Sista boken för i år och första e-boken

Sista boken för år 2012 gick i obehagets och mordets tecken: Monster av Micael Dahlén handlar om det mest omoraliska och bestialiska som en människa kan utföra; ta en annans männsikas liv.

Dahlén har träffat 5 kända mördare som alla utfört mord på olika vis; Issei Sagawa, den lilla japanen som inte bara sköt ihjäl den holländska studenten Renee Hartevelt, utan kalasade på hennes kvarlevor. I Danmark har han ett möte med Peter Lundin, mannen som dödade fyra människor med sina bara händer och nu flockas kvinnorna efter honom och gör allt för att få träffa honom i fängelset.
Den gamla omtänksamma damen Dorothea Helen Puente förgiftade sina inneboende på sitt pensionat och nu önskar folk att hon var deras egna mormor. Wayne Lo sköt ihjäl två människor och skadade fyra i vad som blev en skolskjutning innan begreppet ens var uppfunnet. Nu tjänar han pengar på att sälja saker som har med mördare att göra; s.k. murderabilia. Sist, men inte minns träffar Dahlén kanske den mest kända mördaren i morden tid: Charles Manson, som än idag förtrollar folk med sin karisma och excentriska utstrålning.

Något som blir bokens stora fråga är: varför är vi människor så fascinerade av mord? Vi stöter på det dagligen i nyheterna, i tv-serier eller i våra tankar. Kan det vara så att det är så intressant just för att det är det ultimata förbjudna, det som inte går att ta tillbaka.

Att läsa om mördarna är obehagligt och samtidigt pirrande fascinerande. Ja, det är klart jag tyckte om att läsa om det, även om morden äcklade mig, speciellt Sagawas kannibalism-historia, men om boken lärde mig något så är det att jag inte är ensam om att tycka detta. Mord intresserar oss, och mig ur en sociologisk synvinkel: vad driver en människa till ta det allra heligaste vi har, vårt liv?

Många frågor snurrar i huvudet och boken var pirrande intresseväckande och läsvärd.

Detta var första gången jag läste en e-bok på min nya Adlibirs Letto som jag fick i födelsedagspresent av mamma. Det var  både skönt och lite skumt att läsa på den. Skönt för den var så lätt och smidig och det var så underbart att kunna beställa en bok och vips så fanns den i lilla lådan. Men också lite avigt då, ja, man har ju läst vanliga pappersböcker i alla tider. Men jag kommer nog köra 50/50 med läsningen på letto. Jag har ju en hel del böcker att ta mig igenom här hemma.



Bilder från adlibirs.com

När en bok blir film.

En bra bok som åker upp på vita duken?

I

Love

It!

Ja, det gör jag verkligen. Jag är inte bara en bokfantast, utan även en inbiten filmnörd. Jag älskar film och det tog mig ett tag att inse att man faktiskt kan räkna det som hobby, inte bara som ett tidsfördriv.
Jag älskar att gå på bio, trots pappersprassel, småsnack och tonåringar som inte kan släppa deras smartphones i två timmar. Deras förlust!
Jag vill gärna dock läsa boken först innan jag ser filmen, annars går det inte. Jag måste få originalet innan jag tar mig an omtolkningen.

Jag vill nämna några böcker som jag läst i år pch även sett filmen som kom av dem.

Först ut:
Nick och Norahs oändliga låtlista av David Levithan och Rachel Cohn. Läste boken och kände ett litet neeh... Var inte så superduper imponerad, men den var helt okej.
Och så såg jag filmen och blev helt förtrollad. Jag älskade den, antaglien för att den var helt olik boken. De hade ändrat allt, men behållit kärnan och det var faktiskt ett smart drag eftersom boken inte är tillräckligt spännande för filmmaterial.  Det var en så feel-good film och jag drog paralleller till filmen Garden state som alltid gett mig samma myslyckokänsla efteråt.

Hungerspelen av Suzanne Collins. Jättespännande bok i min smak med det mörka postapokalyptiska temat. Filmen var även helt klart godkänd, framförallt för att de hittat så bra skådespelare till rollerna; Jennifer Lawrence och Josh Hutcherson.

Berättelsen om Pi av Yann Martel . Läste boken för ett tag sedan och tyckte väldigt mycket om den och jag såg filmen igår på bio. Jag är inget fan av 3D, men jag lät det bero denna gång eftersom det passade så bra då halva filmen utgjordes av den fantastiska scenografin. Färger och form dansade fram och jag njöt. Huvudrollen var fint framförd av Suraj Sharma och jag rekommenderar både boken och filmen, men som komplement till varandra; boken med historien, detaljerna och Martels underbara fantasi. Filmen bidrar med visionen och gav boken det bildspråk den förtjänar.

The Perks of Being a Wallflower av Stephen Chbosky. Innan jag ens läst halva boken visste jag att jag hittat en nya favorit. Boken var så vacker och sorgen, men ändå fylld av hopp. En High school-historia i annan tappning från de uttjatade traditionella. Om utanförskap och att hitta de verkliga vännerna och kärleken. Filmen har nyligen haft premiär i USA och den gick aldrig upp på bio i Sverige (av någon fruktansvärd anledning antar jag). Jag har nyss sett den och jag är så nöjd. Så nöjd att de valde Logan Lerman, Emma Watson och Ezra Miller i rollerna som Charlie, Sam och Patrick. De har gjort ett fantastiskt jobb och tror de flesta fans, liksom jag lyfter på hatten till denna respektfulla tolkning av en pärla till bok.

alla bilder är från imdb.com

Jag tycker en film som är baserad på en bok kan ge den nytt liv och ny uppmärksamhet. Jag kan ibland läsa en bok och tänka "detta skulle bli en jättebra film" och ibland blir den det, ibland inte. Men jag brukar ge filmerna en chans och jag blir ofta positivt överraskad. Det krävs sådan finkänslighet för att göra om en bok till film; skriva manus, hitta skådespelare som gör karaktärerna rättvisa, respektera bokens andemening etc.

Hur som helst; jag älskar både böcker och filmer och en kombination av dem är bara positivt tycker jag.
Tror nog jag ska börja skriva lite mer om filmer i bloggen med...

Knyta ihop säcken räckte inte.

I mina händer höll jag den. Äntligen: Fortsättning på den fantastiska Barcelona-berättelse om Daniel Sempere och de i hans närhet; Himlens fånge av Carlos Ruiz Zafón. Eftersom första boken Vindens skugga är en favorit och andra boken Änglens lek fick mig att brista ut i tårar är det väl inte så konstigt att jag hade höga förväntningar på den lilla oupptäckta pärla.

Boken fokuserar på karaktären Fremín Romero de Torres, Daniel Semperes vapendragare och hans historia om när han satt fängslad i Montjuïc-borgen och där träffade mannen som fått smeknamnet "Himlens fånge" av de andra intagna. Historien får Daniels liv att drastiskt förändras och honom att göra egna efterforskningar för att få reda på mer om sin egen mor och hennes öde. I nutid är förberedelserna igång för Fermíns kommande bröllop, men han verkar inte överlycklig över det som skall stånda.

Bild från adlibris.com

Boken känns som en utfyllnad. Fermíns historia om hans fängelsetid gör boken intressant och den länkas fin till den förgående böckerna, knyter samman säcken på ett vis, men resten av historien är bara platt och kommer ingen vart. Det känns bäddat för en fjärde bok, vilket jag hoppas på som kan ge historien den rejäla uppsving och punkt som den desperat behöver. Nej, jag blev rejält besviken och istället för den fantastiska lyckokänsla jag brukar känna efter att ha varit förtrollad av Ruiz Zafón berättarteknik kände jag istället ett "jahapp" när jag läste sista meningen i boken.

Sedan var det en annan översättare till denna bok än de första två, vilket jag inte visste, men fattade direkt efter att ha läst första sidan. Den hade inte samma anda som de andra två har. Himlens fånge är inte dåligt översatt, det är inte det, men det är ändå två helt olika personer som ska ge sin tolkning och då blir det skillander.

Nu fundrar jag på att snart läsa om den tidigare böckerna så jag få lite plåster på de sår som Himlens fånge åstadkom.
(Ja, jag vet, jag är en liten Drama Queen just nu, men fasen vad besviken jag blev.)

Lika magiskt som sist. Lite bättre till och med...

Då har jag slagit ihop pärmarna hos The Blue av Mary McCallum för andra gången i mitt liv. Det är ingen hemlighet att denna bok håller mig varmt om hjärtat och jag har länge velat läsa om den. Denna gång visste jag vad som skulle hända, men det var så roligt att få läsa från den synvinklen: med facit i hand. Den är vackert skriven och har intressanta karaktärer och är så magiskt på något vis att den rotar sig fast lite i hjärtemusklen och stannar kvar ett stund efter läsupplevelsen.

Om ni vill läsa en fullständig redogörelse av boken så har min syster Bokflugan gjort en här.

Läs och njut...

Herregud, jag har hjärtklappning av lycka!!!

Fick ett nyhetsbrev från bokus till min mejl idag. Där kunde man köpa 2 böcker för 299 kr. Jag bestämde mig för att gå in och kika lite vilka böcker som erbjuds. Plötsligt dök namnet Carlos Ruiz Zafón upp. En ny bok som jag inte sett förut poppade upp på rutan; Himlens fånge.

Bild från adlibris.se

Jag fick lite smått spatsmer och blev lite svettig! Jag har ju hållt utsikt efter nya böcker av Ruiz Zafón, men det var ett tag sedan jag kollade så jag missade denna pärla som gavs ut i september. Jag kan inte vänta på att den ska komma i pocket (jag har de andra böckerna i pocket-form så jag ville ha det enhetligt, men nu skiter jag i det för jag måste ha den nu!!) Så nu ska jag beställa den inbunden och jag kommer att räkna sekunderna tills den landar i brevlådan.
I Himlens fånge återvänder vi till De bortglömda böckernas gravkammare och Sempere & söners bokhandlen.

Passade på att beställa en till bok av honom: The Midnight palace. Det kommer att bli en awesome jul!

Smått besviken på Kepler.

Tredje boken i serien om kriminalkommisarien Joona Linna av Lars Kepler heter det fängslande namnet Eldvittnet och har varit mitt senaste föremål för läsning. I höstens rusk tyckte jag att det passade med en svindlande mordgåta.

Denna gång handlar det om ett mord på Birgittagården, en vårdanstalt för unga flickor med olika psykiska problem. Joona Linna kopplas in och som vanligt ser han lite djupare än alla andra för att lösa gåtan. Parallellt ringer en kvinna till polisens tipsavdelning, där hon uppger felaktig information, men blir mer och mer desperat för att de ska lyssna på henne.

Det som varit ett stående kännetecken i Keplers tidigare böcker Hypnotisören och Paganinikontraktet är det vimmel av sidohistorier och karaktärer som vävs in i historien för att i slutet blida en tjock fläta. Denna bok är inget undantag, men jag saknade lite av den udden som de tidigare böckerna har. Historien känns omotiverad och platt i jämnförelse med de andra och jag lyckas till och med lista ut gåtan en bra bit innan slutet, något som jag lyckats med ytterst sällan och speciellt inte vid dessa lite mer "komplicerade" fallen som Kepler erbjuder. Jag är ju inget fan av deckare så jag har ju inte lärt mig några trick sen tidigare heller.

Historien får ett mesigt avslut och istället rullar det vidare till Joona Linnas egna privatliv. Givetvis är detta av intresse, men jag kände att huvudhistorien inte fick den ordentliga punkt som den förtjänade.

Summan av kardemumman: helt okej bok, inte den bästa, men hur Joona Linnas egna privatliv avslöjades lite mot slutet och bäddade för fortsättning gjorde att jag absolut blev lockad till fortsatt läsning.

Möt familjen Drummond!

Alla familjer är psykostiska av Douglas Coupland handlar om familjen Drummond som inte riktigt är som den vanliga amerikanska kärnfamiljen; de har hiv, sysslar med smuggling, är astronauter och väntar på att få sälja sitt ofödda barn. Vi kommer in i historien då familjen är samlade i Florida för att bevittna mellanbarnet Sarah åka upp i rymden. Den brokiga skaran försöker komma överens samtidigt som den gör sitt bästa för att leverera ett brev till en gedigen köpare.

Hela boken är en enda skenande blandning av galenskap och jag njöt till max av att läsa den. Den hade inte en enda seg del utan hade ett flytande språk, var rolig och tvistade sig värre än ett garnnystan. Jag kan varmt rekommendera denna boken till vem som helst. Väldigt trevlig läsning.

I skydd av mörkret...

Tassar jag ut på adlibris och kanske råkar beställa något... Jag fyller ju faktiskt år om en månad.

 

godnatt...

Här gick det undan!

Tog ett dygn att läsa ut Vi i villa av Hans Koppel. Den handlar om Anders som bor i en förort med sin fru och dotter. Han hatar sina grannar och det sociala spelet och hoppas att det faktum att han har en älskarinna inte ska sabba hans äktenskap.

 

Den flöt på bra i språket och var rolig, träffsäker och svidande igenkännande. Koppel skildrar Svensson-livet med en satiristisk ton och humor att jag fnissandes plöjde igenom den på nolltid. Jag har hans andra bok Medicinen ståendes i hyllan. Den tar jag mig an en annan dag!

Tragiskt träffsäker efter 25 år

Jag var först kluven inför denna bok som jag precis slog ihop. Jenny and the Jaws of Life av Jincy Willett gavs ut 1987 och har fått en ny push i och med att författaren David Sedaris har gett den hyllningar. Han beskriver den som en av de roligaste böckerna som han läst.

Det var här jag blev kluven. Jag började läsa den och väntade på att det roliga skulle börja. Istället möts jag av den ena korthistorien efter den andra som inte är roliga alls. De är inte dåliga, absolut inte, men jag väntar på att jag ska få skratta högt, vilket jag trodde jag skulle få göra innan jag började läsa. Men verkligheten kom ifatt och efter kanske halva boken gav jag upp och tog den helt enkelt för var den var; tragiskt träffsäker.
Willett skriver om olika scenarion i människors liv och de är inte någon lik, varken historierna eller reaktioner från människorna, förutom att de ibland är helt absurda. Den historien som träffade mig mest är om kvinnan som blivit våldtagen i sitt hem, men istället för att bli ett offer känner sig stärkt av händelsen, för hon inte längre är rädd för livets småsaker. Lite provocerande kanske, men det är det som blir tjusningen med boken, att det känns nytt och modernt annorlunda, trots att den är 25 år gammal.

Jag kände i början av läsaningen att jag inte fastnade alls för denna bok, men nu känner jag mig sugen på att läsa om den, suga i mig varje berättelse, och ta den för var den verkligen är i mina ögon; inte rolig, men originell. Jag har märkt att jag hittar flera olika beskrivningar på vad denna bok är för mig. Det är en bra bok som kan locka fram det.

Så om man vill läsa den här boken, vilket jag rekommenderar så förvänta er inget. Vem vet, du kanske ser det humoristiska i den, men det kanske är det som gör den så bra; att man får en egen, unik uppfattning av den.

100 böcker att läsa innan jag dör.

Hittade denna listan med böcker som man ska läsa innan man dör. Tur att man har fullt koll på när det blir...
Hur som helst så har jag markerat de jag läst med fet stil och de med kursiv är böcker som jag planerat att läsa någon gång.

1. The Hobbit – J. R. R. Tolkien
2. The Road Less Traveled – Dr. Scott M. Peck
3. Catcher in the Rye – J. D. Salinger
4. In Cold Blood – Truman Capote
5. To Kill a Mockingbird – Harper Lee
6. War and Peace – Leo Tolstoy
7. The Great Gatsby – F. Scott Fitzgerald
8. The Three Musketeers – Alexandre Dumas
9. Les Miserables – Victor Hugo
10. World War Z – Max Brooks
11. Education of a Wandering Man – Louis L’Amour
12. Watership Down – Richard Adams
13. The Iliad – Homer
14. The Little Prince – Antoine De Saint-Exupery
15. The Color Purple – Alice Walker
16. Atlas Shrugged – Ayn Rand
17. Paradise Lost – John Milton
18. Ulysses – James Joyce
19. Dracula – Bram Stoker
20. Pride and Prejudice – Jane Austen
21. A Tale of Two Cities – Charles Dickens
22. Brave New World – Aldous Huxley
23. 1984 – George Orwell
24. Of Mice and Men – John Steinbeck
25. Gone With the Wind – Margaret Mitchell
26. Shogun – James Clavell
27. For Whom the Bell Tolls – Ernest Hemingway
28. The Stand – Stephen King
29. Lady Chatterley’s Lover – D. H. Lawrence
30. Heart of Darkness – Joseph Conrad
31. The Picture of Dorian Gray – Oscar Wilde
32. War of the Worlds – H. G. Wells
33. A Clockwork Orange – Anthony Burgess
34. The Prince – Niccolo Machiavelli
35. The Art of War – Sun Tzu
36. The Scarlet Letter – Nathaniel Hawthorne
37. Treasure Island – Robert Louis Stevenson
38. Something Wicked This Way Comes – Ray Bradbury
39. Starship Troopers – Robert A. Heinlein
40. Deliverance – James Dickey
41. Lord of the Flies – William Golding
42. The Dark Knight Returns – Frank Miller
43. Season of Mists – Neil Gaiman
44. The Princess Bride – William Goldman
45. Eaters of the Dead – Michael Crichton
46. The Pillars of the Earth – Ken Follett
47. Night – Eli Wiesel
48. Exodus – Leon Uris
49. Contact – Carl Sagan
50. You Can’t Go Home Again – Thomas Wolfe
51. On the Road – Jack Kerouac
52. Blubber – Judy Blume
53. Foundation – Isaac Asimov
54. The Stranger – Albert Camus
55. The Trial – Franz Kafka
56. Rabbit, Run – John Updike
57. Crime and Punishment – Fyodor Dostoevsky
58. The Lion, The Witch and The Wardrobe – C. S. Lewis
59. The Long Goodbye – Raymond Chandler
60. Absalom, Absalom! – William Faulkner
61. Grendel – John Gardner
62. Hour of the Dragon – Robert E. Howard
63. The Executioner’s Song – Norman Mailer
64. Cop Hater – Ed McBain
65. Moby Dick – Herman Melville
66. A Connecticut Yankee in King Arthur’s Court – Mark Twain
67. McTeague – Frank Norris
68. A Game of Thrones – George R. R. Martin
69. Fight Club – Chuck Palahniuk
70. Titus Groan – Mervyn Peake
71. Slaughterhouse-Five – Kurt Vonnegut
72. Twenty Thousand Leagues Under the Sea – Jules Verne
73. The Divine Comedy – Dante
74. Don Quixote – Miguel De Cervantes
75. Robinson Crusoe – Daniel Defoe
76. Wuthering Heights – Emily Bronte
77. The Wind in the Willows – Kenneth Grahame
78. Charlotte’s Web – E. B. White
79. One Hundred Years of Solitude – Gabriel Garcia Marquez
80. The Magus – John Fowles
81. Foucault’s Pendulum – Umberto Eco
82. Middlemarch – George Eliot
83. Frankenstein – Mary Shelley
84. The Complete Sherlock Holmes – Sir Arthur Conan Doyle
85. The Complete Shakespeare – William Shakespeare
86. Rosemary’s Baby – Ira Levin
87. I Am Legend – Richard Matheson
88. The Compete Plays of Aristophanes – Aristophanes
89. The Science of God – Gerald L. Schroeder
90. The Maltese Falcon – Dashiell Hammett
91. No Exit – Jean-Paul Sartre
92. Alexander of Macedon – Harold Lamb
93. Battle Royale – Koushun Takami
94. We Have Always Lived in the Castle – Shirley Jackson
95. Band of Brothers – Stephen Ambrose
96. Ancient Inventions – Peter James and Nick Thorpe
97. The Telltale Heart and Other Writings – Edgar Allan Poe
98. The Call of the Wild – Jack London
99. The Wonderful Wizard of Oz – Frank Baum
100. The Canterbury Tales – Geoffrey Chaucer

Japp, hela nio av hundra. Jag har lite att göra...

Naket utlämnande.

David Sedaris är en författare som jag snubblade över en dag då jag satt och spanade på adlibris efter nya böcker att upptäcka. Jag tyckte att Squirrel seeks Chipmunk lät som en rolig titel och konceptet short-stories var något jag inte bekantat mig med innan så därför tog jag mig an denna bok, som kom att bli en ny favorit.

Så var det dags igen och jag axlade läsning Naked med glädje över att få återse denna humoristiske författare. Trots tidigare lärdomar föll jag offer för "för höga förväntningar". Boken var bra och den var rolig; visa av Sedaris meningar fick mig att skratta högt, men jag hade nog förväntat mig något mer. I Squirrel seeks Chipmunk kunde han verkligen bre på med de mest utflippade historierna, men nu när han skrev om sitt egna liv (som absolut haft sina punkter med galenskap) kände jag att vissa av histoierna inte sa mig något. Några av dem var riktigt roliga, speciellt den då han åker på nudistläger eller när han liftar genom USA och då träffar på den ena galningen efter den andra, men för det mesta bläddrade jag bara förbi utan att blir berörd. Och för mig är ju det så viktigt när jag läser.

Men det är en kul bok och Sedaris har verkligen en rolig berättarteknik och han vågar berätta allt och det gör att den inte känns hämmande. Så för det är den läsvärd.

Into the wild.

Kom hem efter en dag på jobbet för en stund sedan. Där satt sambon och kolla på filmen Into the Wild. Åh, det var så längesedan jag såg den så jag satte mig bredvid honom i soffan. Jag har läst boken för några år sedan. Den 24 april 2009 läste jag ut den för att vara exakt. Hur jag vet det är för att jag en gång i tiden skrev i en läsdagbok. Det var inte riktigt mig grej så jag slutade ganska snart, men den sista boken jag skrev om var faktiskt Into the Wild av Jon Krakauer.

Så här skrev jag om den:

Jag blev lite rörd när jag läste det. För det är något speciellt med en bok som kan beröra en så mycket att man helt plötsligt känner sig mer levande. Jag ska verkligen ta och läsa om den och se om den kan ha samma effekt som den hade för tre år sedan.

Into the Wild är en sann historia som handlar om Christopher Johnson McCandless, en ung man som en dag bestämmer sig för att ge sig ut på ett äventyr. Han lämnar det samhälle han är uppvuxen i och drar runt i USA, med siktet iställt på Alaska. Fyra månader efter att han vandrat in i vildmarken i närheten av Mt. McKinley hittas hans kropp i en gammal buss.

Bildkälla: Wikipedia.org

Det här självporträttet återfanns i McCandless kamera bland hans tillhörigheter i bussen. Han historia har berört många människor sedan hans död 1992. Folk har frågat sig om McCandless var en fantastisk äventyrare eller en galen gröngöling. Jag är lite romantiskt och godtrogen av mig så jag kan inte bli annat än imponerad av den livsstil han skapade till sig själv, fri från krav och normer som samhället skapar.

Läs den och se om du känner dig lika levande som jag gjorde...

 



Senaste tillskottet i familjen.

Unnade mig lite nya böcker i höstmörkret....

 

En ny favorit som jag har hittat är: David Sedaris. Efter att ha läst hans bok Squirrel seeks Chipmunk: a wicked bestiary (läs mitt inlägg om den här) föll jag pladask för hans underbara shortstories. Jag köpte hans böcker When you are engulfed in flames och Naked. För närvarande läser jag Naked och jag njuter i fulla drag där hans korta, roliga historier som är från hans barndom.

Sedan har jag haft ögonen på Jenny and the Jaws of life av Jincy Willett ett tag. Jag får väl erkänna att jag föll för att David Sedaris har lämnat en recension på bokens framsida där han skriver att det är den roligaste samling historier han någonsin läst. Och att det kommer från just honom väger tungt i mina ögon. Boken gavs ut redan 1987 så den, liksom jag, firar 25 år i år. Hurra!

Shnooz-fest...

Då det är en liten söt bok på ynka 99 sidor, relativt stor text och den bok som gav Ernest Hemingway nobelpriset i litteratur trodde jag att det skulle bli en barnlek att läsa The old man and the sea.
Men icke...

Den var förbaskat tråkig. Jag kan tänka mig att litteraturkurser har denna i sin kurslitteratur och sedan sitter och diskuterar det komplexa i den (som jag inte fattade) och det ironiska i att inte få en fisk på typ 80 dagar och sedan lyckas fånga och så går det inge vidare ändå.
För det är det den handlar om; en gammal man som är fiskare och inte lyckats fånga en fisk på ca 80 dagar och så lyckas han till slut få en stor svärdfisk på kroken och så får vi följa hur han vevar in den i 50 sidor.

Jag lade ner boken ett tag, men sedan ville jag ge den en chans. Så lång var den ju inte att det skulle ta så lång tid att läsa klart. Men 99 sidor kändes helt plötsligt som 399 och jag märkte ibland att jag läst, men inte tagit in det som stod alls.

Nä, nu har jag dissat färdig denna boken. Inte my cup of tea som ni förstår. Jag tycker det är så intressant att en sådan bok kan få Nobelpriset. Antagligen finns det en underliggande story som jag bara inte kunde ta till mig. Men men, jag är inte så ledsen för det. Nu tar jag mig an nästa projekt med glädje och lättnad för att lämna den bok bakom mig.

Pappa recenserar bokmässan.

Pappa: Jag har varit på bokmässan i år.
Jag: (lite avundsjukt): VA? Hur var det?
Pappa: Njää!
Jag: Näha? Var det inte bra?
Pappa: Det var så förbannat varmt där inne. Och när jag var på bokmässan för fem-sex år sedan så var det vinprovning och matlagning och sånt, men det var det inte i år, bara en massa personer som satt och tjötade.
Jag: Okej.. Köpte du någon bok då?
Pappa: Ja. En. (Paus) Bosse Bildoktor.

Vi tackar Pappa Bokmasken (han får väl också ha ett specialnamn!) och lämnar Bokmässan 2012. Nästa år SKA jag dit!

Ode till Bokbörsen

Ni som missat Bokbörsen får genast ta och surfa in på dess hemsida: bokborsen.se

Det är en sida för begagnade böcker, spel, skivor, filmer m.m. Jag stötte på sidan för något år sedan då jag letade efter boken Flickornas handbok i jakt och fiske av Melissa Bank. Jag hittade den inte på adlibris eller bokus då den slutat att säljas. Jag fortsatte mitt sökande och ramlade in på Bokbörsens hemsida där jag hittade den på ett kick.

Så hände det igen: Jag letade efter en bok som inte fanns att få tag på på de vanliga sidorna och jag tog mig illa kvickt till mitt kära Bokbörsen och visst fanns det flera ex av den.

Boken som var föremål för mitt begär var Det växer inga rosor i sågspånet av Nicolas Fokker. Processen är väldigt enkel: jag hittar den på Bokbörsen, där jag lägger den i min kundvagn och lägger in en beställning. Sedan får jag ett mejl av ägaren av boken, i detta fallet Plock & Prylar som är ett företag som säljer begagnade saker över nätet. Här är deras hemsida: plockprylar.com. Säljaren ger uppgifter om betalning och sedan är det klart. Adress och så har säljaren redan får bokbörsens sida. Väldigt smidigt. Jag köpte boken för 72 kr (inkl. frakt). Själva boken kostade 24 kr.

Känns skönt att gamla böcker kan få ett nytt hem och att det går att hitta böcker som slutat säljas.

Pärlemorskimmer.

Från Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri till Den röda soffan av Michèle Lesbre kan man ju säga att jag håller mig inom samma färgtema. Tja, rött är ju min favoritfärg och trots att jag inte blev så förtjust i det röda ögat så har Den röda soffan en helt annan slagkraft i mina ögon.
Med sina ringa 131 sidor är den en tunn liten sak som jag tänkte plöja mig igenom på en dag, tänkte jag först. Jag satte igång och förstod rätt fort att det skulle ta några dagar i allafall.
Andledningen var det rika språket; varenda mening i boken innehöll en så vacker komponent och det var som om jag läste en dikt. En väldigt lång dikt.

Boken är tunn, men låt inte det lura er. Den är så djup och vacker att jag flera gånger läste om meningar, bara för att de var så vackra och jag ville låta dem sjunka in och stanna kvar hos mig.

Boken handlar om Anne, som reser längt Transibiriska järnvägen för att hälsa på sin gamla kärlek Gyl, som hon inte hört ifrån på veckor. Hemma väntar Clémence, den gamla damen som bor i samma hus som Anne och som sitter i sin röda soffa och väntar på att Anne ska komma hen och läsa högt för henne, som hon brukar göra. Under resan börjar Annes längtan att träffa Gyl svalna.

Lesbre beskriver resandets upplevelse med en sådan träffsäkerhet och kraft att jag själv kunde dra paralleller till mina egna resor och vad det är som är så fantastiskt med att uppleva ett främmande land. Jag blev så hänförd över att författarinnan kunde behålla det fantastiska målande språket genom hela boken. Det var som en salva för min lässjäl och jag kan nog våga påstå att denna bok hamnar bland mitt egna "hall of fame" eller mina pärlor.

För det är precis det boken är: en pärla...

Ett föga imponerat öga.

Igår kväll under sena timmen läste jag ut Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri. Den handlar om den unge invandraren Halim som är trött på Sverige försök att "svennefiera" alla blattar och han bestämmer sig för att bli den största revolutionsblatten, eller tankesultanen som han kallar sig.

Boken är skriven i dagboksform, där Halim skriver på "blattesvenska". Tjejer är gussar, killar är shunnar, pengar är flous m.m. Det kändes lite som om man var i en Clockwork Orange-bok igen.
På ett sätt var det bra, då fick jag lite feeling för boken och huvudrollen (trots att jag då och då blev "fett lack" på det), och givetvis förstår jag hur boken blivit så populär; den har en poäng. Hur utanför invandrare kan kännas i vår land och hur de måste anpassa sig för att passa in. Jag förstod sensmoralen, kunde läsa mellan raderna och allt det där. Men....

Jag fastnade inte för den. Antagligen kommer många Khemiri-fans bli förskräckta när jag skriver detta, men nej, jag kände inget i slutet av boken. Kände ingen uppfyllande känsla som en del böcker ger. Det var helt enkelt inte en bok i min smak. Och skrivsättet med blattesvenskan var jobbigt, men eftersom jag läst A Clockwork Orange var detta nästan uppfriskande i jämnförelse.
Men den är läsvärd, absolut, det är den. Trots att jag inte blev överförtjust i den var den ändå så pass originell att den var värd tiden.

En sak till: jag älskade omslaget. Det hamnar under min lista på finaste omslag.

Läsgodis med Vallgren

 

Efter mycket om och men det senaste året tog jag äntligen tag i Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren. Jag började läsa boken i september 2011 i Tanzania. Boken fanns i en sovsal i anslutning till det sjukhus där jag och några andra tjejer var sjuksköterskestudenter. Jag fastnade direkt för språkets fantastiska dynamik och underbara utsvängningar. Tyvärr blev min väska stulen under en taxifärd och boken försvann. Jag köpte den när jag kom hem och har dragit mig lite för att läsa den, då den gav lite jobbiga minnen.

 

Till slut plockade jag ut den ur hyllan utan att tänka och satte igång.

 

Tyärr råkade jag ut för det klassiska fenomenet: För höga förväntningar. Den var otroligt vacker och bra, men jag fastnade inte så som jag trodde att jag skulle göra.

 

Historien handlar om Hercule Barfuss, en dvärg som födds på ett horhus i Königsberg 1813. Han är vanskapt utan dess like, är dövstum och saknar armar. Men han föddes med något mer; en förmåga att läsa tankar. Något som blir väldigt användbart i den grymma, oaccepterande värld som han föddes in i.  Han går genom livet driven av sin stora vidunderliga kärlek till flickan som föddes samma natt som han: Henriette Vogel, och som han skildes ifrån och hoppas kunna återse en dag.

 

 

Den var läsgodis för själen. Vallgren är välnavigerad inom den svenska språket och skriver så otroligt rikt. Jag njöt i fulla drag av språket, men inte av själva historien. Antagligen för att jag förväntat mig mer av den. Men den är läsvärd, så läsvärd ändå, för att den är så välskriven. Och jag ser redan fram emot fler läsupplevelser med Vallgren.





En trevlig överraskning

Var på stan idag och fönstershoppade då denna trevliga syn mötte mig inne på gallerian:

 



Ett hav av billiga böcker i alla dess möjliga genre; reseböcker, facklitteratur, kokböcker, inbundna skönlitteratur och i pocketform.

Bästa bekrivning av min reaktion blir att citera Maria Montazami: "Mums..."

 



Dessa fynden gjorde jag:

Hey Dolly av Amanda Svensson

Rött damm: En resa genom Kina av Ma Jian

 

Från pocketbordet adopterade jag dessa:

The old man and the sea av Ernest Hemingway

Fiesta: The sun alo rises av Ernest Hemingway

A farewell to arms av Ernest Hemingway

Metamorfoser av Publius Ovidius Naso

 

Det blev en liten Hemingway-yra där ett tag, men det ska bli kul att testa på. Har aldrig läst något av honom innan. Fråga inte var infallet att köpa Metamorfoser kom ifrån. Vänstra sidorna i boken är på latin och höger sida på svenska. Boken är skriven av Ovidius som föddes 43 f.Kr och den innehåller småhistorier om gamla mytologiska personligheter som Narcissos, Dafne, Ikaros, Orfeus m.m. Ska bli en spännande utmaning att ta sig an. Hey Dolly har min syster läst och gillat skarpt så jag passade på och Rött Damm handlar om en man som gör en resa genom Kina och de upplevelser han är med om. Jag kände att den kunde vara en inspiration.

 

Så vad gick hela kalaset på...?

 

175 riksdaler. Egentligen 178, men han hade dåligt med växel så jag fick tre kronor extra tillbaka. Win!

 

Kommer bli en trevlig läshöst det här!



Los favoritos de Bokfjärilen - Part 5

Primtalens ensamhet - Paolo Giordano
Jag var lite osäker om jag skulle ta med denna. Men jag fick erkänna att den har hängt kvar sedan jag läste den. Den var så vacker  och (mitt favoritord:) enkel. Inga krusiduller, den var självklar i sin historia. Under läsningen blev jag varse om bokens djupare plan, och den lämnade mig berörd och med en lite sådär smålycklig känsla som vissa speciella böcker ger. Jag har svårt att sätta fingret på vad det var som gjorde den så speciell i mina ögon. Kanske för att den tog upp ett fint ämne om ensamhet och att finna varandra i den ensamheten. Så enkelt kan det vara för att bli en favorit.

Hello Kitty måste dö av Angela S. Choi

Det finns olika sätt som en bok fångar in mig i sina bokstavklädda sidor och kräver att jag läser den från pärm till pärm. I vissa fall har jag hört om boken via ryktesvägen eller läst en recension i en tidning. Ibland när jag står i en bokaffär och gottar sig i de olika böcker i alla färger och tjocklekar så är det just ett omslag som kan göra att just den boken följer med mig hem. Oftast är baksidebeskrivningen det som avgör vilken bok jag köper.

Anledningen till att jag ville läsa Hello Kitty måste dö var däremot för den fräcka och en smula morbida titeln. Personligen har jag inte något otalt med den lilla kissekatten med rosett som kommer ta över världen (det är bara en tidsfråga, tro mig), jag är dock inte något fan överhuvudtaget. Nyfikenheten om vad som väntade mellan pärmarna tog över helt enkelt.

Huvudkaraktären i boken heter Fiona och är en asiatiskt-amerikanske 28-årig kvinna. Hon är välutbildad, har ett bra jobb och är till synes en väluppfostrad individ. En typisk Hello Kitty med andra ord, vilket är något som hon avskyr.

Fiona bor hemma hos sina föräldrar och hennes pappa envisas med att arrangera dejter åt henne med tvivelaktiga friare. Fiona är trött på att styras av de minst sagt ålderdomliga värderingar som hennes föräldrar anammar. När hon kommer i kontakt med en gammal barndomsvän är det början till en förändring som ingen trodde en Hello Kitty skulle vara kapabel till.

Till en början trodde jag att jag hade storyn klart för mig: Kvinna trött på innehållet i sitt liv. Kvinna möter man. Man hjälper kvinna våga trotsa normerna. Man och kvinna blir ihop och lever lyckliga i alla sina dagar. Slut.

En bit in i boken insåg jag att historien är klart mer skruvad och mörk än vad jag kunnat ana. Gillar man, liksom jag, den där lite morbida humorn är det en perfekt bok att utforska sina mörka sidor tillsammans med (lät kanske lite väl dramatiskt men ändå). Det är en väldigt underhållande och stundtals utflippad berättelse som ändå håller fötterna på jorden. Jag skrattade flertalet gånger åt dialogen i boken, speciellt de mellan Fionas och hennes traditionsbundna föräldrar.

Slutligen så är Chois bok alldeles utmärkt för dig som helt enkelt är väldigt trött på Hello Kitty. Trots att det inte dras så många paralleller till den populärkulturella katten i sig kan säkert det faktum att det finns en bok vars titel önskar alla de nio liven ur kattskrället skänka en viss tillfredställelse för stunden.

Mjau.

"International Bestseller" behöver inte betyda att man gillar den...

A visit from the goon squad av Jennifer Egan låter oss följa olika människor i olika skeden i livet där record executive Bennie Salazar och hans assistens Sasha står i centrum. Boken handlar om relationer mellan männsikor och hur de hanterar livets dilemman och händelser. Jag köpte boken på Amsterdams flygplats när jag och sambon var på väg hem från Rom. I bokhandlen stod valet mellan den och två andra böcker. Men jag valde till slut denna, främst för att den var skriven av en kvinnlig författare.

Jag är ju en sucker för relationer och mänskliga interaktioner, något som det fanns gott om i boken. Dock läste jag den på engelska och det var inte den lättaste engelskan enligt min åsikt. Jag fattade ibland inte vad som hände och i ett kapitel så skummade jag bara. Det är sällan det sker, men jag orkade inte läsa för läsandets skull. Jag förstod sammanhanget och det räckte.

Jag var nyfiken på boken eftersom orden "International Bestseller" stod tryckta på pärmen och jag förstår på något att den blivit en favorit, speciellt om man fattar språket. Ibland kändes till och med A Clockwork Orange mer begriplig än denna. Okej, nu kanske jag tog i... men typ.

Funderade när jag började läsa om detta kunde bli en ny favorit för mig, fast jag konstaterade rätt snabbt att så var inte fallet. Hur som helst så är den ändå läsvärd, främst för Egans påhittighet som tar historierna framåt och gav en trevlig läsupplevelse.

Los favoritos de Bokfjärilen - Part 4

To kill a mockingbird - Harper Lee

Har velat läsa denna sedan jag såg en lista på nätet med "100 böcker man måste ha läst innan man dör." To kill a mockinbird var givetvis med på listan och jag blev lite nyfiken. Titlen lät lite invecklad med tanke på ämnet (rasism) och jag blev först lite avskräckt. Men så skaffade jag den och fastnade redan från första sidan. Den var smart berättad och ämnet funkade trots att den hade några år på nacken. En klassiker som alla borde läsa tycker jag. Har lyckats få min mor att låna boken, men om hon kommer att läsa den är ju upp till henne. Men den är definitivt värt det. Läste om författaren Harper Lee på internet där det stod att hon bara skrev To kill a mockingbird som blev en sådan hit och sedan försvann hon. Gjorde inga intervjuer och skrev aldrig mer någon bok. Jag undrar varför... 

Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger

Efter att ha blivit helt såld på Niffeneggers första bok Tidresenärens hustru som jag tidigare recenserat har jag sett fram emot att läsa hennes andra verk Själens osaliga längtan. Den förstnämnda boken räknar jag som en av mina absoluta favoriter så mina förväntningar inför den kommande läsningen var farligt höga.

Boken utspelar sig i Highgate i London. Tvillingarna Julia och Valentina är två systrar med ett osunt förhållande till varandra. Nu är jag ingen psykolog och kan inte ge ett professionellt utlåtande om saken men om man klär sig lika, sover i samma säng vid tjugo års ålder och inte kan fullfölja universitetet på grund av att ens syster hoppar av utbildningen och man inte kan fortsätta på egen hand, vågar jag dock påstå att relationen faller under kategorin osund. Rätta mig om jag har fel.

Julia och Valentina får ärva sin avlidna mosters lägenhet vid Highgatekyrkogården i London. För att få lov att sälja den måste de bo där ett år. Systrarna lämnar sitt hem i USA och beger sig till London, något som Valentina känner motvilja mot. Hon är i relationen den undergivna som inget hellre vill än att slå sig fri från sin mer utåtriktade och bestämda syster Julia som har siktet inställt på ett liv med systern konstant vid sin sida.

De lär känna under sin tid i London sina grannar; en korsordsmakare med tvångssyndrom och mostern älskare som fattar tycke för en av tvillingarna. Till på köpet får de även en annan, ganska oväntad bekantskap...

Hade jag lite för höga förväntningar på boken? Svar ja. Dock var jag medveten om att det skulle knappast vara möjligt för Niffenegger att toppa Tidsresenärens hustru som är en av de bästa och mest orginella böcker jag läst. Men Själens osaliga längtan var inte så tokig den heller. Handlingen tar sig oväntade vändningar som levererar ett slut som inte gått att förutse. Karaktärerna skildras på ett sätt som gör att man fäster sig vid dem och vill veta vad som ska hända med dem.

Som tvilling själv var det intressant att följa relationen mellan Julia och Valentina. Vissa saker kunde man relatera till, men det extrema i deras förhållande var obegripligt även för mig. Jag och min syster ville som tonåringar inte förknippas med att vara tvillingar genom att alltid klä oss olika och har olika frisyrer. Allt för att bli sedda som enskilda individer och inte som "tvillingarna". Boken bekräftade det viktiga i att leva sitt egna liv och bli en hel egen person istället för bara en andra hälft.

Hundens hår.

"Döm inte boken efter omslaget" heter det ju, men det är ju faktiskt det första vi ser hos en bok, så det skadar ju inte om boken faktiskt har ett fint omslag. Det ger en extra touch, ett körsbär på glassen, ett plus i kanten så att säga. Så jag tog och gick igenom min bokhylla efter just mina favoritomslag. Jag fick överväga lite, men till slut kom jag fram till dessa:

En ängel vid mitt bord - Janet Frame

The Perks of being a Wallflower - Stephen Chbosky

Señor Peregrino - Cecilia Samartin

Journey to the centre of the Earth - Jules Verne

The Blue - Mary McCallum

Fördjupande studier i katastroffysik - Marisha Pessl

Berättelsen om Pi - Yann Martel

Först och främst: färgerna! Jag är en sucker för färg. Glada, varma färger får mig att smälta. Jag är som en mal i affärer, bara att jag dras till färg istället för ljus. Spelar ingen roll om jag kolla på en ask med skruvar, kommer den i olika färger så står jag och beundrar dem en stund.



Dessa två har lite havstema. Jag gillar blåvalen på The Blue-omslaget. Jagh ar alltid varit fascinerad av valar och delfiner så det är kanske därför den talar till mig. Berättelsen om Pi- omslaget är så häftigt och även om det händer mycket på den så blir den aldrig kladdig eller rörig.

Båda är underbart vackra.

Sedan har vi blommorna. Fördjupade studier i katastroffysik-omslaget har mjukt målad ros och titeln är så fint inskriven i den. Hade faktiskt den som skrivbordsunderlägg här på datorn ett tag. Så fin tycker jag den är. En ängel vid mitt bord har jag ännu inte läst, men jag föll för färgerna helt enkelt. Gillar ju färger som sagt. Och även om Señor Peregrino lovade runt, men höll tunt så kunde jag inte låta bli att enrkänna att jag alltid blivit lite förförd av omslaget. Den vackra kvinnan och blommorna och den underbara gröna färgen. Jag är såld!

Sist men inte minst: övriga omslag. Journey to the centre of the Earth-omslaget behöver nästan ingen presentation. Jag har till och med skrivit ett helt inlägg tillängnat bokförlaget Pengiun. Älskar deras omslag och speciellt denna klassiska layout. Enkel och en fin färg.

Sedan har vi Perks of being a Wallflower, som även den har fått tjäna några dagar som skrivbordsunderlägg. Här föll jag inte för några färger (den kan ju knappast beskrivas som färgglad direkt) utan för skrivstilen i titeln och författarnamnet. Jag älskar hur det ser ut som om någon bara skrivit det lite i förbifarten. Sedan gillar jag texten bakom som är från själva boken.

Så där var de; mina favoritomslag hittills iallafall. Det kommer ju alltid fler pärlor.

Kiss my sharries and all that cal

Viddy, slooshy, krovvy, govoreeting, gulliver, pony, rookers, nogas, devotchka, chelloveck, droogs, glazzies, skorry, bezoomny, malenky, britva, gazetta, goloss, litso, slovo...

Anthony Burgess har i A Clockwork Orange hittat på ett eget slangspråk som tonåringarna (eller nadsats, som de också kallas) använder. Boken är i berättarform och "Our Humble Narrator" är femtonårige Alex. Han är ledare av ett gäng som roar sig på kvällarna med "The old in-out" (alltså våldtäkter) och ultra-våld. De går runt på stan, härjar och sprider skräck omkring sig. En dag åker Alex fast av polisen och skickas till fängelse, där han får träffa psykologen Dr. Brodsky som har metoden för att bota våldsamma människor som Alex.

När jag började läsa fattade jag ingenting. Inte så konstigt när 50 % av språket bestod av påhittade ord. Jag ville ge upp rätt snart, men gav den till slut en chans. Och efter några kapitel så tedde sig slangen inte så obegriplig som den först gjort.
Jag började bena ut det hela och eftersom boken inte var så värst tjock (141 sidor) så stod jag ut till slutet.

Var den bra? Tja, jag trodde den skulle vara bättre och mer slagkraftig mot slutet, men den slutade mest. Bara sådär.
Men den är speciell, orginell, lite smågalen. Läsvärd om man kan orka med språket.
Funderar faktiskt på om jag ska läsa om den i framtiden. Inte för att jag räknar den som en favorit, nej, utan för att jag nu vet vad de flesta ord betyder och då kan jag koncentrera sig mer på innehållet istället.

Nu ska jag ta och se filmen med. Den lär vara knäpp.

Jag avslutar detta inlägg med:
Kiss my sharries and all that cal!

Los favoritos de Bokfjärilen - Part 3

De vilda detektiverna - Roberto Bolaño
En bok som jag hittade på Landvetter flygplats. Jag hade med mig Vindens skugga, men insåg att jag antagligen skulle läsa ut den. Så jag fastnade för denna boken. Den var hela 700 sidor tjock och i Cyperns hetta smälte limmet och sidorna lossnade och föll i flera bitar. Men trots det läste jag vidare med ett hårt grepp om pärmarna så den inte skulle falla isär mer. Den var så speciell och lite smågalen och jag älskade verkligen den. Tyckte ibland att den var lite för lång, men nu ser jag framemot att läsa om den och kommer njuta av varenda sida. (Dock kommer jag beställa en ny som fakiskt sitter ihop!)

I solens hetta läste jag om psykopater.

Sommaren har äntligen anlänt och jag har dykt i böckerna igen efter ett litet uppehåll. Har varit väldigt upptagen med att fylla vardagen med trevligt sällskap som är som en salva för själen. Men idag i solens srålande hetta läste jag (äntligen) ut The psychopath test av Jon Ronson. Journalisten Ronson, som är mest känd för sin bok The men who stare at goats, har tagit sig an hjärnans komplexitet och hur någons mentala sjukdom kan påverka andra. Hans fokus hamnar på psykopater. Under resan träffar han personer som på olika vis berörs av psykopater. Både de som blivit diagnostiserade med det, de som diagnostiserar, de som råkar ut för dem och den psykopat-expert som har utformat Psykopat-testet. Efter att ha fått ta del av testet börjar Ronson undersöka huruvida några av våra makthavare skulle kunna vara just psykopater.

Boken gav en intressant läsning, men mot slutet blev jag lite småtrött på den då den inte riktigt hade någon fast slutkläm. Den bara tog slut kändes det som. Och även om den hade en liten "Oh... vad hände sedan? Det var ju en liten cliffhanger - slut" så tänkte jag mest: Jaja, jag vill ändå inte veta.

Dock skulle jag vilja läsa The men who stare at goats eftersom Ronson skriver väldigt underhållande och den boken verkar så galen.

Los favoritos de Bokfjärilen - Part 2

The Blue - Mary McCallum
.Min syster hade med sig denna boken hem från sin au pair-tid i Nya Zeeland. Hon tipsade om att jag skulle läsa den. I början gick det trögt, men under en natt på sjukhuset där jag satt extra-vak hos en dam, som sov gott, passade jag på att komma i gång med boken. Och plötsligt lossnade något och jag riktigt plöjde igenom den och historien blev så intressant. Hela boken är vacker med oväntade tvister och en underliggande historia som nystas upp med historiens gång. Jag har läst den en gång, men vill läsa om den igen. Min syster äger ett ex, men jag har länge velat ha mitt egna. Dock finns inte boken att köpa i Sverige, så jag tog mod och kraft till mig och beställde från ett brittiskt förlag via Abebooks.com. Och när den anlände fick jag en liten överraskning: den var signerad! En helt underbar, vacker bok att förföras av.

Fabler för vuxna.

Squirrel seeks chipmunk: a wicked bestiary av David Sedaris är en samling med korta historier där det är olika djur som har huvudrollerna. De är sig själva i en djursituation, men har mänskliga diagloger som gör dem väldigt underhållande. Till exempel har vi ekorren som dejtar en randig ekorre, de spya-ätande flugorna och katten som går till babianen för att få sin päls fixad.

De finns söta historier, tänkvärda, igenkännande och knäppa och rent ut sagt obehagliga ibland. Man ska verkligen inte ta boken för en barnbok. Ingen man läser för ungarna innan läggdags.

Varje historia följs också av teckande illustrationer. De var jättefint målade och gav boken en liten twist. Älskade verkligen den här boken, plöjde den rätt snabbt. Väldigt skön engelska var det också, den blev aldrig svår eller jobbig att läsa. Jag som föut varit så kräsen med mina böcker har nu lyckats pricka in två nya favoriter i rad. För denna har minsann blivit en lite favvis i processen.

Mitt pris har anlänt!

Boken Boys av Anna Ringberg fick jag i tredje pris när jag var med i fototävlingen som bloggen tystnad.net anordnade med tema läsning.
Jag brukar i princip aldrig vinna eller ens komma på tredje plats när jag är med i sådana här tävlingar, så jag blev superglad!

Konsten att slita sig från datorn en stund.

Jag har varit inne en liten lässvacka det senaste. Jag har läst, men det har gått långsamt och jag har varit kräsen och haft svårt att bestämma mig för vilken bok jag vill läsa (något jag alltid haft stenkoll på innan.) Jag har haft siktet inställt på The perks of being a wallflower av Stephen Chbosky länge och när jag såg att den blivit film ville jag läsa den så jag inte blev alltför exponerad av trailers och info på imdb.com eller liknande så att magin när jag läste boken försvann.
Efter en snabb visit på adlibris så fick jag vänta en vecka innan ankomst som blev i tisdags. Jag har läst i princip non-stop sedan dess. Och jag blev färdig idag. Seriöst, jag har inte läst ut en bok på två dagar på jag vet inte hur länge! Den var riktigt, riktigt bra.

I boken möter vi Charlie som är en blyg, överintelligent och socialt okunnig tonåring som ska börja high school och han är väldigt nervös, för han har inga kompisar och han är känslig och gråter lätt. Han är trasig inuti, men så en dag träffar han två sistaårselever; Sam och Patrick, som han blir vän med och som bjuder in honom i deras gäng. Han presenteras till en värld av vänskap, kärlek, begär, sex och en del rökning av dess olika sorter... Men han tänker mycket och frågar sig hela tiden vad som är fel på honom, för han tycker att han inte alltid har riktigt koll på saker och ting.

Boken ingav en gnutta hopp, utan att vara präktig.

På grund av det hiskeligt dåliga sommarvädret vi har blivit belönade med i Sverige och för min oflow i läsningen har det blivit en del surfande och serietittande. (Jag har skaffat en gitarr, för annars har jag ingen direkt hobby att pyssla med.) Jag har bara läst innan jag ska gå och lägga mig på kvällarna och då bara korta stunder. Men så sprang jag på denna pärlan som jag slukade i ett nafs. Jag har läst ute vid havet och suttit på min fina balkong och bara njutit. Och jag anser att The perks of being a wallflower nu kan sålla sig till min lista på favoriter. Så bra tyckte jag den var. Läs, läs!