För några veckor sedan läste jag Jojo Moyes bok Me Before You och blev riktigt hänförd (läs min recension här). Fantastiskt bra bok som lockade en hel del tårar. Jag kastade mig sedan till bokhandlen och köpte hennes andra bok The Girl You Left Behind.
Bokens historia börjar i den lilla franska staden St Péronne, 1916 under första världskriget. Staden är ockuperad av tyskar och på det lokala värdshuset bor och jobbar Sophie Lefèvre och hennes syster. Svält och kyla hör till vardagen och de båda väntar på sina makar som är ute och strider vid fronten. Sophie är en tuff tjej som inte är rädd för att stå på sig mot tyskarna, men längtan efter sin make Édouard tär på henne. Det enda hon har att minnas honom med är det porträtt han målat av henne som nu hänger på värdshuset. En dag gör den nya Kommendanten för tyskarna entré och han blir genast förtjust i både Sophie och hennes porträtt.
Sedan kastas vi fram i tiden till London, 2006 där vi träffar på 30-åriga Liv som i sin sorg efter sin makes död helt har isolerat sig i sitt hus av glas. På väggen i hennes sovrum hänger en tavla av en ung kvinna som hon fått av sin bortgångna make i bröllopspresent. Tavlan föreställer Sophie Lefèvre och Livs värld får sig en törn då ättlingar till konstnären en dag gör anspråk på tavlan och hävdar att den från början är stulen. Av tyskar under första världskriget. De båda kvinnornas liv, skilda med nästan ett helt decennium, vävs nu samman.
Då jag slukade Me Before You trodde jag att samma skulle ske med denna, men jag får nog erkänna att den förstnämnda fångade mig lite extra än vad denna gjorde. The Girl You Left Behind har en vacker sensmoral om att gå vidare och våga släppa taget, men ändå inte ge upp hoppet om kärleken. Dock var den cirka 100 sidor för lång (över 500) och det blev lite segt i vissa delar. Men i det spännande slutet satt jag och plöjde de sista 100 sidorna i ett svep och fällde en och annan tår.
Så om jag ska rekommendera en bok av Jojo Moyes skulle jag nog först föreslå Me Before You, men The Girl You Left Behind är absolut läsvärd för sin vackra historia och Jojo Moyes underbara skrivsätt som får en att läsa om vissa meningar bara för att de är så vackra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar