Jag hittade inte dörren, Bokflugan...

Nu har jag tagit mig igenom Elefantskötarnas barn av Peter Hoeg. Jag läste den som en uppmaning från min syster Bokflugan. Hon har redan gett en utomordentlig recension så därför tänker jag inte dra en lika detaljerad analys.

Önskar du det så läs Bokflugans recension här.

Historien i korta drag: syskonen Peter, Tilte och Hans upptäcker en dag att deras föräldrar ännu en gång är försvunna. I sin jakt på att hitta dem kastas de in i en historia där dolda hemligheter och mystiska människor dyker upp.

Bokflugan blev riktigt betagen av denna bok och jag får tyvärr säga att jag inte blev lika djupt biten av den. Jag tyckte den belv lite för rörig och konstig. Jag hängde inte riktigt med i svängarna och så blev den lite overklig, framförallt hur en fjortonåring och sextonåring kan lura så många vuxna under deras äventyr.

Min känsla när den var över var: jobbig och konstig. Plus att jag hatar ordet Finö nu. Bara för att det nämndes i princip på varje sida.