hoppas jag att du inte låter det påverka dig. Utanför skolans värld på vi läsa precis vad vi vill och samma bok under ett halvår om vi vill. Utan press. Så upp i sadlen igen!

Jag är inte emot läsning på schemat, tvärtom, men jag föredrog de gångerna som vi fick läsa en egenvald bok och skriva recensioner istället. Då läste jag Harry Potter!

Knepig, men kick-ass bra ändå.

I sänglampans sken läste jag igår kväll ut Spöa döden av Josh Bazell. Den handlar om Dr Peter Brown, en ung man som under sin AT-tjänstgöring som läkare på ett sjukhus i New York träffar på en gammal bekant från sitt förflutna. Mannen är en av Browns patienter med en svår cancerdiagnos. Och han ställer ett ultimatum; rädda mitt liv eller så berättar jag var du gömmer dig.
Peter Brown har nämligen ett förflutet inom maffian där han utförde beställningsmord. Han måste nu göra vad han kan för att rädda ett liv för att kunna behålla sitt egna.

Historien tar med oss under Browns dag på sjukhuset och då och då hamnar vi några år tillbaka i tiden för att förstå hur han liv har lett honom dit. Historien är brutal och vågad och slingrade sig fram som en berg-och dalbana. Jag läste den under förtjusning och eftersom jag jobbar på sjukhus själv tyckte jag det var lite extra kul, även och Bazell hade brett på en del med karaktärer och situationer. Storyn höll genom boken och som alla bra böcker behöver den ett starkt slut med punch och kling och allt det där som lämnar en i ett tillstånd av tillfredsställelse.

MEN.... det var här det brast lite. Boken hade lugnt kunnat vara några sidor till. Sådär en 20 ungefär. Det sa bara smack, poff och så var det över. Och jag avskyr sådana slut. Platta, tråkiga som förstör för alla andra, typ resten av historien.

Men som helhet var boken riktigt bra och läsvärd och ensam i sitt slag. Rekommenderas! Trots slutet. (alltså det var inget dåligt slut på något vis. Det var mest att jag ville ha meeer....! Vilket är väl positivt i den bemärkelsen. Det finns en till bok där Peter Brown är med igen. Kommer nog läsa den med en dag.)

Ett kraftslag med muttan.

Årets första bok slog ner med buller och bång: Konsten att vara kvinna av Caitlin Moran gav mig en vindblåst känsla när jag yrade fram över sidorna och gav mig den största anledning till att vara stolt över att vara av det täcka könet.

Boken beskriver, i motsats till dess titel, inte riktigt hur vi ska bete oss som den moderna klassiska kvinnan, den förebild som vi blivit matade med sedan unga år, utan mer hur vi kan våga vara de vi är; ovansett om vi kan gå i högklackat eller inte.
Moran sa i princip det som vi egentligen redan vet men som inte skadar att upprepas ibland eftersom det är lätt att fastna i det traditonella träsket som är vårt mansdominerande samhälle än idag. Men det framfördes inte med en predikande, fingervisande känsla, utan med humor och glädje att det var lätt att ta till sig.
Jag vill uppmana alla att läsa den här underbara boken. Läs, läs, läs! Även män, ni kanske lär er något på kuppen!



Boken gav mig en pirrande känsla i mellangärdet och lämnad mig med en tillfredställande mental orgasm.

Året som gått.

Då var år 2012 till ända och jag har lyckats klämma en hel del böcker (ialla fall för mig) Jag läser inte 100 böcker om året som en del andra boktokiga gör. Jag läser långsamt och har svackor ibland, men jag har ändå lyckats samla ihop en gedigen lista:

Livet på Scotland Street 44 - Alexander McCall Smith
Nick och Noras oändliga låtlista - Rachel Cohn, David Levithan
Annonsflickan från Odessa - Janet Skeslien Charles
Främlingen - Albert Camus
Extremely loud and incredibly close - Jonathan Safran Foer
Världkrig Z: en muntlig historik över zombiekriget - Max Brooks
Espressoberättelser - Alexander McCall Smith
Dödsynden (To kill a mockingbird) - Harper Lee
Påven Johanna - Donna Woolfolk Cross
Hungerspelen - Suzanne Collins
Fatta eld - Suzanne Collins
Revolt - Suzanne Collins
Varning av Neil Strauss
Berättelsen om Pi - Yann Martel
Kärlek på skotska- Alexander McCall Smith
Perks of being a Wallflower - Stephen Chbosky
Squirrel seeks chipmunk: a wicked bestiary - David Sedaris
The psychopath test - Jon Ronson
Jag vill veta var stockrosorna kommer ifrån - Amanda Svensson (Novell)
A Clockwork Orange - Anthony Burgess
A visit from the goon squad - Jennifer Egan
Den vidunderliga kärlekens historia - Carl-Johan Vallgren
Ett öga rött - Jonas Hassen Khemiri
Den röda soffan - Michèle Lesbre
The old man and the sea - Ernest Hemingway
Naked - David Sedaris
Jenny and the Jaws of Life - Jincy Willett
Vi i villa - Hans Koppel
Alla familjer är psykotiska - Douglas Coupland
Eldvittnet - Lars Kepler
The Blue - Mary McCallum
Himlens fånge - Carlos Ruiz Zafón

En liten sammanfattning av årets böcker tycker jag passar, så jag kan börja på ny kula 2013.

Sämsta boken 2012
Hm... alla var väl bra på sitt sätt, men jag höll på att kräkas på Ernest Hemingways The old man and the sea. Jag gllar inte att kalla böcker dåliga, för man kan alltid hitta ett guldkorn någonstans. Påven Johanna av Donna Woolfolk Cross var ingen favorit heller.

Bästa boken 2012
Oj, det har blivit många nya favoriter detta år: To Kill a Mockingbird av Harper Lee, Perks of being a Wallflower av Stephen Chbosky, Squirrel seeks chipmunk: a wicked bestiary av David Sedaris, Den röda soffan av Michéle Lesbre och Jenny and the Jaws of Life av Jincy Willet. Alltid lika underbart att hitta nya pärlor. 2012 var ett bra år.

Besvikelse 2012
Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri; tyckte inte om den alls. Himlens fånge av Carlos Ruiz Zafón; HÖGA förväntningar, men medelmåttig översättning och mörkare historia mot sina föregående böcker i serien gav mig inget lyckorus. Eldvittnet av Lars Kepler; kan inte vara lätt att följa efter Paganinikontraktet.

Positiv överraskning 2012
Berättelsen om Pi av Yann Martel. Så vacker och intressant.
Världkrig Z: en muntlig historik över zombiekriget av Max Brooks. Min första zombiebok, and I liked it!

Bokserie 2012
Hungerspelen av Suzanne Collins; första boken var jättebra, sedan blev de bara sämre och sämre.
Livet på Scotland street 44 av Alexander McCall Smith; myshistorier, böcker jag blev väldigt förtjust i.

Omläsning 2012
Bara The Blue av Mary McCallum. Underbar omläsning. Måste läsa om mer 2013.

Nyårslöften 2013
-Läsa om mer böcker, det är så roligt att hitta saker som man missat innan och se om man tycker boken fortfarande är bra eller om man bara blev insnärjd i ett lyckorus första gången.
-Försöka läsa ut de jag har hemma innan jag köper nya.
- Låna mer böcker på biblioteket. För ekonomins skull samt slippa ha böcker hemma som man inte kommer läsa om någonsin!
- Gå på bokmässan 2013. Gick ju inte 2012 och det grämde mig lite.

Gott nytt år på er alla och nu ser vi framemot bokåret 2013!