Eller, tja, Marina av Carlos Ruiz Zafón är inte helt ny, han skrev den redan på 90-talet, men de tidigare utgåvorna gav inget direkt intryck på dess läsare. Nu har den fått en ny chans och till sist har boken fått den uppmärksamhet som den förtjänar.
Marina handlar om 15-årige Óscar Drai som bor på en internatskola i stadsdelen Sarriá i Barcelona. Han är uttråkad och en kväll då han ger sig ut på sina kvällsupptåg hamnar han framför ett nedgånget hus inte långt från sin skola. Där bor Marina, en flicka i hans egen ålder, samt hennes far Germán och de öppnar upp sitt hem för Òscar. En dag tar Marina med Òscar till Sarriás kyrkogård och de får bevittna hur en svartklädd kvinna lägger blommor på en namnlös grav, något hon alltid gör sista söndagen i månaden, enligt Marina. Òscar och Marina följer efter damen och innan de vet ordet av det befinner de sig i en mörk skräckhistoria som tar sin början många år tidigare. De far och flänger genom Barcelonas stad för att nysta upp gåtan som bara blir mer och mer bisarr.
Jag älskar att den utspelar sig i Barcelona, en stad som jag håller varmt om hjärtat. Det går inte åka till Barcelona och inte bli förälskad i denna underbara, pulserande, mystiska stad. Liksom Ruiz Zafóns bok Vindens skugga (min absoluta favoritbok, alla kategorier) tjänar staden som en egen karaktär i boken. Får väl erkänna att det är svårt att nå den klass som Vindens skugga håller och Marina ballade ut lite i mitten av historien. Men Ruiz Zafón är ändå utmärkt på att förmedla en historia och att slänga ut trådar som sedan knyts ihop mot slutet. Jag gillar också hur han vågar överdriva lite (och ibland mycket) för att göra det hela extra läskigt och hur hans beskrivningar av miljön får en att känna det som om man var där, i stundens hetta. Så är man en inbiten Ruiz Zafón-fan som jag ska man inte missa Marina.
Jag vill verkligen läsa den här :)
SvaraRaderaDen är läsvärd =)!
Radera