lördag 23 februari 2013

The Midnight Palace av Carlos Ruiz Zafón

The Midnight Palace av Carlos Ruiz Zafón är den andra boken som författaren skrev under 90-talet och som riktade sig till ungdomar. Den första är The Prince of Mist som jag läste för något år sedan. Gemensamt för de två böckerna är de fantasifulla skräckhistorierna som de erbjuder. I The Prince of Mist fanns en scen som gjorde att håret reste sig i nacken på mig och en ilning längst ryggraden fick mig att slänga ihop boken en stund för att återhämta mig. Det är bra berättarteknik som kan åstadkomma något sådant.


The Midnight Palace går i samma fotspår som sin föregående. Historien utspelar sig i Calcuttta 1932. För sexton år sedan separerade kvinnan Aryami Bose på ett tvillingpar i hopp om att rädda deras liv. Pojken Ben växer upp i ett barnhem där han och hans vänner har bildat den hemliga klubben The Chowbar society. De ska alla snart fylla 16 år och måste nu lämna barnhemmets trygga vrå för att pröva vingarna på egen hand. Det som skall vara deras sista möte förändras snabbt då Aryami Bose dyker upp med en flicka i släptåg; Bens tvillingsyster Sheere. En mörk hemlighet avslöjas och tvillingarnas liv svävar nu i livsfara.

Boken spann på direkt med raska steg och det man får vara med på är en totalt overklig historia. Men det är det som är tjusingen med boken. I jämförelse med Ruiz Zafóns andra böcker som Vindens skugga och Änglens lek som spelar mer i drama-ligan är dessa ungdomsböcker ren och skär fantasiskräck.

Ingen tung bok att ta sig igenom och slutet fick mig att fälla tårar. Helt klart läsvärd. Älskar Ruiz Zafón!

måndag 11 februari 2013

Går lite trögt just nu...

Känns som om jag har varit lite M.I.A. det senaste men jag läser Feedom av Jonathan Franzen och den är väl okej, men det går så låångsamt. Boken är 700 sidor och det  har gått ca 3 veckor sedan jag började och har bara kommit halvvägs. Det är ganska jobbig engelska och då tappar jag koncentrationen. Jag har försökt börja med boken innan flera gånger, men inte kommit förbi de första sidorna, så jag gav den en ärlig chans och lyckades tråckla mig över trösklen. Så nu läser jag på, men jag tittar suktande på de väntande böckerna i min bokhylla. Men skam den som ger sig!