Ett av mina kap under New York-resan i Maj var
The Happiness Project av Gretchen Rubin. Rubin, hemmahörande i New York City itself (!), bestämmer sig för att under ett år ägna sig åt att öka sin egen lyckokvot i ett försök att bli mer uppskattande åt det liv hon redan lever och har.
Hon tilldelar årets månader till olika projekt så som Energy boost i Januari, där hon städar ur sina garderober, sover mer och börjar träna ordentligt. Månaderna fortsätter med fokus på äktenskap, barnen, vänskap, attityd, pengar m.m. Hon värvar sin historia med fakta om lycka (och hon har onekligen läst på i ämnet).
Vad är då hemligheten bakom lycka? Tja, det finns rätt mycket, men en nyckelfaktor är att våga utmana sig och ständigt utvecklas. Samt att fullfölja sin åtaganden. Rubin har varje månad ca 4-5 åtaganden som hon ska fullfölja med bästa förmåga. Vissa kommer lätt, andra inte.
Boken fick mig att utan tvekan rannsaka mitt egna liv och lycka. Mycket var träffande; att jag kan vara lite negativ, är dåligt på att höra av mig till folk och låter oro och ångest uppsluka mig istället för att leva i nuet. Ja, listan kan bli lång, men att identifiera problemet är första steget. Boken fick mig att börja städa ur min och våra garderober här hemma och sedan fick jag min sambo att städa ur sin egen och resultatet blev sju påsar med skor och kläder som skeppades till klädinsamlingen. Samma dag.
Jag har haft nytta av mantrat:
Om det tar mindre än en minut; gör det direkt! angående småsaker som behöver göras hemma.
Act the way I want to feel funkar bra med, speciellt när jag kom till jobbet, där alla var stressade och jag bestämde mig för att vara glad och positiv och vips så följde humöret med mitt agerande.
Vad som är kul för andra. är kanske inte kul för mig är något som fastande hos mig med. Man måste inte gilla samma sker som andra. Sedan enklare saker som
Lighten up, Cut people some slack! angående mitt sätt att alltid störa mig på folk som inte agerar efter mitt tänk.
Be Gretchen (eller
Var Sofia! Denna handlar om att acceptera sig själv som man är.) Rubin är otroligt ambitiöst och gjorde större saker än dessa ovan nämnda, men små steg är också steg (Positivt tänkande, folks!).
Nu skulle jag kunna bli lite negativ och säga att boken blev lite flummig i slutet, med fokus på mindfulness och religion och hur jag tyckte det var tråkigt att Rubin la in så mycket texter från sina bloggläsares kommentarer. Men jag ska inte säga de, för jag ska ju bli mer positiv ;)!
