Min hyllning till Harry Potter

I förrgår såg jag Harry Potter och dödsrelikerna del 2 på bio. Jag kände mig nöjd, men det var med ett litet sting i hjärtat som jag lämnade biosalongen. Det var det sista inom Harry Potter världen och jag vet att många fans lider med mig. Därför tyckte jag att det var på plats att skriva min hyllning till Harry Potter, trollkarlen som förändrade läsarvärlden. För mig är det även tio-års jubileum.

Ja, jag är ett fan. Big time. Ingen idé att försöka dölja det. Jag är ett hängivet, fanatiskt fan. Jag har läst böckerna flera gånger, både på svenska och på engelska. Jag älskar dem. Jag älskar storyn (obviously), karaktärerna och sättet som J.K. Rowling skirver på så läsaren inte kan lägga ifrån sig dem, utan bara vill ha mer, mer, mer.
Jag lärde mig trollformlerna, jag tog en pinne från skogen bakom mitt hus och täjde till den till en trollstav och jag har skickat efter fan-bilder på skådespelarna (Daniel Radcliffe och Emma Watson var de enda jag fick svar ifrån!) Jag sitter under filmerna och kommenterar hur det egentligen ska vara enligt böckerna (hemma givetvis, inte på bion!!)

Jag började läsa Harry Potter och de vises sten på min födelsedag 2001. Jag hade sett  filmen på bio (ja, jag vet men jag hann inte läsa den innan vi skulle se den. Jag bodde på landet, jag var tvungen att passa på när det fanns skjuts in till stan!) Väl hemma satte jag genast igång att läsa den och senare samma år fick jag den andra och tredje boken i julklapp av mamma och pappa och även den fjärde av Bokflugan. I väntan på den femte boken läste jag om de fyra första tre gånger. Jag var fast.

Sen har det bara rullat på. Jag har väntat spänt på nästa bok, liksom nästa film. Filmerna kan givetvis inte mäta sig med böckerna, men jag gillar dem ändå! De är kul att se en tolkning av sin favoritbok. Men ibland har de tolkat helt fel, enligt min mening, och när jag senare läser om böckerna håller jag mig till mina egna bilder.

Jag läste om dem på engelska förra året och när jag läst ut den sista i ordningen kände jag att det fick vänta med Harry Potter på ett bra tag. Men se, jag är redan sugen på att läsa om dem, fast på svenska denna gången. Måste ju variera sig lite...

Så nu är det över. Det tog slut i onsdags kväll för min del. Allt jag kan göra nu är att läsa om böckerna, läsa dem för mina framtida barn (som jag givetvis kommer att skola in att älska Harry Potter), ha filmkväll med temat  "Harry Potter-maraton" med mina HP-frälsta vänninor och helt enkelt hålla magin vid liv!

Favorit i repris

En gång varje sommar från det att jag var 16 har jag plockat fram Melissa Banks Flickornas handbok i jakt och fiske. Jag tror att jag köpte den från ett bokbord på B&W i Falkenberg för sisådär nio år sedan och jag har som sagt läst den en gång varje år sedan dess.


Boken är uppbyggd i episoder som kretsar kring Jane, från det att hon är 14 år och börjar reflektera över sin äldre brors förhållande. Hon fortsätter sedan sin egen färd genom kärleksdjungeln och avbetar många av de män man kan stöta på där. Hur fångar man en karl? Eller hellre, hur fångar man kärleken? Är det ett spel eller funderar det trötta rådet "att vara sig själv"?

Jag älskar denna bok lite grann. Inte för att den är världens bästa utan för att den känns verklig. Jane är en ung kvinna i New York men hon är så långt ifrån Carrie, Samantha, Miranda och Charlotte som man kan komma (och samtidigt bo i New York). Hon skulle kunna vara en kompis eller en kusin. Dessutom är hon hiskeligt ironisk och rolig och gör att man ibland skrattar högt. Varje gång jag läser boken kommer jag på något nytt som jag inte tänkt på tidigare. Något år har jag gjort en egen sväng på manssafarin och känner helt plötsligt igen mig i något jag inte tidigare känt igen mig i. På något sätt känns det som att min egen utveckling inom jakt och fiske löper parallellt med Janes, även om vi inte fiskat upp samma fiskar.

Just nu läser jag

Niceville av Kathryn Stockett. Blev sugen på att läsa den efter att ha läst lite om den på adlibris och så en dag hittade jag den på ica som har en rent livsfarlig pockethylla! (Jag fastnar inte vid godiset vid kassan, utan jag fastnar vid pockethyllan!) Där var den iallafall och tittade upp på mig med sin förföriska pärmar bad om att få ett hem. Så nu ligger den här och väntar på att jag ska ta mig an den!

Höga förväntningar som lämnade mig kluven!

Har nu läst ut boken Señor Peregrino av Cecilia Samartin. Den handlar om den unga Jamilet som födds i Mexiko med ett stort blodrött födelsemärke över hela ryggen, rumpan och baksidan av låren. Hon möts med okunnighet och vidskeplighet i den lilla byn där hon bor. Byborna tror att djävulen har gripit tag i henne och hon flyr över till USA för att kunna få proffesionell hjälp att ta bort det. Hon bor med sin moster och tar ett jobb på ett mentalsjukhus, där hennes enda uppgift är att passa upp på den märkliga gamla herren Señor Peregrino. Han berättar sin historia för henne om hur han gick längst pilgrimsleden i norra Spanien mot Santiago de Compstela och om de människor han mötte där.

Jag har fortfarande inte riktigt kommit på vad jag tyckte om boken. Jag fick höra att den var i Vindens skugga-klass, men det håller jag inte med om. Den var vackert berättad och lite spännande och jag såg ibland framemot att få sätta mig och läsa den. Men det var inte så mycket mer än så. Det hände inte så jättemycket, utan den var väldigt enkel. Medan Vindens skugga är ett underbart virrvarr av historier och mysterier så är Señor Peregrino mer av den tråkiga kusinen från landet. Vi får följa Jamilets historia och vid sidan av den; Peregrinos.

Dock tycker jag änså att den är läsvärd för att den är bra skriven, men jag tycker inte att man ska förvänta sig för mycket, som jag gjorde för så ger man inte boken en ärlig chans. I min värld är det svårt att ta sig upp till Vindens skugga-nivån, och nej, det gjorde tyvärr inte den här. En sak som jag måste ta upp som gav boken ett stort minus: den svenska översättningen hade en hel del felskrivningar. Det var inte bara missade bokstäver eller versaler, utan hela meningar kunde även vara helt åt skogen! Detta dök upp efter ungefär hälften av boken och det gjorde mig smått irriterad.

Men trots min kluvenhet till boken ser jag framemot att läsa den andra boken jag har av Samartin; Drömhjärta. Men för tillfället går jag vidare med annan läsning.

Min mysiga läsarhörna!

På min balkong har jag suttit i många timmar och bara njutit av sällskapet av en bra bok. Nu på sommaren är det idealiskt att spendera tid i denna idyll, med mina plantor. Jag älskar att den är en liten minidjungel. Eller en oas mitt i staden där jag kan fly ifrån all stress med jobb och liknande. Riktig Me-time!

Just nu läser jag

Señor Peregrino av Cecilia Samartin. Jag har redan hunnit med över 100 sidor och den är svår att lägga ifrån sig. Riktigt bra bok från första sidan. Har varit sugen på att läsa den här länge nu så jag ser framemot att läsa fortsättningen!

Känd bok i all ära...

Jag har läst Alkemisten av Paulo Coelho. Den handlar om den unge pojken Santiago som vandrar på Andalusiens heder med sina får, men som en dag möter en gammal man som får honom att sälja sina får och bege sig till Egyptiens pyramider för att finna en skatt.

 En tunn och fin bok, som handlar om att följa sina drömmar. Den är enkel och okonstlad, men jag blev inte riktigt så frälst som övriga massan. Boken kändes lite stressad mot slutet och pang så var den över på några sidor. Visst handlar den om att följa sina drömmar som utlovat, men ibland kändes den som om en dos tur och rätt tillfälle spelade lite med i leken med.

Jag har inte så mycket att säga om boken. Den var helt okej och eftersom den inte var direkt tung att läsa så tycker jag den är värd en chans. Jag funderar på att läsa om den mer noga och med eftertanke. Jag tror att jag var så inställd på att den skulle ge en wow-känsla bara för att den är så populär. Kanske får man läsa lite mellan raderna ibland...