Att döda en härmtrast

To kill a mockingbird eller Dödssynden som den heter så svenska är författarinnan Harper Lees bok som blev en succé. Den utkom 1960 och tilldelades Pulitzerpriset. Boken blev även Lees enda bok hon någonsin skrev. Efter stormen med boken drog hon sig tillbaka och har knappt gjort någon intervju. Hon förblir lite av ett mysterium och To kill a mockingbird fortsätter att briljera genom åren som gått.

Den handlar om nioåriga Scout som bor i det lilla samhället Maycomb i Alabama. Hon bor med sin fyra år äldre bror Jem och sin pappa Atticus som jobbar som advokat. Allt förändras när Atticus tar på sig ett fall där han ska försvara en mörkhyad man som är anklagad för våldtäkt på vit kvinna. Hela boken är ur Scouts oskyldiga perspektiv och hur hon försöker förstå situationen.

När jag tog ner To kill a mockingbird från bokhyllan så var jag inte ett smack sugen på att läsa den först. Jag började läsa lite slött och helt plötsligt efter bara första sidan var jag fast. Jag förstår hur den kunnat bli så populär; den är annorlunda och aktuell trots sina år på nacken. Sättet den är skriven på, hur vi får följa hela historien ur ett barns perspektiv, är intressant och gör halva storyn. Jag älskar Scouts karaktär; hon är pojkflickan som är liten, men tuff och tar ingen skit. Och hon är inte rädd att ge jobbiga killar en knäpp på nosen.

Jag älskade verkligen att läsa denna boken och känner att det är en sån bok som alla borde läsa. Den är värd tiden.