Hello Kitty måste dö av Angela S. Choi

Det finns olika sätt som en bok fångar in mig i sina bokstavklädda sidor och kräver att jag läser den från pärm till pärm. I vissa fall har jag hört om boken via ryktesvägen eller läst en recension i en tidning. Ibland när jag står i en bokaffär och gottar sig i de olika böcker i alla färger och tjocklekar så är det just ett omslag som kan göra att just den boken följer med mig hem. Oftast är baksidebeskrivningen det som avgör vilken bok jag köper.

Anledningen till att jag ville läsa Hello Kitty måste dö var däremot för den fräcka och en smula morbida titeln. Personligen har jag inte något otalt med den lilla kissekatten med rosett som kommer ta över världen (det är bara en tidsfråga, tro mig), jag är dock inte något fan överhuvudtaget. Nyfikenheten om vad som väntade mellan pärmarna tog över helt enkelt.

Huvudkaraktären i boken heter Fiona och är en asiatiskt-amerikanske 28-årig kvinna. Hon är välutbildad, har ett bra jobb och är till synes en väluppfostrad individ. En typisk Hello Kitty med andra ord, vilket är något som hon avskyr.

Fiona bor hemma hos sina föräldrar och hennes pappa envisas med att arrangera dejter åt henne med tvivelaktiga friare. Fiona är trött på att styras av de minst sagt ålderdomliga värderingar som hennes föräldrar anammar. När hon kommer i kontakt med en gammal barndomsvän är det början till en förändring som ingen trodde en Hello Kitty skulle vara kapabel till.

Till en början trodde jag att jag hade storyn klart för mig: Kvinna trött på innehållet i sitt liv. Kvinna möter man. Man hjälper kvinna våga trotsa normerna. Man och kvinna blir ihop och lever lyckliga i alla sina dagar. Slut.

En bit in i boken insåg jag att historien är klart mer skruvad och mörk än vad jag kunnat ana. Gillar man, liksom jag, den där lite morbida humorn är det en perfekt bok att utforska sina mörka sidor tillsammans med (lät kanske lite väl dramatiskt men ändå). Det är en väldigt underhållande och stundtals utflippad berättelse som ändå håller fötterna på jorden. Jag skrattade flertalet gånger åt dialogen i boken, speciellt de mellan Fionas och hennes traditionsbundna föräldrar.

Slutligen så är Chois bok alldeles utmärkt för dig som helt enkelt är väldigt trött på Hello Kitty. Trots att det inte dras så många paralleller till den populärkulturella katten i sig kan säkert det faktum att det finns en bok vars titel önskar alla de nio liven ur kattskrället skänka en viss tillfredställelse för stunden.

Mjau.

Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger

Efter att ha blivit helt såld på Niffeneggers första bok Tidresenärens hustru som jag tidigare recenserat har jag sett fram emot att läsa hennes andra verk Själens osaliga längtan. Den förstnämnda boken räknar jag som en av mina absoluta favoriter så mina förväntningar inför den kommande läsningen var farligt höga.

Boken utspelar sig i Highgate i London. Tvillingarna Julia och Valentina är två systrar med ett osunt förhållande till varandra. Nu är jag ingen psykolog och kan inte ge ett professionellt utlåtande om saken men om man klär sig lika, sover i samma säng vid tjugo års ålder och inte kan fullfölja universitetet på grund av att ens syster hoppar av utbildningen och man inte kan fortsätta på egen hand, vågar jag dock påstå att relationen faller under kategorin osund. Rätta mig om jag har fel.

Julia och Valentina får ärva sin avlidna mosters lägenhet vid Highgatekyrkogården i London. För att få lov att sälja den måste de bo där ett år. Systrarna lämnar sitt hem i USA och beger sig till London, något som Valentina känner motvilja mot. Hon är i relationen den undergivna som inget hellre vill än att slå sig fri från sin mer utåtriktade och bestämda syster Julia som har siktet inställt på ett liv med systern konstant vid sin sida.

De lär känna under sin tid i London sina grannar; en korsordsmakare med tvångssyndrom och mostern älskare som fattar tycke för en av tvillingarna. Till på köpet får de även en annan, ganska oväntad bekantskap...

Hade jag lite för höga förväntningar på boken? Svar ja. Dock var jag medveten om att det skulle knappast vara möjligt för Niffenegger att toppa Tidsresenärens hustru som är en av de bästa och mest orginella böcker jag läst. Men Själens osaliga längtan var inte så tokig den heller. Handlingen tar sig oväntade vändningar som levererar ett slut som inte gått att förutse. Karaktärerna skildras på ett sätt som gör att man fäster sig vid dem och vill veta vad som ska hända med dem.

Som tvilling själv var det intressant att följa relationen mellan Julia och Valentina. Vissa saker kunde man relatera till, men det extrema i deras förhållande var obegripligt även för mig. Jag och min syster ville som tonåringar inte förknippas med att vara tvillingar genom att alltid klä oss olika och har olika frisyrer. Allt för att bli sedda som enskilda individer och inte som "tvillingarna". Boken bekräftade det viktiga i att leva sitt egna liv och bli en hel egen person istället för bara en andra hälft.

Jag kommer sen... av Eva Wiklund

Att förlora ett barn.
Eftersom jag inte har barn själv är det svårt att föreställa mig detta. Men tillräckligt mycket förstår jag av det att det är en fruktansvärd tragedi och det värsta som kan drabba en människa.

Detta hände Anne-Britt Söderberg. Natten till den 30 oktober 1998 förlorde hon sin dotter, Johanna, i diskoteksbranden i Göteborg. 63 unga människor miste sina liv och många fler skadades både fysiskt och psykiskt.

Boken tar oss med från att Johanna föddes, genom hennes uppväxt och till sist hennes tragiska död. Men det tar inte slut där. Vidare skildras människoödena för dem som blev kvar, Johannas mamma Anne-Britt och hennes familj bland annat, men även för andra människor som på något sätt påverkades av branden den natten.

Den här boken hade jag svårt att lägga ifrån mig och slukade på fyra dagar. Inte bara för att få reda på hur man kan gå vidare i sitt liv efter en sådan katastrof som branden medförde för så många människor, utan för att den ger en bild av förloppet efter branden. Vi får en inblick i utredningen som till sist leder till domen för de ungdomar som startade branden och även hur BOA (Brandoffrens anhöriga) bildades och blev en gemensam röst för de drabbade.

Boken ger en bra och förståelig inblick i "Diskoteksbranden" och är perfekt för dig som vill veta mer om katastrofen och hur den kunde ske. Själv visste jag inte mer om branden än vad jag som 11-åring läste i tidningen när den inträffade och vad som skrevs om det efteråt tills ämnet kallnade och fick lämna plats för mer akuella nyheter.

Nu inser jag att det aldrig har kallnat för många människor och att branden som för länge sedan slocknade på Backaplan fortfarande brinner i så många människors minne. Vissa har lärt sig tämja lågorna och leva vidare med smärtan, andra inte.

Bibliotekskatten Dewey av Vicki Myron

Det är dags för en ny recension och idag har turen kommit till Bibliotekskatten Dewey av Vicki Myron. Boken inhandlades på Bokia i Halmstad och anledningen till att jag valde boken var mest för att det var en söt katt på framsidan. Det tar emot att erkänna att jag dömmer böcker efter omslag men det är sanningen. Nästa test en bok får genomgå är baksidesläsningen och om jag finner boken tillräckligt lockande får den följa med mig hem och ansluta sig till min ständigt växande bokfamilj. Jag vågar dock påstå att jag förmodligen inte är den ända som sållar ut nytt läsmaterial på det här sättet.

En morgon mitt i smällkalla vintern hittar en bibliotekarie en kattunge i bibliotekets bokinkast. Bibliotekaren, Vicki Myron författare av boken, och den övriga personalen på biblioteket i Spencer, Iowa tar sig an den illa medtagna krabaten som lyckas mot alla odds överleva trots natten i det kalla bokinkastet.
Biblioteket adopterar katten som får namnet Dewey Readmore Books och Myron skildrar i boken Deweys liv på biblioteket under de nästan 19 åren som han bor där, ända fram till sin död 2006.

Dewey är en speciell katt. Har är social och givmild och vinner många människors hjärtan genom sin blotta närvaro på biblioteket. Han blir en sorts symbol för den lilla orten Spencer och människor från olika delar av landet besöker staden enbart för att träffa Dewey. Biblioteket får även besök av ett japanskt filmteam som gör ett repotage om katten.

Boken är mysig och charmig. För den som tycker att en bok om en katt på ett bibliotek verkar lite tunnt så kan jag meddela att läsaren inte enbart får följa Deweys liv i boken. Författaren Vicki Myron låter läsaren även ta del av hennes egna liv, allt från uppväxt till hur hon slutade som bibliotekarie i Spencer, Iowa. Hennes väg dit har inte varit enkel utan kantats av allt från sjukdom och trasslig ekonomi till familjetragedier som många människor aldrig ens kan föreställa sig.
Myron skildrar även livet i ett litet samhälle mitt i USA. Hon beskriver sin delstat med mycket kärlek och berättar historien om Spencer och hur staden fått kämpa sig igenom ekonomiska kriser och bränder och slutligen bli rankad som en av de tio bästa ställena att bo på i USA 2007 (detta nämner Myron inte i boken utan jag läste det på Wikipedia).

Den här boken är för dig som vill läsa om en tillvaro på andra sidan Atlanten, om en liten stad som blev känd på ett ganska speciellt sätt och om gripande människoöden.
Och så är det såklart en bok för dig som vill läsa om en söt katt.

Hungerspelen- Triologin av Suzanne Collins

För första gången i bokfjärilsbloggens historia kommer det att recenseras inte en, inte två utan hela tre (!) böcker i ett och samma inlägg.

Böckerna är inga mindre än Hungerspelstriologin som innefattar Hungerspelen, Fatta eld och Revolt. I vanliga fall brukar jag undvika böcker som är i ropet för tillfället eftersom de förväntningar som byggts upp inför läsningen sällan införlivas. Men jag hade för tillfället bokbrist (fattig student, måste lägga pengar på nudlar och kurslitteratur) och var i desperat behov av något att läsa. Syster Bokfjärilen var generös nog att låna mig en bok ur hennes ständigt expanderande bokhylla och jag tänkte att jag skulle vara klyftig och valde den fetaste boken jag kunde komma över (med andra ord: Hungerspelstriologin). Med min förmåga att läsa sällsynt långsamt så tänkte jag att denna fetknopp på 951 sidor lätt skulle kunna sysselsätta mig några veckor. 10 dagar senare var triologin slukad och jag förstod knappt vad det var som hänt.

För er som legat under en sten den senaste tiden och nyss kommit fram så ska jag dra lite snabbt vad Hungerspelstriologin handlar om.

Historien utspelar sig i en framtid där vårt nuvarande Amerika har på grund av diverse katastrofen kraftigt decimerats i storlek och kvar finns en huvudstad och tolv distrik utspridda över landet som nu heter Panem. Huvudstaden styr distrikten med järnhand vilket inte uppskattats av befolkningen och för ca 74 år sedan gjordes ett uppror som misslyckades och ledde till skapandet av Hungerspelen. En flicka och en pojke mellan 12 och 18 år från varje distrikt lottas ut varje år för att delta i spelen. De placeras på en arena, till exempel en skog eller djungel, och syftet med spelet är att ha ihjäl sina moståndare tills det bara är en deltagare kvar som vinner spelet. Hungerspelen är regimens sätt att visa befolkningen hur stor makt de har över dem och vad som händer om man inte lyder och försöker sätta sig emot den.

Huvudrollsinnehavaren heter Katniss Everdeen och jag tror jag kan avslöja utan att uppröra alltför många att det är henne vi få följa, inte bara i hennes kamp för överlevnad i de sjuttiofjärde Hungerspelen utan även i hennes kamp mot regimen.

Jag vill inte förstöra läsupplevelsen genom att gå in i detalj vad som händer i varje bok. Trots att det känns fel att klumpa ihop tre böcker som en (som tvilling tar detta emot extra) så tänker jag recensera böckerna någorlunda samlat.

Böckerna är spännande. Detta kan tyckas vara en aning simpel beskrivning, men det var det ord som först dök upp i mitt huvud. Från sida ett var jag fast och hade svårt att lägga ifrån mig boken vilket orsakade lidande för min hemtenta som skulle skrivas samma vecka.
Spänningsgraden är på topp i den första boken som klart var den bästa av de tre. Den andra boken höll mig kvar kanske inte så till den grad som den första boken men ändå såpass att att studierna gladeligen ignorerades. I den tredje boken upplevde jag en viss döläsningen där det kändes som om historien avstannade lite. Dock tog den fart fram emot slutet och Collins levererade en snygg avslutning. Trots en viss seghet i tredje boken kan jag ändå tycka att det tjänade som syfte att ge storyn en realistisk skildring och på det hela var alla de tre böckerna klart läsvärda (951 sidor på 10 dagar borde tala för sig själv).

Böckerna är för dig som gillar historier av typen David vs Goliat; de goda vs de onda; folket vs makten. Historien är en samhällskritisk skildring av vad som sker i ett land där sträven efter total kontroll leder till en splittrad befolkning och konsekvenserna av detta.

Du ska läsa dessa böcker om du gillar att ryckas med i en äventyrsberättelse som får dig att hoppa högt av spänning och gråta av sorg.
Det är ett klart plus om du inte är rädd om naglarna för de kommer bitas på.

Varning! Om du inte läser den här boken kommer du aldrig att överleva.

Rubriken till detta inlägg är faktiskt titeln på boken jag ska recensera. Det låter lite som en uppmaning till alla läsare som råkat hamna på denna blogg men så är inte fallet. Eller jo, kanske...

Varning! är skriven av Neil Strauss, författaren till boken Spelet som skildrar hur han upptäckte konsten i att ragga med något tvivelaktiga men dock effektiva metoder.

I Varning! får vi följa Strauss när han utvecklas från att vara någon av en yuppie som inte skulle klara sig utan internet och hämtmat till en fullfjädrad överlevnadsexpert som vet hur man klarar sig i naturen med enbart en kniv och kläderna på kroppen. Boken är lite som en biografi/katastrofmanual. Vad som utlöser Strauss begär att lära sig klara sig på egen hand är kombinationen Bush blir vald till president/11:e september/Orkanen Katrina/hotande ekonomisk kollaps där han inser att USA inte är så säkert och tryggt som det en gång varit. Eftersom systemet inte verkar kunna ta hand som sina medborgare som Katrina visar vill Strauss vara redo för alla typer av annalkande katastrofer.

Utlämnande och med en stor dos humor tar Strauss an utmaningen att lära sig klara sig själv och vara redo för allt. Han gör allt från att ansöka om dubbelt medborgarskap och skaffa ett utländskt bankkonto till att lära sig hantera kniv och pistol och grundläggande kunskaper om överlevnad i natur och storstad. Han förbereder sig noggrant för alla former av utmaningar man kan tänkas ställas inför vid en annalkande katastrof och det är intressant att följa hans utveckling och reflektioner över sina förberedelser. Utan att avslöja för mycket tar Strauss strävan efter att överleva, som till en början var i rent egoistiskt syfte, en liten vändning ju mer kunskap hans samlar på sig.

Varning! fick mig att utvärdera mina egna kunskaper i basic överlevnad. Som gammal scout uppvuxen på landet är jag inte helt bortkommen bland träd och stenar, men om vi skulle behöva förlita oss på gamla metoder som inte involverade teknik skulle jag, liksom många fler, förmodligen stå handfallen.
Strauss bok är rolig och inspirerande. Han delar med sig av sina kunskaper i form av serier utspridda i boken där han bland annat beskriver hur man öppnar hänglås med en läskburk och kamouflerar sig i naturen.

Själv har jag nu en låda under sängen med bland annat en första hjälpenväska, tändstickor, kikare kompass och kniv. Diverse ting som kan vara bra att ha. För Säkerhets Skull.

En svensk version av Forrest Gump

Hej!
Bokflugan här med en ny recension.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson är nog inte obekant för de flesta. Det känns som denna boken har höjts till skyarna och bara fått bra recensioner från alla som plöjt igenom ett exemplar. Jag har även hört rykten om att den ska filmatiseras med Robert Gustavsson i huvudrollen.

Som vanligt när någonting blir riktigt hypat (är det ett svenskt ord "hypat" eller svänger jag min månntro med svengelska?) har jag en tendens att bli lite anti till det hypade fenomenet i fråga. Det är ett av skälen till att jag undviker Sagan om ringentriologin (kom igen, SÅ bra kan de väl inte vara?).

Men jag bestämde mig för att utgå från min fars omdöme om boken eftersom han har den gåvan få förunnat att säga vad han tycker utan påverkan från yttre faktorer. Hans kommentar angående boken var: "Det var inte den bästa boken jag läst, men klart en av de roligaste". Det dög bra för mig och jag tog mig an denna bok med lagom höga förväntningar.

Historien tar sin början på ett ålderdomshem där Allan Karlsson precis ska fira sin 100-årsdag. Själv är han inte det minsta intresserad av detta och bestämmer sig för att klättra ut genom fönstret på första våningen och, som titeln antyder, försvinna.

Vi får följa Allan på hans färd där han möter en rad olika människor som ansluter sig till honom under omständigheter som får en att undra hur det hela ska sluta. Parallellt med historien får vi även en skildring av Allans hundraåriga liv som är minst sagt innehållsrikt. Som jag skrev i titeln så är Hundraåringen.... lite som en svensk version av Forrest Gump med avseende på Allan livsberättelse där han möter flera historiska figurer och spelar avgörande roll för olika historiska händelser.

Att säga att jag skulle höja boken till skyarna är att ta i, men det var helt klart en av de mest underhållande historierna jag haft nöjet att få ta del av.

Boken har en ton av svart humor som jag gillar väldigt mycket och om man föredrar sådant så är denna att rekommendera och trots Forrest Gumpliknelsen är det ändå en orginell berättelse.

Likt Allan Karlsson på brännvin lämnar boken mig smått berusad på gamla klyschor som "åldern är bara en siffra" och "fyll inte livet med år utan åren med liv".

Elefantskötarens barn av Peter Høeg

Hej alla läsare!

Bokflugan är tillbaka efter en lång tids uppehåll. Tyvärr är jag inte lika bokbiten som min syster Bokfjärilen, önskar dock innerligt att jag var det.
Egentligen älskar jag verkligen att läsa böcker men jag läser otroligt långsamt och måste ägna några veckor åt en och samma bok. Det gör ibland att jag slutar läsa boken mitt i om jag känner att jag inte riktigt fastnat för den. Förutom det är det skolan som tar mycket av min koncentration så nöjesläsningen hinns helt enkelt inte med.
Så eftersom jag är motvillig till att recensera halvlästa böcker och skolböcker så har det helt enkelt inte blivit av att jag skrivit ett inlägg här.

Tills idag!

Elefantskötarnas barn som är boken jag ska berätta om är en smula speciell. Jag har inte stött på något liknande i alla fall (sedan kan man ju diskutera hur pass beläst man måste vara för att komma med ett sådant uttalande men det bortser vi från tycker jag).
Berättaren av historien är fjortonåriga Peter som bor på den fiktiva danska ön Finø i Möjligheternas hav. Finø är en minst sagt udda plats som befolkas av lika udda människor. Historien handlar om hur Peter och hans äldre syskon Tilte och Hans är på jakt efter sina försvunna föräldrar. Man får följa syskonen både på Finø och i Köpenhamn där de får bekanta sig med allt från en blandreligiös sekt till en aggressiv bordellmamma. Vänner till familjen som hjälper barnen är allt från en bisexuell greve till en buddistisk datahacker.

Barnen i sig är värda att nämna: främst får man följa Peter och Tilte som är lill-gamla och insiktsfulla utan att de blir för irriterande (annars har ju lill-gamla personer tendens att vara det). De är smarta och lyckas ta sig ur de flesta situationer genom lagarbete som bara ett syskonpar som dessa två kan ha. Deras storebror Hans är en blond viking som har huvudet bland stjärnorna men ställer upp för sina syskon när det behövs, främst genom sin muskelstyrka.

Det är imponerande hur författaren lyckas skapa den här galna och innehållsrika historien. Ibland kändes det som om boken borde varit dubbelt så tjock för det gick inte att förstå hur Høeg fått plats med historien på enbart 365 sidor. Filosofi och religion är centrala teman i boken och författaren lyckas väva in barnens tankar och funderingar kring deras egna religiösa studier på Finø Stads Bibliotek snyggt i historien.

Jag hittade den här boken på Coop Forum i Halmstad. Jag var inte ute efter en bok just då men när min blick föll på denna kunde jag inte låta bli att plocka med mig den. Författaren Peter Høeg har även skrivit den mer kända boken Fröken Smillas känsla för snö som även filmatiserats. Det var en av anledningarna till att Elefantskötarnas barn fick följa med mig hem. Jag läste Fröken Smillas... för flera år sedan och gillade verkligen den boken så jag hoppades att Høeg hade skrivit en lika speciell bok denna gången också.

Mina förhoppningar besannades.

Läs denna boken om du vill ha hjälp med att hitta dörren.

The Blue av Mary McCallum

The Blue utspelar sig på en isolerad ö i Marlborough Sound i Nya Zeeland. Året är 1938 och historien cirkulerar kring Lilian och hennes familj som lever i det lilla samhället som bebor ön som heter Arapawa Island. Lilians make Ed arbetar som valjägare som de flesta män gör på ön. Tillsammans har de fyra barn: en äldre dotter som precis bildat en egen familj, en yngre dotter som bor på fastlandet där hon går i skolan och en yngre son som bor hemma med Lilian och Ed. De har även ett fjärde barn, en son vid namn Mickey som kommer hem till ön efter att ha bott och arbetat i Wellington ett tag. Hans ankomst bäddar för konflikt och, som det framgår under historiens gång, så är saker och ting är inte alltid som de verkar...

Jag köpte den här boken under mitt år i Nya Zeeland. Jag tror jag föll för framsidan på boken. Trots att jag vet att man inte ska döma boken efter omslaget så är det i regel det som får mig att plocka ner en bok från bokhyllan. Jag tyckte även att det skulle vara roligt att läsa en bok som utspelade sig på just Nya Zeeland.
Vid slutet av 2009 gjorde jag och en vän en road trip på Sydön. Jag glömmer aldrig när jag stod upp på däcket på färjan mellan Wellington och Picton och fick se självaste Arapawa Island på riktigt. Det var en häftig känsla!

Boken är en av de bästa jag har läst. Till en början lunkade den på i ganska lagom tempo men under tiden som man läste insåg man att det låg någonting och vilade under ytan hos Lilian och hennes familj. När jag inte trodde att det skulle hända så mycket mer avslöjades en överaskande hemlighet som förändrade hela historien och ens sätt att se på boken. Författaren hade ett bra upplägg och byggde skickligt upp historien fram till det stora avslöjandet. Mer vill jag inte skriva eftersom jag absolut inte vill förstöra läsupplevelsen för någon som skulle vilja ge sig på den här pärlan.

The Blue är för dig som vill ha en spännande historia som utspelar sig på en plats som väldigt få bekantat sig med och för dig som vill uppleva en annan tid och kultur. Gillar du naturupplevelser och vackra platser är inte denna helt fel heller, jag kunde riktigt känna vinden i håret när Ed stod upp på utkikspunkten och spanade efter valar. Peronligen är jag emot valjakt men det var ändå intressant att läsa en skildring av hur man överlevde under 1900-talets första hälft i ett isolerad ösamhälle i Nya Zeeland.
Gillar du att bli helt överraskad av en historia ska du definitivt läsa denna boken.

//Bokflugan

The Time traveler's wife av Audrey Niffernegger

Den här boken handlar om Clare och Henry som träffas för första gången när Clare är sex år och Henry 36. De gifter sig när Clare är 22 och Henry 28 år. Omöjligt som det låter har det sin förklaring. Det är nämligen så att Henry lider av en sjukdom som gör att han i tid och otid förflyttas till både dåtiden och framtiden. När Clare träffar honom för första gången som sexåring har han redan känt henne sedan länge.

Jag kom i kontakt med denna boken när jag jobbade utomlands som au pair. Jag behövde en bok att sysselsätta mig med medan småttingarna sov middag och lånade denna av min värdmamma. För tillfället var jag inte så aktiv i läsandet men denna bok satte igång min läslust och är en av mina favoritböcker. Jag har själv införskaffat ett eget exemplar och rekommenderar den alltid till vänner och bekanta på jakt efter en ny bok att läsa.

Boken är en kärlekshistoria i övernaturlig tappning men med en sådan trovärdig skildring att man faktiskt köper denna mystiska sjukdom Henry drabbats av. Man får följa honom och Clare under flera år då de tvingas leva i ovisshet om och när Henry kommer försvinna bort till en annan tid. Deras kärlek är stark men utsätts för stora påfrestningar i och med tidshoppandet och man kan inte undgå att bli berörd och engagerad i deras öde.
Niffernegger sätt att skriva är både lättsamt och underhållande. Hon har på ett skickligt sätt lyckats pussla ihop de olika tiderna boken skildrar på ett sätt som gör det lätt att hänga med i svängarna.

Den här boken kanske många känner igen eftersom den nyligen kom ut som film med Eric Bana och Rachel McAdams i huvudrollerna. Personligen tyckte jag att storyn i filmen var alltför avskalad och jag saknade många delar från boken som borde varit med. Självklart är det ju alltid så med filmer baserade på böcker men i det här fallet var det alldeles för mycket bortplockat för att göra boken rätt.

Den här boken ska du läsa om du tröttnat på de klassiska kärlekshistorierna och vill uppleva något alldeles nytt.
Och även om du för en liten stund vill känna dig förälskad.

Bokflugan

Hej och välkommna till Bokfjärilens blogg!
Jag är Bokflugan och syster till Bokfjärilen. Namnet tog jag mest för att hålla mig till temat bok + insektsnamn och eftersom Bokfjärilen var redan taget blev det Bokflugan.

Jag ska vara ärlig med detsamma: jag är långt ifrån den boknörd som min syster är. Jag avverkar inte böcker som vissa byter strumpor. Inte för att jag ogillar böcker, absolut inte, men jag är en långsam läsare och ibland har jag svårt att avsluta böcker som jag börjat på. Fråga mig inte varför men jag hoppas i och med den här bloggen att jag ska komma igång med läsandet ordentligt. Min önskan är även att fler som identifierar sig med mig och känner dåligt samvete över att de har flertalet halvlästa/olästa böcker i sina hyllor ska bli lika inspirerade som jag hoppas bli. När man är lite "bokkräsen" som jag kallar mig (eller helt enkelt för okoncentrerad för att läsa ut boken man tagit sig an vilket ofta är fallet) så känns det så härligt när man slår igen en utläst bok som man fastnat för och inse att man blivit riktigt berörd av den.

Dessa böcker vill jag lyfta fram i mina inlägg, de böcker som förtrollade mig med sina ord och höll mig kvar ända till sista sidan.
Som gör mig en erfarenhet rikare.
/Bokflugan