Konstpaus

Jag läser som vanlig, men jag skriver inte längre. Jag kände att jag behövde ta en paus och bara njuta av en bok utan att försöka tänka ut hur jag bäst ska recencera den här på bloggen.

Just nu njuter jag i fulla drag...

Vårbild...

Sista boken om labyrintlöparen!

Då var jag klar med James Dashners The Maze Runner-triologi. Efter första boken med samma namn och andra boken: The Scorch Trials, som jag klämde i ett svep behövde jag en apokalyps-paus.
Men så fick jag sug igen och nu har jag alltså läst klart tredje boken med den mörka titeln: The Death Cure.

Boken börjar där den andra slutade. Thomas och hans vänner blev precis upplockade efter att de genomlidit helvetet i det brännheta landskapet The Scorch. De befinner sig nu på WICKEDs högkvartet och det är nu dags att få ta del av sanningen och få sina minnen tillbaka, men Thomas är inte intresserad av sitt gamla liv och vill hellre komma så långt bort från WICKED som möjligt.

Jag tycker att triologin bara blev bättre och bättre med varje bok. Kanske för att historien hela tiden utvecklas och byggs på med tiden. I första boken var allt väldigt luddigt och oklart, vilket också var meningen eftersom karaktärerna inte heller skulle förstå vad som skedde. Denna bok hade fart och kulminerade till slutklämmen. Jag gillade slutet då det kändes "realistiskt".  En jättebra bokserie som är läsvärd.

Det finns en prequel till böckerna; The Kill Order. Känns skönt att veta att  när jag får upp suget igen så kan jag ta till den!

En nagel i feministögat!

Jag har just läst ut Caitlin Morans bok Morantologi och har en del synpunkter på den. För något år sedan läste jag hennes andra bok Konsten att vara kvinna och jag älskade den. Moran är en rolig, stark kvinna som inte ursäktar sig. En frisk fläkt i läsarvärlden. I Konsten att vara kvinna skrev hon begränsat om kvinnor, feminism m.m. medan i Morantologi får vi ta del av hennes olika krönikor som handlar om lite allt möjligt som politik, hbtq-frågor, intervjuer med kändisar och föräldraskap. Om Konsten att vara kvinna var en påse med läckra körsbär är Morantologi en fräsch fruktsallad.

Men....!

En sak som jag störde mig något fruktansvärd på (en sak som jag mer och mer har lagt märke till den senaste tiden) är hur kvinnor i filmer och serier ska förolämpa män med sitt eget kön.

Exempel: I serien Scrubs ska den känslokalla läkaren Denise (spelad av Eliza Coupe, som är med i senare säsonger) trösta en bekymrad Dr. Turk (Donald Faison) varpå hon inleder med frasen: "Varför lipar du som en lite tjej-bitch"

I filmen We're the Millers fäller Emma Roberts karaktär en liknande kommentar till sin låtsasbror i filmen; hon kallar honom en lite tjej på ett nedlåtande sätt.

I Morantologi påpekar Moran att hennes man låter "Ja, som ett fruntimmer" när han under en nattlig konversation i sängen klagar något diverse saker.

Det finns fler exempel, för nu när jag har börjat lägga märke till det så dyker det upp ÖVERALLT! Är det verkligen den här gammalmodiga humorn kulturvärlden har nuförtiden?

Min fråga är nu: Är det bara kvinnor som klagar och småtjejer som lipar? Är män dessa fantastiska varelser som är konstant nöjda hela tiden? Lipar inte alla barn, oavsett om de föddes med snopp eller mutta?
Och vad exakt är det manusförfattarna/Moran vill uppnå genom att fälla dessa kommentarer. Istället för att kvinnan bakom repliken ska vara cool och stark just genom att vara kvinna måste hon använda manliga metoder och förolämpningar för att få respekt?

Så några ord till Moran; Hela din trovärdighet som feminist försvinner i mina ögon i och med dessa kommentarer.  Ibland räcker det inte med att bara kalla sig "stridbar feminist", man måste faktiskt tänka på hur man uttrycker sig och hur man framställer sitt egna kön.

Jag vill inte låta denna kommentar dra ner hela boken. Den är läsvärd för att den är rolig och kvick, men för mig blev det en sådan nagel i ögat att jag knappt ville läsa klart den till slut.

438 dagar.

Hemkommen från Nya Zeeland och hade läsplattan fulladdad med lektyr. Jag hann dock bara med att läsa en bok (hade annat för mig ;)! Boken var 438 dagar: Vår berättelse om storpolitik, väskap och tiden som diktaturens fångar av Johan Persson och Martin Schibbye.

Det är en sann historia där journalisterna Persson och Schibbye berättar om hur de under ett arbete i Etiopien blev fångatagna av Etiopisk polis när de försökte ta sig in i området Ogaden där vittnen berättade om misär och död. De hade inget visum och blev genast stämplade som terrorister, något de även dömdes för. De satt fängslade i 438 dagar innan de blev benådade och fick åka hem.

Boken är bra skrivet och medrykande. Det är en otrolig historia som de berättar om och jag blir mer och mer tacksam för att jag föddes i västvärlden. Regeringen i Etiopen är åt helvete och trots övergripande bevis till fördel för Persson och Schibbye så blir de fällda för terrorism. Jag trodde knappt mina ögon när jag läste vilken frustrerande resa det fick genomlida. Tack och lov hade de varandra, annars hade de antagligen blivit galna på kuppen. I fängelset träffar de på andra journalister som också blivit fängslade när de försökte rapportera om sanningen i landet.

Läsvärd bok som ger en tankeställare.

Tvillingpsykologi

Första boken 2014 fick bli av en svensk författarinna som heter Marie Hermanson. Boken har titeln Himmelsdalen och den har stått och värmt min bokhylla länge nu.

Den handlar om svensken Daniel Brant som, efter ett brev från sin tvillingbror Max, åker för att hälsa på denne på en privatklinik beläget i de Schweiziska dalarna. Kliniken verkar utåt sett vara som en hälsoklinik för rika männsikor att vila upp sig på. Max har en baktanke med Daniels besök och en dag kläcker han förfrågan om Daniel kan tänka sig att byta plats med honom några dagar så att han kan åka iväg för att få ihop pengar till den höga kliniksavgiften. Motvilligt manipulerad går Daniel med på det och ser det hela lite som en välförtjänt semester. Men efter flera dagar utan att hans bror dyker upp blir Daniel mer och mer orolig och sakta börjar Himmelsdalen visa sitt rätta ansikte.

Jag blir lite stolt över att det är en svenska som har skrivit boken. Jag föredrar utländska författare av någon anledning och har inte direkt hittat en svensk bok som jag gillar (inte vad jag kan säga så här på rak arm ialla fall.) Men Hermanson har skrivit en bra, lite småcreepy historia som sakta nystas upp och blir till en psykologiskt thriller. Den hade lite twister här och där som höll ångan uppe och är helt klart läsvärd!

Recap över Läsåret 2013

Jag har haft som nyårslöfte under 2013 att jag ska läsa mer. Har väl gått sådär jämfört med 2012. Dock har jag insett att det blir inget roligt om man ska stressa en läsning. Hela poängen försvinner ju! Så därför bestämde jag mig för att läsa på i min egna takt och sluta bli påverkad av andra bloggare som klämmer två böcker i halvtimmen. Jag läser inte snabbt och det är helt okej.

Så hade jag som nyårslöfte med att låna böcker på biblioteket. Detta gjorde jag aldrig. Men jag gick faktiskt dit och nosade runt lite. Och jag insåg att bibiliotek är fantastiskt, men det passar inte mig alls. Jag kan inte läsa en bok med en deadline. Det funkar bara inte. Press! Och om jag lånar flera böcker då kanske jag inte är sugen på att läsa en överhuvudtaget i slutändan. så; tack, men nej tack till bibblan!

Och så skulle jag skriva mer och blogga mer. Hm... vet ej om jag gjort det. Jag har skrivit dåligt i dagboken så det får bli ändring på det.

Jag skulle visst ha gått på Bokmässan med, eftersom jag missade den 2012. Men jag hade precis kommit hem från Santorini och var inte så sugen att pallra mig dit just då. Jag får se om jag tar mig dit i år!

Så nu tar vi en liten överblick över Mitt Läsår 2013 innan vi går vidare med nya utmaningar:

Konsten att vara kvinna - Caitlin Moran
Spöa döden - Josh Bazell
The Midnight Palace - Carlos Ruiz Zafón
Elefantskötarnas barn - Peter Hoeg
Smug - Alan Bennett
When you are engulfed in flames - David Sedaris
Damernas Detektivbyrå - Alexander McCall Smith
En flicka som kallas Alice - Kristin Hannah
Den tomma stolen - J.K. Rowling
Let's pretend this never happened - Jenny Lawson
God is dead - Ron Currie, Jr.
Snuff - Chuck Palahniuk
City of Glass - Paul Auster
Born to Run - Christopher McDougall
The Happiness Project - Gretchen Rubin
Let's explore Diabetes with Owls - David Sedaris
Journey to the centre of the earth - Jules Verne
En liten smula underbar - Dawn French
Me before you - Jojo Moyes
Wild - Cheryl Strayed
Peter Pan - J.M. Barrie
The Silver Linings Playbook - Matthew Quick
The Maze Runner - James Dashner
The Scorch Trials - James Dashner
The Girl You Left Behind - Jojo Moyes
Marina - Carlos Ruiz Zafón
Jurassic Park - Michael Crichton
Samtal med en ängel - Red: Nick Hornby

Bästa läsningen 2013
 Wild av Cheryl Strayed. Underbar biografi om att hitta sig själv, ensam ute i vildmarken.
Born to Run av Christopher McDougall. Fick tillbaka min passion för löpningen igen.

Sämsta läsningen2013
Peter Pan av J.M. Barrie. Sexistisk skitbok. Avskydde den!

Positiv överraskning 2013
Konsten att vara kvinna av Caitlin Moran; Girlpower in it's finest!
Me before you av Jojo Moyes. Fantastiskt rörande bok!

Besvikelse 2013
 Elefantskötarnas barn av Peter Hoeg; tråkig och konstig.
The Girl You Left Behind av Jojo Moyes. Hade höga förväntningar efter Me Before You, men den var inte alls i klass med den.

Favoritförfattareläsning 2013
Blev mycket sånt faktiskt: When you are engulfed in flames och Let's explore diabetis with owls av David Sedaris; alltid lika roliga short stories.
Damernas detektivbyrå av Alexander McCall Smith. Den boken som McCall Smith kanske är mest känd för. Kanske inte den djupaste av alla böcker, men lite småmysig.
Den tomma stolen av J.K. Rowling. Det var med denna boken som Rowling visade att hon gått vidare sedan Harry Potter- tiden och visade att hon kan hålla hög underhållningsklass utan trollkarlar och drakar.
Marina av Carlos Ruiz Zafón. Härligt med lite gotisk Barcelona-läsning. Dock inte superimponerad av historien denna gången.

Serieläsning2013
Halva delen av The Maze Runner-serien av James Dashner. Spännande läsning.

Omläsning 2013
Ingen alls faktiskt! Herregud så sopigt! Älskar ju att läsa om böcker! Får se till att göra detta 2014!

Så med denna överblick går jag nu mer avslappat in i år 2014. Nu ska jag njuta mer av böckerna jag läser istället för att känna press för att jag inte läser "tillräckligt" fort.

Så Gott Nytt År på er alla!

Jag är en sucker för Short stories

Jag har verkligen en soft spot för short stories (alltså korta historier). Jag har tidigare gett min hyllning till David Sedaris som är mästare på konsten och jag älskade Jenny and the Jaws of Life av Jincy Willet. Jag gillar hur man snabbt introduceras för historien och det faktum att författaren har mindre ord på sig att få mig intresserad gör ofta historierna mer minnesvärda. De blir mer kvalitativa.

Den samling som jag nu har läst är med Nick Hornby som redaktör. Boken heter Samtal med en ängel och innehåller 12 historier av t.ex. Helen Fielding, Zadie Smith, Colin Firth, John O´Farrell och Nick Hornby själv. Boken skapades av Nick Hornby för att samla in pengar till sin sons skola som är specialiserade på autistiska barn.

Exempel på några (och mina favoriter) är: Luckybitch av Helen Fielding; om den gamla coola damen som filosoferar om sitt liv efter att hon ramlat och ligger och väntar på hjälp, Gå i motvind av John O'Farrell; om Guy, en mimartist som vägrar att utvecklas, en historia med sensmoralen att gräset inte alltid är grönare på andra sidan. Sedan gillade jag Nick Hornbys egna bidrag: Tuttjesus som handlar om en säkerhetsvakt som är satt till att vakta en provocerande tavla på ett museum.

Älskar korthistorier och har redan kikat ut några nya stjärnor att förkovra mig i 2014.

Och med detta så avslutar vi år 2013. Jag återkommer med en recap över mitt läsår senare in i 2014!

Tills dess: Gott Nytt Läsår!!