Ode till Bokbörsen

Ni som missat Bokbörsen får genast ta och surfa in på dess hemsida: bokborsen.se

Det är en sida för begagnade böcker, spel, skivor, filmer m.m. Jag stötte på sidan för något år sedan då jag letade efter boken Flickornas handbok i jakt och fiske av Melissa Bank. Jag hittade den inte på adlibris eller bokus då den slutat att säljas. Jag fortsatte mitt sökande och ramlade in på Bokbörsens hemsida där jag hittade den på ett kick.

Så hände det igen: Jag letade efter en bok som inte fanns att få tag på på de vanliga sidorna och jag tog mig illa kvickt till mitt kära Bokbörsen och visst fanns det flera ex av den.

Boken som var föremål för mitt begär var Det växer inga rosor i sågspånet av Nicolas Fokker. Processen är väldigt enkel: jag hittar den på Bokbörsen, där jag lägger den i min kundvagn och lägger in en beställning. Sedan får jag ett mejl av ägaren av boken, i detta fallet Plock & Prylar som är ett företag som säljer begagnade saker över nätet. Här är deras hemsida: plockprylar.com. Säljaren ger uppgifter om betalning och sedan är det klart. Adress och så har säljaren redan får bokbörsens sida. Väldigt smidigt. Jag köpte boken för 72 kr (inkl. frakt). Själva boken kostade 24 kr.

Känns skönt att gamla böcker kan få ett nytt hem och att det går att hitta böcker som slutat säljas.

Pärlemorskimmer.

Från Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri till Den röda soffan av Michèle Lesbre kan man ju säga att jag håller mig inom samma färgtema. Tja, rött är ju min favoritfärg och trots att jag inte blev så förtjust i det röda ögat så har Den röda soffan en helt annan slagkraft i mina ögon.
Med sina ringa 131 sidor är den en tunn liten sak som jag tänkte plöja mig igenom på en dag, tänkte jag först. Jag satte igång och förstod rätt fort att det skulle ta några dagar i allafall.
Andledningen var det rika språket; varenda mening i boken innehöll en så vacker komponent och det var som om jag läste en dikt. En väldigt lång dikt.

Boken är tunn, men låt inte det lura er. Den är så djup och vacker att jag flera gånger läste om meningar, bara för att de var så vackra och jag ville låta dem sjunka in och stanna kvar hos mig.

Boken handlar om Anne, som reser längt Transibiriska järnvägen för att hälsa på sin gamla kärlek Gyl, som hon inte hört ifrån på veckor. Hemma väntar Clémence, den gamla damen som bor i samma hus som Anne och som sitter i sin röda soffa och väntar på att Anne ska komma hen och läsa högt för henne, som hon brukar göra. Under resan börjar Annes längtan att träffa Gyl svalna.

Lesbre beskriver resandets upplevelse med en sådan träffsäkerhet och kraft att jag själv kunde dra paralleller till mina egna resor och vad det är som är så fantastiskt med att uppleva ett främmande land. Jag blev så hänförd över att författarinnan kunde behålla det fantastiska målande språket genom hela boken. Det var som en salva för min lässjäl och jag kan nog våga påstå att denna bok hamnar bland mitt egna "hall of fame" eller mina pärlor.

För det är precis det boken är: en pärla...

Ett föga imponerat öga.

Igår kväll under sena timmen läste jag ut Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri. Den handlar om den unge invandraren Halim som är trött på Sverige försök att "svennefiera" alla blattar och han bestämmer sig för att bli den största revolutionsblatten, eller tankesultanen som han kallar sig.

Boken är skriven i dagboksform, där Halim skriver på "blattesvenska". Tjejer är gussar, killar är shunnar, pengar är flous m.m. Det kändes lite som om man var i en Clockwork Orange-bok igen.
På ett sätt var det bra, då fick jag lite feeling för boken och huvudrollen (trots att jag då och då blev "fett lack" på det), och givetvis förstår jag hur boken blivit så populär; den har en poäng. Hur utanför invandrare kan kännas i vår land och hur de måste anpassa sig för att passa in. Jag förstod sensmoralen, kunde läsa mellan raderna och allt det där. Men....

Jag fastnade inte för den. Antagligen kommer många Khemiri-fans bli förskräckta när jag skriver detta, men nej, jag kände inget i slutet av boken. Kände ingen uppfyllande känsla som en del böcker ger. Det var helt enkelt inte en bok i min smak. Och skrivsättet med blattesvenskan var jobbigt, men eftersom jag läst A Clockwork Orange var detta nästan uppfriskande i jämnförelse.
Men den är läsvärd, absolut, det är den. Trots att jag inte blev överförtjust i den var den ändå så pass originell att den var värd tiden.

En sak till: jag älskade omslaget. Det hamnar under min lista på finaste omslag.

Läsgodis med Vallgren

 

Efter mycket om och men det senaste året tog jag äntligen tag i Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren. Jag började läsa boken i september 2011 i Tanzania. Boken fanns i en sovsal i anslutning till det sjukhus där jag och några andra tjejer var sjuksköterskestudenter. Jag fastnade direkt för språkets fantastiska dynamik och underbara utsvängningar. Tyvärr blev min väska stulen under en taxifärd och boken försvann. Jag köpte den när jag kom hem och har dragit mig lite för att läsa den, då den gav lite jobbiga minnen.

 

Till slut plockade jag ut den ur hyllan utan att tänka och satte igång.

 

Tyärr råkade jag ut för det klassiska fenomenet: För höga förväntningar. Den var otroligt vacker och bra, men jag fastnade inte så som jag trodde att jag skulle göra.

 

Historien handlar om Hercule Barfuss, en dvärg som födds på ett horhus i Königsberg 1813. Han är vanskapt utan dess like, är dövstum och saknar armar. Men han föddes med något mer; en förmåga att läsa tankar. Något som blir väldigt användbart i den grymma, oaccepterande värld som han föddes in i.  Han går genom livet driven av sin stora vidunderliga kärlek till flickan som föddes samma natt som han: Henriette Vogel, och som han skildes ifrån och hoppas kunna återse en dag.

 

 

Den var läsgodis för själen. Vallgren är välnavigerad inom den svenska språket och skriver så otroligt rikt. Jag njöt i fulla drag av språket, men inte av själva historien. Antagligen för att jag förväntat mig mer av den. Men den är läsvärd, så läsvärd ändå, för att den är så välskriven. Och jag ser redan fram emot fler läsupplevelser med Vallgren.





En trevlig överraskning

Var på stan idag och fönstershoppade då denna trevliga syn mötte mig inne på gallerian:

 



Ett hav av billiga böcker i alla dess möjliga genre; reseböcker, facklitteratur, kokböcker, inbundna skönlitteratur och i pocketform.

Bästa bekrivning av min reaktion blir att citera Maria Montazami: "Mums..."

 



Dessa fynden gjorde jag:

Hey Dolly av Amanda Svensson

Rött damm: En resa genom Kina av Ma Jian

 

Från pocketbordet adopterade jag dessa:

The old man and the sea av Ernest Hemingway

Fiesta: The sun alo rises av Ernest Hemingway

A farewell to arms av Ernest Hemingway

Metamorfoser av Publius Ovidius Naso

 

Det blev en liten Hemingway-yra där ett tag, men det ska bli kul att testa på. Har aldrig läst något av honom innan. Fråga inte var infallet att köpa Metamorfoser kom ifrån. Vänstra sidorna i boken är på latin och höger sida på svenska. Boken är skriven av Ovidius som föddes 43 f.Kr och den innehåller småhistorier om gamla mytologiska personligheter som Narcissos, Dafne, Ikaros, Orfeus m.m. Ska bli en spännande utmaning att ta sig an. Hey Dolly har min syster läst och gillat skarpt så jag passade på och Rött Damm handlar om en man som gör en resa genom Kina och de upplevelser han är med om. Jag kände att den kunde vara en inspiration.

 

Så vad gick hela kalaset på...?

 

175 riksdaler. Egentligen 178, men han hade dåligt med växel så jag fick tre kronor extra tillbaka. Win!

 

Kommer bli en trevlig läshöst det här!



Los favoritos de Bokfjärilen - Part 5

Primtalens ensamhet - Paolo Giordano
Jag var lite osäker om jag skulle ta med denna. Men jag fick erkänna att den har hängt kvar sedan jag läste den. Den var så vacker  och (mitt favoritord:) enkel. Inga krusiduller, den var självklar i sin historia. Under läsningen blev jag varse om bokens djupare plan, och den lämnade mig berörd och med en lite sådär smålycklig känsla som vissa speciella böcker ger. Jag har svårt att sätta fingret på vad det var som gjorde den så speciell i mina ögon. Kanske för att den tog upp ett fint ämne om ensamhet och att finna varandra i den ensamheten. Så enkelt kan det vara för att bli en favorit.

Hello Kitty måste dö av Angela S. Choi

Det finns olika sätt som en bok fångar in mig i sina bokstavklädda sidor och kräver att jag läser den från pärm till pärm. I vissa fall har jag hört om boken via ryktesvägen eller läst en recension i en tidning. Ibland när jag står i en bokaffär och gottar sig i de olika böcker i alla färger och tjocklekar så är det just ett omslag som kan göra att just den boken följer med mig hem. Oftast är baksidebeskrivningen det som avgör vilken bok jag köper.

Anledningen till att jag ville läsa Hello Kitty måste dö var däremot för den fräcka och en smula morbida titeln. Personligen har jag inte något otalt med den lilla kissekatten med rosett som kommer ta över världen (det är bara en tidsfråga, tro mig), jag är dock inte något fan överhuvudtaget. Nyfikenheten om vad som väntade mellan pärmarna tog över helt enkelt.

Huvudkaraktären i boken heter Fiona och är en asiatiskt-amerikanske 28-årig kvinna. Hon är välutbildad, har ett bra jobb och är till synes en väluppfostrad individ. En typisk Hello Kitty med andra ord, vilket är något som hon avskyr.

Fiona bor hemma hos sina föräldrar och hennes pappa envisas med att arrangera dejter åt henne med tvivelaktiga friare. Fiona är trött på att styras av de minst sagt ålderdomliga värderingar som hennes föräldrar anammar. När hon kommer i kontakt med en gammal barndomsvän är det början till en förändring som ingen trodde en Hello Kitty skulle vara kapabel till.

Till en början trodde jag att jag hade storyn klart för mig: Kvinna trött på innehållet i sitt liv. Kvinna möter man. Man hjälper kvinna våga trotsa normerna. Man och kvinna blir ihop och lever lyckliga i alla sina dagar. Slut.

En bit in i boken insåg jag att historien är klart mer skruvad och mörk än vad jag kunnat ana. Gillar man, liksom jag, den där lite morbida humorn är det en perfekt bok att utforska sina mörka sidor tillsammans med (lät kanske lite väl dramatiskt men ändå). Det är en väldigt underhållande och stundtals utflippad berättelse som ändå håller fötterna på jorden. Jag skrattade flertalet gånger åt dialogen i boken, speciellt de mellan Fionas och hennes traditionsbundna föräldrar.

Slutligen så är Chois bok alldeles utmärkt för dig som helt enkelt är väldigt trött på Hello Kitty. Trots att det inte dras så många paralleller till den populärkulturella katten i sig kan säkert det faktum att det finns en bok vars titel önskar alla de nio liven ur kattskrället skänka en viss tillfredställelse för stunden.

Mjau.