The Midnight Palace av Carlos Ruiz Zafón

The Midnight Palace av Carlos Ruiz Zafón är den andra boken som författaren skrev under 90-talet och som riktade sig till ungdomar. Den första är The Prince of Mist som jag läste för något år sedan. Gemensamt för de två böckerna är de fantasifulla skräckhistorierna som de erbjuder. I The Prince of Mist fanns en scen som gjorde att håret reste sig i nacken på mig och en ilning längst ryggraden fick mig att slänga ihop boken en stund för att återhämta mig. Det är bra berättarteknik som kan åstadkomma något sådant.

The Midnight Palace går i samma fotspår som sin föregående. Historien utspelar sig i Calcuttta 1932. För sexton år sedan separerade kvinnan Aryami Bose på ett tvillingpar i hopp om att rädda deras liv. Pojken Ben växer upp i ett barnhem där han och hans vänner har bildat den hemliga klubben The Chowbar society. De ska alla snart fylla 16 år och måste nu lämna barnhemmets trygga vrå för att pröva vingarna på egen hand. Det som skall vara deras sista möte förändras snabbt då Aryami Bose dyker upp med en flicka i släptåg; Bens tvillingsyster Sheere. En mörk hemlighet avslöjas och tvillingarnas liv svävar nu i livsfara.

Boken spann på direkt med raska steg och det man får vara med på är en totalt overklig historia. Men det är det som är tjusingen med boken. I jämförelse med Ruiz Zafóns andra böcker som Vindens skugga och Änglens lek som spelar mer i drama-ligan är dessa ungdomsböcker ren och skär fantasiskräck.

Ingen tung bok att ta sig igenom och slutet fick mig att fälla tårar. Helt klart läsvärd. Älskar Ruiz Zafón!

Går lite trögt just nu...

Känns som om jag har varit lite M.I.A. det senaste men jag läser Feedom av Jonathan Franzen och den är väl okej, men det går så låångsamt. Boken är 700 sidor och det  har gått ca 3 veckor sedan jag började och har bara kommit halvvägs. Det är ganska jobbig engelska och då tappar jag koncentrationen. Jag har försökt börja med boken innan flera gånger, men inte kommit förbi de första sidorna, så jag gav den en ärlig chans och lyckades tråckla mig över trösklen. Så nu läser jag på, men jag tittar suktande på de väntande böckerna i min bokhylla. Men skam den som ger sig!

Gå inte miste om en njutbarhet!

Kom och tänka på den gång jag var och såg Hobbit på bio. Jag stod och väntade med biljetterna i handen, förväntasfull och taggad medan min sambo fixade godiset. En bit ifrån mig stod tre tonåringar och småpratade lite. En tjej frågade en kille om han hade läst boken och hans svar var (som han sa med en viss stolthet och "jag-tycker-jag-är-cool-attityd"):

"Nej, jag har bara läst typ en bok i hela mitt liv, och det var bara för att jag blev tvingad i skolan."

Efter att chocken hade lagt sig slog dessa tankar mig:
1. En bok? En? Verkligen?
2. Varför låter du så mallig? Det är ingen bedrift direkt!
3. Stackars sate, vad du har missat mycket.

Jag vet att läsandet inte är för alla och det respekterar jag, men jag måste nödvändigtvis inte förstå det. Att man kan med vilje missa så mycket underbart och spännande som en läsupplevelse.

Sedan finns det ju de som har läs-och skrivsvårigheter, men det är ju en ännu större anledning att kasta sig in i böckernas värld och bli bättre. En bok kan man läsa hur länge man vill, hur sakta man vill och begrunda varje ord utan stress.
I skolan blir vi uppmanade att läsa böcker och på svenskan får hela klassen läsa en gemensam bok för att sedan ha en gruppdiskussion. Ofta blev det en bok som ingen gillade eftersom det var en bok som var lite djupare än typ Twilight. Boken lästes under tidspress och med analysernade och upplevelsen blev inte så njutbar som man kan tro.
Om du är en person som inte läser så mycket förutom Flashback forum och har haft en liknande skolläsupplevelse så hoppas jag att du inte låter det påverka dig. Utanför skolans värld på vi läsa precis vad vi vill och samma bok under ett halvår om vi vill. Utan press. Så upp i sadlen igen!

Jag är inte emot läsning på schemat, tvärtom, men jag föredrog de gångerna som vi fick läsa en egenvald bok och skriva recensioner istället. Då läste jag Harry Potter!

Knepig, men kick-ass bra ändå.

I sänglampans sken läste jag igår kväll ut Spöa döden av Josh Bazell. Den handlar om Dr Peter Brown, en ung man som under sin AT-tjänstgöring som läkare på ett sjukhus i New York träffar på en gammal bekant från sitt förflutna. Mannen är en av Browns patienter med en svår cancerdiagnos. Och han ställer ett ultimatum; rädda mitt liv eller så berättar jag var du gömmer dig.
Peter Brown har nämligen ett förflutet inom maffian där han utförde beställningsmord. Han måste nu göra vad han kan för att rädda ett liv för att kunna behålla sitt egna.

Historien tar med oss under Browns dag på sjukhuset och då och då hamnar vi några år tillbaka i tiden för att förstå hur han liv har lett honom dit. Historien är brutal och vågad och slingrade sig fram som en berg-och dalbana. Jag läste den under förtjusning och eftersom jag jobbar på sjukhus själv tyckte jag det var lite extra kul, även och Bazell hade brett på en del med karaktärer och situationer. Storyn höll genom boken och som alla bra böcker behöver den ett starkt slut med punch och kling och allt det där som lämnar en i ett tillstånd av tillfredsställelse.

MEN.... det var här det brast lite. Boken hade lugnt kunnat vara några sidor till. Sådär en 20 ungefär. Det sa bara smack, poff och så var det över. Och jag avskyr sådana slut. Platta, tråkiga som förstör för alla andra, typ resten av historien.

Men som helhet var boken riktigt bra och läsvärd och ensam i sitt slag. Rekommenderas! Trots slutet. (alltså det var inget dåligt slut på något vis. Det var mest att jag ville ha meeer....! Vilket är väl positivt i den bemärkelsen. Det finns en till bok där Peter Brown är med igen. Kommer nog läsa den med en dag.)

Ett kraftslag med muttan.

Årets första bok slog ner med buller och bång: Konsten att vara kvinna av Caitlin Moran gav mig en vindblåst känsla när jag yrade fram över sidorna och gav mig den största anledning till att vara stolt över att vara av det täcka könet.

Boken beskriver, i motsats till dess titel, inte riktigt hur vi ska bete oss som den moderna klassiska kvinnan, den förebild som vi blivit matade med sedan unga år, utan mer hur vi kan våga vara de vi är; ovansett om vi kan gå i högklackat eller inte.
Moran sa i princip det som vi egentligen redan vet men som inte skadar att upprepas ibland eftersom det är lätt att fastna i det traditonella träsket som är vårt mansdominerande samhälle än idag. Men det framfördes inte med en predikande, fingervisande känsla, utan med humor och glädje att det var lätt att ta till sig.
Jag vill uppmana alla att läsa den här underbara boken. Läs, läs, läs! Även män, ni kanske lär er något på kuppen!



Boken gav mig en pirrande känsla i mellangärdet och lämnad mig med en tillfredställande mental orgasm.

Året som gått.

Då var år 2012 till ända och jag har lyckats klämma en hel del böcker (ialla fall för mig) Jag läser inte 100 böcker om året som en del andra boktokiga gör. Jag läser långsamt och har svackor ibland, men jag har ändå lyckats samla ihop en gedigen lista:

Livet på Scotland Street 44 - Alexander McCall Smith
Nick och Noras oändliga låtlista - Rachel Cohn, David Levithan
Annonsflickan från Odessa - Janet Skeslien Charles
Främlingen - Albert Camus
Extremely loud and incredibly close - Jonathan Safran Foer
Världkrig Z: en muntlig historik över zombiekriget - Max Brooks
Espressoberättelser - Alexander McCall Smith
Dödsynden (To kill a mockingbird) - Harper Lee
Påven Johanna - Donna Woolfolk Cross
Hungerspelen - Suzanne Collins
Fatta eld - Suzanne Collins
Revolt - Suzanne Collins
Varning av Neil Strauss
Berättelsen om Pi - Yann Martel
Kärlek på skotska- Alexander McCall Smith
Perks of being a Wallflower - Stephen Chbosky
Squirrel seeks chipmunk: a wicked bestiary - David Sedaris
The psychopath test - Jon Ronson
Jag vill veta var stockrosorna kommer ifrån - Amanda Svensson (Novell)
A Clockwork Orange - Anthony Burgess
A visit from the goon squad - Jennifer Egan
Den vidunderliga kärlekens historia - Carl-Johan Vallgren
Ett öga rött - Jonas Hassen Khemiri
Den röda soffan - Michèle Lesbre
The old man and the sea - Ernest Hemingway
Naked - David Sedaris
Jenny and the Jaws of Life - Jincy Willett
Vi i villa - Hans Koppel
Alla familjer är psykotiska - Douglas Coupland
Eldvittnet - Lars Kepler
The Blue - Mary McCallum
Himlens fånge - Carlos Ruiz Zafón

En liten sammanfattning av årets böcker tycker jag passar, så jag kan börja på ny kula 2013.

Sämsta boken 2012
Hm... alla var väl bra på sitt sätt, men jag höll på att kräkas på Ernest Hemingways The old man and the sea. Jag gllar inte att kalla böcker dåliga, för man kan alltid hitta ett guldkorn någonstans. Påven Johanna av Donna Woolfolk Cross var ingen favorit heller.

Bästa boken 2012
Oj, det har blivit många nya favoriter detta år: To Kill a Mockingbird av Harper Lee, Perks of being a Wallflower av Stephen Chbosky, Squirrel seeks chipmunk: a wicked bestiary av David Sedaris, Den röda soffan av Michéle Lesbre och Jenny and the Jaws of Life av Jincy Willet. Alltid lika underbart att hitta nya pärlor. 2012 var ett bra år.

Besvikelse 2012
Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri; tyckte inte om den alls. Himlens fånge av Carlos Ruiz Zafón; HÖGA förväntningar, men medelmåttig översättning och mörkare historia mot sina föregående böcker i serien gav mig inget lyckorus. Eldvittnet av Lars Kepler; kan inte vara lätt att följa efter Paganinikontraktet.

Positiv överraskning 2012
Berättelsen om Pi av Yann Martel. Så vacker och intressant.
Världkrig Z: en muntlig historik över zombiekriget av Max Brooks. Min första zombiebok, and I liked it!

Bokserie 2012
Hungerspelen av Suzanne Collins; första boken var jättebra, sedan blev de bara sämre och sämre.
Livet på Scotland street 44 av Alexander McCall Smith; myshistorier, böcker jag blev väldigt förtjust i.

Omläsning 2012
Bara The Blue av Mary McCallum. Underbar omläsning. Måste läsa om mer 2013.

Nyårslöften 2013
-Läsa om mer böcker, det är så roligt att hitta saker som man missat innan och se om man tycker boken fortfarande är bra eller om man bara blev insnärjd i ett lyckorus första gången.
-Försöka läsa ut de jag har hemma innan jag köper nya.
- Låna mer böcker på biblioteket. För ekonomins skull samt slippa ha böcker hemma som man inte kommer läsa om någonsin!
- Gå på bokmässan 2013. Gick ju inte 2012 och det grämde mig lite.

Gott nytt år på er alla och nu ser vi framemot bokåret 2013!

Sista boken för i år och första e-boken

Sista boken för år 2012 gick i obehagets och mordets tecken: Monster av Micael Dahlén handlar om det mest omoraliska och bestialiska som en människa kan utföra; ta en annans männsikas liv.

Dahlén har träffat 5 kända mördare som alla utfört mord på olika vis; Issei Sagawa, den lilla japanen som inte bara sköt ihjäl den holländska studenten Renee Hartevelt, utan kalasade på hennes kvarlevor. I Danmark har han ett möte med Peter Lundin, mannen som dödade fyra människor med sina bara händer och nu flockas kvinnorna efter honom och gör allt för att få träffa honom i fängelset.
Den gamla omtänksamma damen Dorothea Helen Puente förgiftade sina inneboende på sitt pensionat och nu önskar folk att hon var deras egna mormor. Wayne Lo sköt ihjäl två människor och skadade fyra i vad som blev en skolskjutning innan begreppet ens var uppfunnet. Nu tjänar han pengar på att sälja saker som har med mördare att göra; s.k. murderabilia. Sist, men inte minns träffar Dahlén kanske den mest kända mördaren i morden tid: Charles Manson, som än idag förtrollar folk med sin karisma och excentriska utstrålning.

Något som blir bokens stora fråga är: varför är vi människor så fascinerade av mord? Vi stöter på det dagligen i nyheterna, i tv-serier eller i våra tankar. Kan det vara så att det är så intressant just för att det är det ultimata förbjudna, det som inte går att ta tillbaka.

Att läsa om mördarna är obehagligt och samtidigt pirrande fascinerande. Ja, det är klart jag tyckte om att läsa om det, även om morden äcklade mig, speciellt Sagawas kannibalism-historia, men om boken lärde mig något så är det att jag inte är ensam om att tycka detta. Mord intresserar oss, och mig ur en sociologisk synvinkel: vad driver en människa till ta det allra heligaste vi har, vårt liv?

Många frågor snurrar i huvudet och boken var pirrande intresseväckande och läsvärd.

Detta var första gången jag läste en e-bok på min nya Adlibirs Letto som jag fick i födelsedagspresent av mamma. Det var  både skönt och lite skumt att läsa på den. Skönt för den var så lätt och smidig och det var så underbart att kunna beställa en bok och vips så fanns den i lilla lådan. Men också lite avigt då, ja, man har ju läst vanliga pappersböcker i alla tider. Men jag kommer nog köra 50/50 med läsningen på letto. Jag har ju en hel del böcker att ta mig igenom här hemma.



Bilder från adlibirs.com