Har nu läst ut boken Señor Peregrino av Cecilia Samartin. Den handlar om den unga Jamilet som födds i Mexiko med ett stort blodrött födelsemärke över hela ryggen, rumpan och baksidan av låren. Hon möts med okunnighet och vidskeplighet i den lilla byn där hon bor. Byborna tror att djävulen har gripit tag i henne och hon flyr över till USA för att kunna få proffesionell hjälp att ta bort det. Hon bor med sin moster och tar ett jobb på ett mentalsjukhus, där hennes enda uppgift är att passa upp på den märkliga gamla herren Señor Peregrino. Han berättar sin historia för henne om hur han gick längst pilgrimsleden i norra Spanien mot Santiago de Compstela och om de människor han mötte där.
Jag har fortfarande inte riktigt kommit på vad jag tyckte om boken. Jag fick höra att den var i Vindens skugga-klass, men det håller jag inte med om. Den var vackert berättad och lite spännande och jag såg ibland framemot att få sätta mig och läsa den. Men det var inte så mycket mer än så. Det hände inte så jättemycket, utan den var väldigt enkel. Medan Vindens skugga är ett underbart virrvarr av historier och mysterier så är Señor Peregrino mer av den tråkiga kusinen från landet. Vi får följa Jamilets historia och vid sidan av den; Peregrinos.
Dock tycker jag änså att den är läsvärd för att den är bra skriven, men jag tycker inte att man ska förvänta sig för mycket, som jag gjorde för så ger man inte boken en ärlig chans. I min värld är det svårt att ta sig upp till Vindens skugga-nivån, och nej, det gjorde tyvärr inte den här. En sak som jag måste ta upp som gav boken ett stort minus: den svenska översättningen hade en hel del felskrivningar. Det var inte bara missade bokstäver eller versaler, utan hela meningar kunde även vara helt åt skogen! Detta dök upp efter ungefär hälften av boken och det gjorde mig smått irriterad.
Men trots min kluvenhet till boken ser jag framemot att läsa den andra boken jag har av Samartin; Drömhjärta. Men för tillfället går jag vidare med annan läsning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar