Into the Wild - female version.

I skydd av nattens mörker läste jag igår de sista sidorna av boken Wild av Cheryl Strayed. Jag köpte den på flygplatsen i New Jersey i våras och det var lite av ett impulsköp, men som jag nu är otroligt tacksam för att jag hittade för den var otroligt läsvärd och underbar.

planyourhike.com

Boken är en biografi om Strayed och hur hon 1995, 26 år gammal, bestämdes sig för att vandra The Pacific Crest Trail, en vandringsled som sträcker sig från Mexikos gräns i söder till Kanadas gräns i norr och går genom flera olika berskedjor på västkusten. Strayed vandrar inte hela denna vägen utan börjar i Mojave desert och slutar vid The Bridges of God som knyter samman delstaterna Oregon och Washington, med ett överhopp av en bit av Sierra Nevada då det är för mycket snö för att gå där.
Totalt är hennes vandring lite mer än 160 mil.
Strayed har inte bara en otroligt tung ryggsäck att bära utan en hel del känslomässigt bagage; hennes mamma gick bort i cancer fyra år före vandringen, endast 45 år gammal, något som får familjen att hel falla samman samtidigt som Strayeds eget äktenskap är på upphällningen och för att döva smärtan använder hon heroin. Utan erfarenhet av backpacking ger hon sig då ut på denna vandring i hopp om att den ska fungera som en läkande process.

Och vandringen blir allt annat är lätt; hennes skor och löjligt tunga ryggsäck skaver stora sår på hennes kropp, hon träffar på skallerormar, går vilse, blir uttrokad i den stekande hetta och får pulsa genom snö där ett enda felsteg kan få henne att ramla ner för klipporna. Men trots motgångarna så är resan något hon behövde för att stärka sig själv, att hämta sig från hennes tragiska liv och acceptera hennes plats i världen.

Det är en riktigt rörande bok och Strayed utelämnar inget. Jag har gjort flera hundöron i boken med meningar som berörde mig lite extra, något jag sällan gjort innan och absolut inte så många i samma bok. Här kommer några:

Fear, to a great extent, is born of a story we tell ourselves, and so I decided to tell myself a diffrent story from the one women are told. I decided I was safe, I was strong, I was brave. Nothing could vanquish me.

Alone had always felt like a actual place for me, as if it weren't a state of being, rather a room were I could retreat to be who I really was. The radical aloneness of the PCT had altered that sense. Alone wasn't a room anymore, but the whole wide world, and now I was alone in thet world, occupying it in a way I never had before.

Perhaps by now I'd come far enough that I had the guts to be afraid.

There's no way to know what makes one thing happen and not another. What leads to what. What destroys what. What causes what to flourish and die or to take another course.

Boken är en girl-power-boost och på sätt och vis en självläkningsbok. Den berörde det innersta i mig  och fick mig att fundera på vad som är viktigt i livet. Den var även en av de mest välskrivna böcker jag läst! Jag tror jag har hittat en ny pärla.