Kalla mig odjup...

Har precis kämpat mig igenom den sista delen av Fahrenheit 451 av Ray Bradbury. Den utspelar sig i en framtidvärld där böcker är upphov till all ondska och sorg och för att bli av med problemen som åker så kallade brandmän runt och bränner gömda böcker och hemliga bibliotek. Rätt bra koncept tyckte jag och kastade mig in i denna bok på engelska.

Och inte för att skryta, men jag är faktiskt bra på engelska och brukar inte ha problem med det i vanliga fall, men som jag skrev här ovan så fick jag, i detta fallet, verkligen kämpa. Bradbury skriver så orginellt och det var uppfriskande att läsa något helt nytt, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte då och då funderade över vad jag skulle äta till kvällsmat, eller om det är något bra på tv ikväll eller (givetvis när jag läser en bok som inte fångat mig) vilken bok jag ska få äran att läsa sedan!

När jag blir ointresserad så smyger jag fram till slutet och utan att kika på orden kastar jag ett getöga på hur många sidor boken egentligen är på. Sedan börjar nedräkningen...

Plötsligt tog boken slut utan förvarning. Jag fattade ingenting för enligt min beräkningar hade jag 16 sidor kvar. Men då var det efterord av Bradbury som fyllde de sista sidorna. Läste jag det?

Nej. Det gjorde jag inte.

En dag ska jag läsa om Fahrenheit 451. Fast på svenska.

God jul...

Födelsedagens 16 böcker.

Min födelsedag resulterade i 16 böcker. Förutom de från Linköpingshelgen som jag nämnt i tidigare inlägg så fick jag även böcker av min syster och svärföräldrar:

Syster:
Spöa döden av Josh Bazell
Nick och Norahs oändliga låtlista av Rachel Cohn och David Levithan
Dinosauriens fjädrar av Sissel-Jo Gazan
Extremely loud and incredibly close av Jonathan Safran Foer
Jag saknar dig, jag saknar dig! av Peter Pohl och Kinna Gieth
Ensamma hjärtan och hemlösa hundar av Lucy Dillon

Alla uppsnokade från min adlibrisönskelista som hon har tillgång till.

Svärföräldrar:
Påven Johanna av Donna Woolfolk Cross
Samt ett presentkort från adlibris som jag redan använt på en bok om smärta till min sista kurs. Boken var stor och dyr så presentkortet kom väl till pass! Har ju redan tillräckligt med läsböcker ;)!





Jag har en del att läsa så det räcker 2012 med. Har insett att jag får se till att läsa de böcker jag har innan jag skaffar nya... 

Nu har jag ett helt hemmabibliotek som bara väntar på att få upptäckas!

Bokhelg i Linköping

I lördags styrde min sambo och jag kosan mot Linköping, där syster Bokhumlan bor. Regnet ösde ner, speciellt i Boråstrakten givetvis, där vi plockade upp två ungdomskompisar till Bokhumlan. I Linköping trotsade vi regn och rusk och begav oss mot den pulserande stadskärnan. Jag har bara varit uppe i Linköping i december så staden är lite julstad för mig. Men idag var det inte en tillstymmelse till snö, men humöret var ändå på topp. Vi gick in på Myrornas där jag möttes av en underbar syn nere i deras källare: hylla efter hylla med böcker, billiga böcker. Pocket för 5 kr, inbundna för ca 15. Dessa fynd gjorde jag:

Dumskallarnas sammansvärjning - John Kennedy Toole

Älskade syster - Joyce Carol Oates

Män är från mars Kvinnor är från venus - John Gray

Alla familjer är psykotiska - Douglas Coupland



Slutsumman gick på 30 kr (33 om man räknar med den fina papperspåsen jag köpte till). Men bokhelgen slutade inte här. På kvällen var det festligheter i form av glöggkväll med lussekatter, pepparkakor och annat smått och gott som hör julen till. Bokhumlan har alltid haft en imponerade bokhylla som jag brukar glutta lite i. När festen första gäster skulle avlägsna sig tog Bokhumlan med dem till sin hylla och lånade (trodde jag) ut varsin bok till dem. Mönstret fortsatte allteftersom gästerna drog sig hemåt. Jag blev lite rädd att hon skulle låna ut Fahrenheit 451 av Ray Bradbury. En bok som jag hade planerat att låna. Jag påkallade detta och fick svaret: "Ta den." Alltså inte bara låna den, utan ta den, ta den för alltid. De visade sig att Humlan gav bort sina böcker. Motivationen var att hon ändå hade läst dem och istället för att låta dem stå och samla damm så kunda andra ha nytta av dem. Jag blev väldigt imponerad, eftersom jag själv är väldigt fånigt fäst vid alla mina böcker. Såklart hade Humlan också ett antal som var off limit. Dessa fynd gjorde jag i Humlans bokhylla:

1984 - George Orwell

Fahrenheit 451 - Ray Bradbury

Brave new world - Aldous Huxley

Blonde - Joyce Carol Oates

Smulklubbens skamlösa systrar - Mian Lodalen

Har velat läsa både 1984 och Fahrenheit 451 sedan jag var liten och läste Kalle Anka Pocket. För er som inte är bekanta med Kalle Ankas fantastiska värld så kan jag berätta att det är en grej som återkommer i KAP att de gör olika versioner av kända verk. Den unge Werthers lidanden av Johann Wolfgang von Goethe är även en bok jag blev intresserad av efter att ha läst en Kalleversion.

Får nog ta och göra ett inlägg om Kalle Anka Pocket snart.

Sedan gillar jag att de tre översta böckerna har lite samma tema: framtidsutopier. Ska bli kul att se hur de skiljer sig. Blonde slängde Humlan till mig och Smulklubben... tog jag mest för att jag kunde...

Nio böcker, 30 kr. Bra deal tyckte jag!





I will hypnotize you...

Då var jag klar med Hypnotisören av Lars Kepler. Efter min hedniska handling där jag läste Paganinkontraktet först (som är andra delen, men dock inte sammanhängande så det stör) så fick jag mersmak för att läsa den första delen. Och.. tja, ja.. jag tyckte faktiskt att Paganinkontraktet var snäppet bättre än Hypnotisören. Ska jag vara ärlig så vet jag inte ens om jag skulle ha gett mig på Paganinkontraktet om jag hade läst i rätt ordning från början.

Visst höll den måttet och var spännande och allt det där, men jag saknade något som Paganinkontraktet hade. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det var. Kanske att det var mycket mer detaljerat och djupare i Paganinkontraket. Hur som helst så har jag sagt det förr och säger det igen; Deckare kanske inte är min grej trots allt. Speciellt inte när huvudrollerna är medelåldersmän gubbiga män. Känns som om dom redan tar nog med plats... Wallander, Sejer, Beck (förvisso tv, men ändå!) Nej, in med lite mer Maria Wern och Irene Huss så kanske jag börjar intressera mig lite! Paganinkontraktet hade ju Saga Bauer som blandade upp lite. Det kanske var det som gjorde att jag gillade den bättre?

Men jag vill inte avsluta negativt; Hypnotisören var stundtals riktigt spännande och obehaglig och orginell (för mig iallafall) och jag tycker att man ska ge den en chans. Om man dock inte blir så frälst av den så var inte rädd för att gå vidare till Paganinkontraktet iallafall! Hell, jag kommer säkert ge mig på Eldvittnet en vacker dag!

Välkommen till Den Eriksonska Bokcirkeln

Nu är det dags att ingå i en helig bokcirkel. Medlemmarna för tillfället är jag och min kusin Annie. Bokflugan var först på, men har nu dragit sig ur. Eftersom jag är på sista spurten i min utbildning med tentor och allt vad det innebär och Annie har två småbarn att ta hand om så får vi se hur vi får ihop det. Annies krav på bok var att den skulle vara under 300 sidor. Till slut kom vi fram till att Igelkottens elegans av Muriel Barbery.

Den Eriksonska Bokcirkeln har jag dikatoriskt valt till namn, efter våra mammor och mostrars släktnamn; Eriksson (tog bort ett s för lite bättre effekt). Alla är givetvis välkomna att hänga på läsandet!

Nämen Hey Dolly!

"Mårtens mamma har haft cancer. Det är sånt man absolut inte får skämta om. Det är så att säja ett infekterat ämne. Notera att det där hade varit osmakligt sagt om hon haft en infektionssjukdom, till exempel kallbrand. Nu var det helt okej, för cancer är inte bakteriellt."

Jag är så jäkla avundsjuk. Så avundsjuk på Amanda Svensson som 2008 debuterade med Hey Dolly, 21 år gammal. Vad gjorde jag när jag var 21 år? Inte skrev jag en nätt liten bok sprängfylld med de galna, kloka, roliga och geniala formuleringar, som Amanda Svensson gjorde. Stilen är rå, men hjärtlig och tempot uppskruvat till max.

Dolly är en smula dysfunktionell 18-åring med en smula dysfunktionella vänner och en väldigt normal pojkvän. Genom Dollys ögon och fantasi får vi ta del av åttiotalistens egocentriska världsbild. De enda krig som man kan protestera mot är de i ens eget huvud och i Dollys verkar tankarna på vännens besatthet av Jens Lekman, pojkvänens toffelfasoner och rockstjärne-fantasierna bilda ett litet inferno.

"Kanske en släng av graviditet, vad vet jag ... snälla säj att jag har lite kondylom. Lite gonorré, lite övervikt, lite snustorra äggstockar, ett litet foster i magen. Säj att jag har vad som helst som kan upptäckas och botas."

För mig är språket Hey Dollys absolut största behållning. Man vill riktigt suga in alla fantastiska meningar Amanda Svensson har trollat ihop. Det är en fin och udda historia men ibland känns det nästan som om Dolly själv tar över berättandet och handlingen blir som en deg som jäser över med knäppheter. Vissa bitar är tajtare än andra helt enkelt. Jag är ändå sjukt imponerad och, som tidigare sagts, sjukt avundsjuk. Ska nog ta och kasta mig över hennes senaste bok Välkommen till den här världen så fort jag får tillfälle.

Ode till äckliga saker.

Jag gillar sår. Eller kanske inte gillar just själva såret, men jag tycker att det är fascinerande hur sår kan uppstå och hur rätt omläggning och liknande kan få det att läka ihop igen. Jag tycker inte att det är äckligt, inte alls faktiskt. Jag har till och med köpt en bok bara om sår. Sår heter den, fyndigt va? Innehåller en hel del smaskiga bilder och förslag på omläggningar. (Bilden är från adlibris.se. Jag orkade inte ta en egen.)



  Jag gillar också att klippa folks naglar, speciellt om de är rikigt långa klonaglar och gärna lite skit under dem med som man kan rensa bort. Det jag gillar med det är att se hur det blir rent, och hur lättade de jag klipper blir. Det är faktiskt en befrielse för många!

En annan sak jag gillar är att rensa öron. Att riktigt gräva sig in och gotta sig åt att se vaxet försvinna. Ett tips är att dra topsen i öronvecket; att börja uppifrån och följa svängen hela vägen ner. Där gömmer sig ofta lite död hud!

Ännu en sak jag är förtjust i är att rensa duschavloppet på hår. Jag har en rätt rejäl kalufs och det blir en liten skörd då och då. Bara att fiska upp och slänga och vips så rinner vattnet ner mycket snabbare!

Men det finns saker som gett även mig kväljningar (ja, jag har också fått det då och då)
Dessa är:
* Tömma en påse innehållande göjs från en magsäck (s.k. ventrikeltömning). Var tvungen att klippa upp påsen och seda ösa ut det i sköljen. Kväljningsfaktor 4 (av 5)
* Ta avföringsprover är aldrig mysigt, kanske inte får kväljning när man torkar rumpor eftersom då blir man av med det, man utför en naturlig handling, men att gräva med en spatel i det är sådär kul. Dock pallar jag det ganska bra. Kväljningsfaktor 2.
* Ta prov på spya. Say no more. Kväljningsfaktor 4.

Behöver jag nämna att jag jobbar inom vården?

När adlibris-önskelistan försvann...

Var inne på adlibris och i färd med att beställa lite böcker. På min önskelista har jag 79 böcker som jag omsorgsfullt valt ut och den bara växer och växer. Okej, kanske inte jätteomsorgsfullt, den hade varit i stort behov av en rensning, men jag har inte hjärta att erkänna för mig själv att jag inte kommer att läsa en bok, ever.
Men nu satt jag där iallafall, och undrade över hur mycket det skulle kosta att köpa ALLA på en gång. Jag markerad dem och lade dem i kundkorgen. Summan landade på nätta 10.034 riksdaler och om jag vinner på lotto så beställer jag dem alla.

Men i stundens hetta så glömde jag bort att när man lägger över en bok från listan till kundvagnen så försvinner de från den. (Man behöver ju inte ha den på listan längre eftersom man ska få hem den i brevlådan.) Logiskt, men jag glömde bort det så när jag tömde kundkorgen raderade jag hela min vackra, underbara lista.

Behöver jag nämna att tårarna sprutade?

Men, jag har kommit över det (gjorde det ca fem minuter efter att den försvunnit) och jag har redan fyllt på listan igen, och den var ju, som sagt, i stort behov av en rensning!

Jag ville bara berätta min historia så jag kan varna andra. Don't make the same mistake I did!

Boken som räddade mig litegrann..

Har precis avslutat boken Twenties girl av Sophie Kinsella. Jag hade aldrig läst något av henne förut och det var slutsumman av en rad händelser som gjorde att jag valde denna. Först och främst blev jag av med den bok jag höll på att läsa.
Jag var i Tanzania, på Dar es Salaams flygplats närmare bestämt. Det var sent på kvällen och jag hade ingen bok att underhålla mig med och det faktumet började göra mig smått galen. Jag fick syn på en affär som tack och lov var öppen och det blev till att gå in och cirkulera. Jag var så trött på allt som hade med Afrika att göra, och de flesta böckerna i affären hade just detta gemensamma temat. Till slut fick jag syn på Twenties girl. Jag hade aldrig läst något av Kinsella innan, men jag var villig att ge henne en chans, allt för att slippa Afrika.

Jag plöjde igenom de första 150 sidorna på nolltid och skrattade gott genom dem. Den handlar om tjejen Lara Lington som efter en begravning för henne gammelmoster blir hemsökt av dennes ande och helt plötsligt har hon en hel del konstig upptåg för sig. Jag gillade verkligen Kinsella sätt att skriva och jag skrattade och blev berörd på samma gång.
Boken var verkligen en bra ersättare för den jag blev av med och det var en lättsam och rolig läsupplevelse. Jag kommer definitivt läsa något annat av henne igen. Men jag tror det blir roligare på engelska, eftersom skrivspråket var så viktigt för själva läsandet i denna boken, och det var verkligen ingen jobbig engelska heller, utan det flöt på hur bra som helst.

Afrika-läsningen

Har kommit hem efter att ha spenderat fem veckor i Tanzania. Fyra veckor var jag i bushen på ett sjukhus och fick observera deras sjukvårdsrutiner. Dalar och toppar har det varit och i brist på andra förströelser som tv och sambo så har jag lyckats klämma i min tre och (en halv) bok:

Kafka på stranden på Haruki Murakami. Det var en konstig bok som handlar om en ung man som heter Kafka och som rymmer hemifrån och vid sidan om får vi följa en gammal gubbe som kan prata med katter. Jag läste någonstans att om man gillade Hayao Miyazaki- filmerna (ni vet Det levande slottet och Spirited away) så skulle man gilla denna boken. Kan ju bara meddela att jag ÄLSKAR de filmerna, speciellt Det levande slottet, men denna boken...? Nej tack! Inte min smak alls. Den var helt ointressant och bidrog inte med något. Jag plågade mig igenom den eftersom jag ville ta reda på varför den är en sån favorit bland vissa, men jag kom aldrig fram till någon reson.

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie. Handlar om inbördeskriget i Nigeria på 60-talet. I centrum för historien får vi följa tvillingsystrarna Olanna och Kainene och deras familjer. Det var en gripande bok och fast den var tjock som en amerikan så gick den väldigt fort att läsa. Boken köpte jag för jättelängesedan och jag hade hela tiden tänkt att jag skulle läsa den nere i Tanzania. Dock är det kanske inte den smidigaste boken att konka med sig i väskan och den blev lite sne när jag kom hem, men den var helt klart läsvärd.

Paganinikontraktet av Lars Kepler. Kriminalkommisarie Joona Linna utreder två mystiska dödsfall; Carl Palmcrona som hittats hängd i sin lägenhet och en kvinna som har druknat på en båt som fortfarande flyter. Sträckläste denna boken! Det var en så kallad "pageturner". Kunde inte släppa den, den var så spännande från början till slut. Har fått låna den första boken Hypnotisören av svärmor så jag ser framemot att få sätta labbarna i den. Lars Kepler är egentligen ett pseudonym för Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril. Vet inte om de är gifta eller syskon, men jag kan inte riktigt förstå varför de valt ett så tråkigt fejknamn. Lars Kepler? När de har så fina namn i verkligheten. Hmm.. det får bli ett mysterium.

Har en bok till som jag köpte på flygplatsen i Dar es Salaam; Twenties girl av Sophie Kinsella. Mer om den senare..

Resefeber...

Imorgon beger jag mig till Tanzaia. Resefebern är ett faktum och det blev inte bättre av att jag inte fick plats med allt i min ryggsäck. En bortsållning väntar...

Som jag nämnt tidigare skulle jag ta med Igelkottens elegans av Muriel Barbery och En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie som reselektyr, men Igelkottens elegans har ödmjukt fått lämna plats åt Haruki Murakamis Kafka på stranden istället.

Jag har börjat bli riktigt nervös nu. I fem veckor ska jag vara borta och det börjar kännas lite. Jag måste bara få i mina saker i väskan, god damn it!
Nej, jag måste gå och fixa det nu. Vi hörs!

En dag...

Jag läste ut En dag av David Nicholls igår kväll. Ännu en bok som jag måste läsa långt in på småtimmarna för den är så bra. För det är väl ingen överraskning direkt att jag gillade den. Den har blivit hyllad av recencenter och med rätta för den var verkligen fantastisk. Det var en sådan bok som man blev avundsjuk på för att man själv inte skrev den.

Boken handlar om Emma och Dexter som spenderar en dag tillsammans den 15 juli 1988 och vi får sedan följa deras liv varje år den 15 juli fram till 2007. Vi får följa deras personliga utveckling och hur deras relation förändras.

Nicholls skildrar de två karaktärerna Emma och Dexter med sådan känsla. Jag ryktes med i historien om deras relation och hur de växer upp och mognar. Jag kan tänka mig att många kommer känna igen sig i den här boken. Hur livet inte alltid blir som man tänkt sig, men att man kan vara lycklig ändå.

Jag hade med den på en femdagars-resa till Barcelona och jag trodde inte att jag skulle hinna läsa så mycket, men jag tog varje chans jag fick. När andra tog en power-nap så läste jag. På stranden läste jag, innan jag somnade i det varma varma rummet med en surrande fläkt, då läste jag. Den är riktigt bra och värd din tid. Läs den. Nu. Kom igen. Se så.

Libro de Barcelona

Köpte en bok på min trip till Barelona: The man of my life av Manuel Vazquez Montalbán.

Hittade den i en mysig bokhandel nära Jaume I- metrostation i centrum. Jag ville bara titta, men så hittade denna bok på engelska så det fick bli den. Den ska utspela sig i Barcelona och tydligen är den lite av en hyllning till staden. Lovely!

Migslukare.

Läste ut Primtalens ensamhet av Paolo Giordano på bara några dagar. Jag kunde inte lägga ifrån mig den. Åkte ut till mitt barndomshem på landet och satt på altanen omgiven av pulserande grönska och blev ett med boken. Min far spelade en "bra låt" av något band för mig och frågade vilken musikgrupp som jag gillade att lyssna på. Jag svarade att jag inte lyssnade så mycket på musik; "Jag läser faktiskt mest", sa jag.

Boken handlar om den intelligente pojken Mattia som en dag lämnar sin utvecklingstörda tvillingsyster Michaela i en park för att kunna gå själv på ett kalas utan systerns pinsamma utflippande. Men systern försvinner och Mattia blir sig inte lik efter det. Han träffar en dag Alice som även hon är en vilsen själ. De båda dras till varandra, men på något sätt kan de inte komma nära. Som två primtal...

Även om boken var lite sorglig och melankolisk så var den så varm på samma gång. Mattia och Alice var så färgstarka och annorlunda karaktärer och historien berättades på ett så vackert sätt att jag inte kunde släppa den. Jag har längtat efter en bok som jag kunnat riktigt sluka och när jag läste den här så fick jag ett litet lyckorus, ett Äntligen, en bok med ett stort B. Jag rekommenderar denna starkt!

Just nu läser jag:

Primtalens ensamhet av Paolo Giordano. Har bara läst några sidor men det känns väldigt bra. Älskar böcker som fängslar från första sidan. Det är äkta konst det!

Bokfri helg; Dag 2.

Dag 1 fortsatte vara en pain in the butt så att säga. I brist på bokläsning slösurfade jag och kollade in klipp på youtube. Läste en tidning för att just få läsa något. Det är svårt med withdrawal...

Dag 2 gick däremot bättre. Trött efter en utekväll var tv:n det bästa alternativet för dagen. Skönt att slippa två dagar med boklängtan. Imorgon hoppas jag att jag hinner hämta mina böcker innan jag måste iväg på en träff. Ska bli skönt att återförenas med mina älsklingar.

Over and out.

Bokfri helg; Dag 1.

Jag trodde inte att det skulle kännas så mycket, men det är lite konstigt faktiskt.

Läste ut Engångsligg av Josefin Palmgren igår. En liten fin bok om den humörsvängande tjejen Klementin och hennes liv i Stockholm och om alla de människor, framför allt killar, som hon träffar. Jag kunde fraktiskt störa mig lite på karaktären ibland för att hon var rätt jobbig, men det var en rolig bok som bara flöt på under de 150 sidorna. Absolut läsvärd.

Hur som helst; Ja, det känns konstigt. Även om jag vissa helger har gått utan att öppna en bok innan så har vetskapen att det ligger en bok på sängbordet alltid känts tryggt. Men igår kväll när jag släckte lampan och det inte låg någon bok där var det helt klart en ny situation. Jag insåg verkligen att jag ALLTID har en bok på lager att läsa. Men jag ska hålla ut.

Vädret är soligt och fint. Får se om det blir strandhäng!

Over and out!

En bokfri helg?

Tänkte jag skulle testa detta. Anledningarna är följande:

1. Boken jag läser nu, Engångsligg, är på blotta 150 sidor och jag har redan kommit halvvägs så jag är rätt säker på att jag läser ut den i kväll, alternativt imorgon förmiddag.

2. Jag väntar ett paket från Adlibris på måndag och i den finns en bok som jag är sugen på att börja läsa, så jag vill inte börja på någon ny innan dess. Jag måste planera min läsning lite så jag har läst klart allt jag vill läsa innan Tanzania då jag redan har planerat vilka böcker jag ska ta med (se tidigare inlägg "Tanzania tales").

3. Jag tänkte på måndag förmiddag innan jag får hämta mitt fina paket ta tillfället i akt och sortera in mina räkningar i en fin pärm som jag inhandlade idag på ica. Ett försök till att bringa ordning i mitt tonårs-räknings-liv. Jag misstänker att bokstäverna A och T kommer fyllas rätt så snabbt (Adlibris och Telia).

4. Undersöka om jag kommer få läs-abstinens.

Jag tror det ska gå bra. Om det är dåligt väder sitter jag inne och då får jag väl se en film istället, men om solen skiner och det vankas strandhäng kan det bli lite jobbigare för jag gillar ju att ligga och läsa medan jag solar annars blir jag hemskt uttråkad.

Fortsättning följer...

Boken om hur en färg kan spela så stor roll.

Har precis läst färdigt boken Niceville av Kathryn Stockett. Den handlar om hur en vit kvinna, Miss Skeeter, som återvänder från college till sin hemstad Jackson i Mississippi och börjar få upp ögonen för hur färgade kvinnor som jobbar som hembiträden behandlas. Hon tar hjälp av två hembiträden, Aibileen och Minny, för att skriva ner deras historier och förhoppningvis kunna publicera en bok. De möter stort motstånd från samhället och fasan för att bli upptäckta är stor men de kämpar tappert på för att få sin sida av saken hörd.

Jag tycker boken är bra och läsvärd. Jag försöker känna mer för den, men jag hittar inte riktigt dit. Den är väldigt välskriven och jag flöt med bra i bokens handling, och givetvis blev jag förbannad på de orättvisor som vissa människor har fått uppleva, men jag kände aldrig att boken gav mig något nytt att bära med mig. Karaktärerna i boken kändes ibland sterotypa och jag kunde inte riktigt relatera till någon av dem.

Den behandlar ett viktigt ämne och jag ville gärna känna något för den. Den där mysiga underbara känslan av att ha läst färdigt en riktigt bra bok i min smak, men; nej, den infann sig tyvärr aldrig. Jag slängde upp den på bokhyllan och tog raskt fram nästa bok.

Tanzania tales

Den 3 september flyttar jag utomlands. I fem veckor. Jag och fyra andra sjuksköterskestudenter åker till Tanzania för att ha praktik. Givetvis är den stora frågan: vilka böcker ska jag ta med mig? Vi har bestämt att vi ska byta böcker med varandra, men jag vill ha med mig två stycken ändå, eftersom jag inte vill riskera att sitta utan något att läsa.

Den första boken, som jag bestämde redan vid köpet att den skulle få följa med, heter En halv gul sol  av Chimamanda Ngozi Adichie. Den utspelar sig i Afrika så jag tyckte att det var ett passande tema för resan.

Sedan har jag funderat på vilken den andra boken ska bli och jag har till slut kommit fam till att det får bli Igelkottens elegans av Muriel Barbery. Jag började läsa på den för ett tag sedan men fastnade inte riktigt för den. Men jag har senare hört att man ska ge den en chans, att början är lite seg, men att den sedan är en riktig pärla. Så med detta i bakhuvudet tänker jag packa ner den i väskan.

Så nu har jag mina två böcker, plus min Tanzania-resepalör som ska med och en dagbok. Jag skriver sällan dagbok för jag tycker att det är en dryg och stressande syssla att göra varje kväll. Men jag fick tipset när jag hade min förra praktik på sjukhuset där jag bor att skriva om mina upplevelse och intryck för att kunna se hur jag växer i min sjuksköterskeroll. Så jag kände att det var självklart att ta med min alldeles speciella sjuksköterskedagbok till Afrikas djungel.

Min hyllning till Harry Potter

I förrgår såg jag Harry Potter och dödsrelikerna del 2 på bio. Jag kände mig nöjd, men det var med ett litet sting i hjärtat som jag lämnade biosalongen. Det var det sista inom Harry Potter världen och jag vet att många fans lider med mig. Därför tyckte jag att det var på plats att skriva min hyllning till Harry Potter, trollkarlen som förändrade läsarvärlden. För mig är det även tio-års jubileum.

Ja, jag är ett fan. Big time. Ingen idé att försöka dölja det. Jag är ett hängivet, fanatiskt fan. Jag har läst böckerna flera gånger, både på svenska och på engelska. Jag älskar dem. Jag älskar storyn (obviously), karaktärerna och sättet som J.K. Rowling skirver på så läsaren inte kan lägga ifrån sig dem, utan bara vill ha mer, mer, mer.
Jag lärde mig trollformlerna, jag tog en pinne från skogen bakom mitt hus och täjde till den till en trollstav och jag har skickat efter fan-bilder på skådespelarna (Daniel Radcliffe och Emma Watson var de enda jag fick svar ifrån!) Jag sitter under filmerna och kommenterar hur det egentligen ska vara enligt böckerna (hemma givetvis, inte på bion!!)

Jag började läsa Harry Potter och de vises sten på min födelsedag 2001. Jag hade sett  filmen på bio (ja, jag vet men jag hann inte läsa den innan vi skulle se den. Jag bodde på landet, jag var tvungen att passa på när det fanns skjuts in till stan!) Väl hemma satte jag genast igång att läsa den och senare samma år fick jag den andra och tredje boken i julklapp av mamma och pappa och även den fjärde av Bokflugan. I väntan på den femte boken läste jag om de fyra första tre gånger. Jag var fast.

Sen har det bara rullat på. Jag har väntat spänt på nästa bok, liksom nästa film. Filmerna kan givetvis inte mäta sig med böckerna, men jag gillar dem ändå! De är kul att se en tolkning av sin favoritbok. Men ibland har de tolkat helt fel, enligt min mening, och när jag senare läser om böckerna håller jag mig till mina egna bilder.

Jag läste om dem på engelska förra året och när jag läst ut den sista i ordningen kände jag att det fick vänta med Harry Potter på ett bra tag. Men se, jag är redan sugen på att läsa om dem, fast på svenska denna gången. Måste ju variera sig lite...

Så nu är det över. Det tog slut i onsdags kväll för min del. Allt jag kan göra nu är att läsa om böckerna, läsa dem för mina framtida barn (som jag givetvis kommer att skola in att älska Harry Potter), ha filmkväll med temat  "Harry Potter-maraton" med mina HP-frälsta vänninor och helt enkelt hålla magin vid liv!

Favorit i repris

En gång varje sommar från det att jag var 16 har jag plockat fram Melissa Banks Flickornas handbok i jakt och fiske. Jag tror att jag köpte den från ett bokbord på B&W i Falkenberg för sisådär nio år sedan och jag har som sagt läst den en gång varje år sedan dess.


Boken är uppbyggd i episoder som kretsar kring Jane, från det att hon är 14 år och börjar reflektera över sin äldre brors förhållande. Hon fortsätter sedan sin egen färd genom kärleksdjungeln och avbetar många av de män man kan stöta på där. Hur fångar man en karl? Eller hellre, hur fångar man kärleken? Är det ett spel eller funderar det trötta rådet "att vara sig själv"?

Jag älskar denna bok lite grann. Inte för att den är världens bästa utan för att den känns verklig. Jane är en ung kvinna i New York men hon är så långt ifrån Carrie, Samantha, Miranda och Charlotte som man kan komma (och samtidigt bo i New York). Hon skulle kunna vara en kompis eller en kusin. Dessutom är hon hiskeligt ironisk och rolig och gör att man ibland skrattar högt. Varje gång jag läser boken kommer jag på något nytt som jag inte tänkt på tidigare. Något år har jag gjort en egen sväng på manssafarin och känner helt plötsligt igen mig i något jag inte tidigare känt igen mig i. På något sätt känns det som att min egen utveckling inom jakt och fiske löper parallellt med Janes, även om vi inte fiskat upp samma fiskar.

Just nu läser jag

Niceville av Kathryn Stockett. Blev sugen på att läsa den efter att ha läst lite om den på adlibris och så en dag hittade jag den på ica som har en rent livsfarlig pockethylla! (Jag fastnar inte vid godiset vid kassan, utan jag fastnar vid pockethyllan!) Där var den iallafall och tittade upp på mig med sin förföriska pärmar bad om att få ett hem. Så nu ligger den här och väntar på att jag ska ta mig an den!

Höga förväntningar som lämnade mig kluven!

Har nu läst ut boken Señor Peregrino av Cecilia Samartin. Den handlar om den unga Jamilet som födds i Mexiko med ett stort blodrött födelsemärke över hela ryggen, rumpan och baksidan av låren. Hon möts med okunnighet och vidskeplighet i den lilla byn där hon bor. Byborna tror att djävulen har gripit tag i henne och hon flyr över till USA för att kunna få proffesionell hjälp att ta bort det. Hon bor med sin moster och tar ett jobb på ett mentalsjukhus, där hennes enda uppgift är att passa upp på den märkliga gamla herren Señor Peregrino. Han berättar sin historia för henne om hur han gick längst pilgrimsleden i norra Spanien mot Santiago de Compstela och om de människor han mötte där.

Jag har fortfarande inte riktigt kommit på vad jag tyckte om boken. Jag fick höra att den var i Vindens skugga-klass, men det håller jag inte med om. Den var vackert berättad och lite spännande och jag såg ibland framemot att få sätta mig och läsa den. Men det var inte så mycket mer än så. Det hände inte så jättemycket, utan den var väldigt enkel. Medan Vindens skugga är ett underbart virrvarr av historier och mysterier så är Señor Peregrino mer av den tråkiga kusinen från landet. Vi får följa Jamilets historia och vid sidan av den; Peregrinos.

Dock tycker jag änså att den är läsvärd för att den är bra skriven, men jag tycker inte att man ska förvänta sig för mycket, som jag gjorde för så ger man inte boken en ärlig chans. I min värld är det svårt att ta sig upp till Vindens skugga-nivån, och nej, det gjorde tyvärr inte den här. En sak som jag måste ta upp som gav boken ett stort minus: den svenska översättningen hade en hel del felskrivningar. Det var inte bara missade bokstäver eller versaler, utan hela meningar kunde även vara helt åt skogen! Detta dök upp efter ungefär hälften av boken och det gjorde mig smått irriterad.

Men trots min kluvenhet till boken ser jag framemot att läsa den andra boken jag har av Samartin; Drömhjärta. Men för tillfället går jag vidare med annan läsning.

Min mysiga läsarhörna!

På min balkong har jag suttit i många timmar och bara njutit av sällskapet av en bra bok. Nu på sommaren är det idealiskt att spendera tid i denna idyll, med mina plantor. Jag älskar att den är en liten minidjungel. Eller en oas mitt i staden där jag kan fly ifrån all stress med jobb och liknande. Riktig Me-time!

Just nu läser jag

Señor Peregrino av Cecilia Samartin. Jag har redan hunnit med över 100 sidor och den är svår att lägga ifrån sig. Riktigt bra bok från första sidan. Har varit sugen på att läsa den här länge nu så jag ser framemot att läsa fortsättningen!

Känd bok i all ära...

Jag har läst Alkemisten av Paulo Coelho. Den handlar om den unge pojken Santiago som vandrar på Andalusiens heder med sina får, men som en dag möter en gammal man som får honom att sälja sina får och bege sig till Egyptiens pyramider för att finna en skatt.

 En tunn och fin bok, som handlar om att följa sina drömmar. Den är enkel och okonstlad, men jag blev inte riktigt så frälst som övriga massan. Boken kändes lite stressad mot slutet och pang så var den över på några sidor. Visst handlar den om att följa sina drömmar som utlovat, men ibland kändes den som om en dos tur och rätt tillfälle spelade lite med i leken med.

Jag har inte så mycket att säga om boken. Den var helt okej och eftersom den inte var direkt tung att läsa så tycker jag den är värd en chans. Jag funderar på att läsa om den mer noga och med eftertanke. Jag tror att jag var så inställd på att den skulle ge en wow-känsla bara för att den är så populär. Kanske får man läsa lite mellan raderna ibland...

ÄNTLIGEN!

Beställde böcker från adlibris för en och en halv vecka sedan. De hade inte skickats i förra veckan som jag hoppades på, men i söndags (!) fick jag ett mejl som sa att  de äntligen var på väg. Hade slaviskt kollat mobilen i tre dagar för att se om min sms-avisering hade anlänt, men icke. Så idag på väg hem från jobbet höll jag, i mitt huvud, på att formulera ett mejl till dem för att klaga. Men se när jag kom hem så låg det ett vackert papper som sa att mina böcker ligger hos posten på ica (väldigt typiskt dem att skicka brevavisering trots att jag har specificerat att jag vill ha sms!).

 Här är böckerna som jag har beställt:

Señor Peregrino av Cecilia Samartin

Drömhjärta av Cecilia Samartin

Har läst att Señor Peregrino i samma klass som Vindens skugga, så den ska bli kul att läsa!

Just nu läser jag

Alkemisten av Paulo Coelho.

Efter att ha plågat mig igenom Pilgrimsresan av samma författare ville jag glömma allt med Coelho, men så fick min kusin mig på andra tankar med sin uppmaning att ge Alkemisten en chans. Så nu ska jag göra detta. Ärligt talat så hade jag tänkte läsa en annan bok, men adlibris har varit sena med sin leverans så jag tar denna i mellan. Men jag ser framemot att läsa den. Den är ju så omtalad så det ska bli kul att se vad alla snackar om!

Boken som stal mitt hjärta litegrann...

Jag har inte läst en bok på länge som berört mig så mycket som Boktjuven av Markus Zusak. Den handlar om Flickan Liesel Meminger som lever i Tyskland mitt under det rådande andra världskriget. Boken fokuserar sig på de tyskar som faktiskt inte höll med Hitler och hans politik på alla plan, som gömde judar i sina källare. Liesel hamnar under kriget hos fosterfamiljen Huberman där mamman är stor som ett klädskåp och skriker och gormar dagarna i ända och pappan spelar dragspel och lär Liesel läsa. Liesel blir besatt av böcker och börjar stjäla dem för att kunna läsa mer. Utanför henne lilla värld på Himmel Strasse blir judar förda till koncentrationsläger och familjer splittras. Hennes historia berättas av självaste döden själv.

Denna bok fångade mig från första stund, eller ja, inte de första ca 20 sidorna som var lite röriga, men hon som sålde mig boken hade förvarnat mig så jag höll ut, och tack och lov för det för det var en upplevelse att läsa den. Zusak skriver på poetiskt och flera gånger stannade jag upp och skänkte en liten tanke till de vackra meningarna han har vävt ihop. Att ord kan bilda så vackra bilder i ens huvud är obegripligt.

Ett litet smakprov från Boktjuven:

"Av någon anledning ställer döende människor alltid frågor de redan vet svaret på. Kanske är det för att de ska kunna dö med vetskapen att de har rätt"

Jag läste i denna boken så mycket att jag en natt drömde att jag var tysk och helt plötsligt slog judarna tillbaka och gjorde motstånd mot oss. Vi tyskar hade färgglada kläder medan judarna hade gråa och trista och i slutet av drömmen bestämde jag och några andra tyskar att vi skulle börja klä oss i naturfärger, för att kompromissa. När jag vaknade insåg jag att boken hade hamnat på min hjärna.
Men den har även fastnat i mitt hjärta, speciellt karaktären Liesel, som är så stark och modig och vars fingrar kliar vid tanken på borgmästarens bibliotek.

Denna boken fick mig att gråta högt och inför ögonen på min sambo satt jag på balkongen och torkade både tårar och snor medan jag läste de sista sidorna. Detta är en bok som jag garanterat kommer läsa om och kan helt klart kalla en ny favorit. Jag tänker inte skriva vem jag tycker ska läsa den här boken, den är för alla.

 Men jag kan känna att den som inte läser den missar något!

Chick lit-kavalkad

Jag har lika många gånger irriterat mig på den boksnobbism som råder som jag kommit på att jag själv praktiserar det. Vad är en bra bok? En bra bok är en bok som många älskar. Punkt? Eller är det en bok som experterna pekar ut som ett nytt mästerverk men som faktiskt är ganska otillgänglig för den stora massan? Bokdemokrati eller bokdiktatur? Jag har alltid tyckt att chick lit (”litteraturgenre som uppehåller sig vid beskrivningar av yngre storstadskvinnors liv” enligt ne.se) är en underhållande genre som har fått oförtjänt mycket skit. Själv har jag läst många av Marian Keyes böcker (jag och många andra, då hennes böcker har sålt i cirka 15 miljoner ex) och verkligen gillat denna ”skräplitteratur” som det så vackert heter. I våras kände jag att det var längesen jag satte tänderna i en riktig ”kvinnoroman” och beställde inte mindre än fyra chick lit-romaner, Marian Keyes två senaste och så Meg Cabots Babbeldrottningen och Isabel Wolffs Vickis vintagebutik (jag vet inte vad det är men visst blir man mer sugen på den typen av böcker när det börjar bli sommar?). Dessa fyra böcker slukade jag på ett par veckor och visst var det underhållande. Men. Fyra på en gång var kanske tre för många.

Jag började med Marian Keyes En förtjusande man som, liksom de flesta av författarens böcker, utspelar sig på Irland. Vi får följa flera kvinnor som på något sätt har eller har haft någon typ av kärleksrelation till den ”förtjusande” mannen, en politiker på uppgång. Boken innehåller många tillbakablickar och kvinnorna är väldigt olika men har alla påverkats av mannens beteende under deras tid ihop. Historien är väldigt oförutsägbar och gick verkligen in på djupet i beskrivningarna av både alkoholmissbruk och kvinnomisshandel och visade verkligen hur komplext dessa fenomen är och hur det kan drabba vem som helst. Jag tänkte flera gånger att boken inte riktigt lever upp till alla chick lit-förväntningar.

Den andra boken av Keyes var Oväntat besök på Star Street. Denna bok blev jag inte alls lika imponerad över, även om vi har en hel del intressanta och udda karaktärer. Star Street 66 ligger i Dublin och vi får möta de som bor i de olika lägenheterna i huset, bland annat två polacker med en irländsk, kvinnliga inneboende, ett ungt par som sover med kläderna på, en gammal dam med en stor hund och 40-årig PR-kvinna som jobbar för ett skivbolag och som alltid går i högklackat. Det som gjorde mig lite besviken är närvaron av något övernaturligt som också är bokens berättare. Det är också detta ”något” som är det oväntade besöket. Det hela kändes helt enkelt lite krystat och överdrivet. Berättelsen i sig hade verkligen kunnat stå själv utan detta fenomen.

Jag fortsatte sedan med två författare som jag aldrig tidigare stött på. Meg Cabots Babbel­drottningen och Isabel Wolffs Vickis vintagebutik följer kanske lite mer det klassiska chick lit-receptet med en ung kvinna i huvudrollen som brottas med problem men som i slutändan löser sig och så får hon sin prins och halva kungariket (jag vet att jag kanske avslöjar lite för mycket men ni hade ändå förstått det efter 10 sidor). Cabots Babbeldrottning Lizzie, ska lämna USA direkt efter sin examen från universitetet för att åka till England och bo med sin pojkvän som hon träffat en gång, tre månader tidigare. Det hela blir förstås en katastrof och hon hamnar istället på ett franskt slott ute på landsbygden. Lättsam bok som man läser ut på en dag eller två. Vickis vintagebutik har en lite äldre huvudperson som precis har levt ut sin dröm och startat en vintagebutik. Vi får följa hennes första månader med butiken igång och de olika människorna hon lär känna under tiden. Butiken verkar gå bra och det är ganska trevligt och gemytligt i bakgrunden är det hela tiden en hemsk händelse som påverkar Vicki men som inte avslöjas för oss läsare. Jag måste säga att trots att jag inte anser mig vara särskilt modeintresserad så är det ganska roligt att läsa om alla fina 50-talsklänningar och de klassiska klädmärkena som Vicki hela tiden är på jakt efter. Jag var däremot inte så jätteförtjust i karaktären Vicki. Hon är så präktig att man nästan vill slänga boken i väggen. Hon gör alltid de rätta valen och säger de mest lämpliga sakerna. Man nästan kan tro att det är en vett-och-etikettkommité som övervakar henne. Cabots och Wolffs böcker har ganska mycket gemensamt. Både Lizzie och Vicki är väldigt intresserade av mode, och främst vintagemode (Lizzie har tagit sin examen inom mode) och båda åker till Frankrike och hamnar på vingårdar. Det blev nästan lite deja vu att läsa den ena boken efter den andra.

Sammanfattningsvis så kanske jag måste säga att jag till viss del kan förstå varför experterna kastar skit på chick lit. Generellt så är det ganska förutsägbart och mallanpassat. Men när man har semester (eller vid andra tider på året också förstås) så är det kanske just förutsägbart man vill ha. Och det är ganska skönt att läsa en bok som egentligen inte berör en särskilt mycket utan bara är en trevlig upplevelse just för stunden. Lite som ett one-night-stand kanske? Dock skulle jag väl inte rekommendera en sådan här översvämning av chick lit. Ett tips är att ha Kafkas Processen i beredskap bredvid hängmattan och läsa några sidor av den mellan böckerna så ska du se att du snart blir sugen på lite mer ”skräplitteratur”.

Humlan gör entré!

Ytterligare en syster ansluter sig till bokbloggandet. Jag har alltid varit en bokslukare, även om det förstås gått något upp och ner. I tioårsåldern slukade jag en Wahlströms ungdomsbok i samma takt som jag bytte strumpor (ja, bokstavligt talat) och sedan har det fortsatt med chick lit, deckare, klassiker och allt därimellan. Intresset för litteratur fördjupades ytterligare efter att jag läste det på högskolan när jag pluggade engelska (kan ni tänka er något lyxigare än att sitta tio personer i ett seminarierum och diskutera olika författare och få CSN för det?).

Jag kommer, liksom mina systrar, att recensera böcker jag läst. Kanske blir det en och annan fundering också över boken som sådan och vad som händer med boken i framtiden.

Den något präktiga och surrande (men snälla) storasystern humlan börjar härmed sin bokbloggande karriär!

Mina två absoluta favoritböcker

När jag var yngre kunde jag omöjligt säga vilken eller vilka böcker som var mina favoriter. Jag har alltid varit ett fan av Harry Potter-böckerna, men en dag korsades min väg av boken Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón. När jag läste den kastades jag direkt in i den rika handlingen och boken grep tag i mig från första till sista sidan. Den handlar om Unge Daniel som bor i Barcelona med sin pappa. De äger ett bokantikvariat och Daniels liv förändras då han hittar boken Vindens skugga i De bortglömda böckernas gravkammare. Han läser boken på en natt och börjar forska i författaren till boken; Julian Carax och hur det kommer sig att det nästan inte finns några böcker kvar av honom. Ett mörkt förflutet börjar sakta nystas upp...

Förr hade jag en vana att jag skrev i böckerna när och var jag köpte dem. Mitt ex av boken köptes den 29 Juli 2009 och jag har hunnit läsa den tre gånger och är sugen på en fjärde gång snart. Jag blir fortfarande lika berörd av den och upptäcker hela tiden nya saker i handlingen och i de underbara karaktärerna.

Andra boken heter Ängelns lek och är skriven av samma författare. I denna boken får vi följa författaren David Martín som har fått i uppdrag att skriva en ny bok som ska förändra världen, men vem är egentligen herren som har gett honom detta bisarra uppdrag? Denna köpte jag den 20 juli 2010 och har bara läst den en gång (än så länge). Den var mycket mörkare än Vindens skugga men jag blev ändå lika fascinerad av den. Jag kunde inte låta bli att försvinna in på Barcelonas gator och följa karaktärernas steg för steg. Jag gråter väldigt ofta till böcker, jag kanske är lite blödig, vad vet jag? Men denna boken fick mig att brista ut i en sån störtflod av tårar utav dess like och jag gick berörd i flera dagar efter att jag hade läst ut den. Aldrig har en annan bok fått mig till detta. När jag hade läst ut den kastade jag mig på Vindens skugga för tredje gången och läste om den igen. Jag kan inte förklara varför för då avslöjar jag en viktig del i Ängelns lek, men jag var bara tvungen.

Några ord om staden Barcelona: Jag har bott där i tre månader där jag lärde mig prata spanska bättre. Det är en underbar stad och genom böckerna kunde jag se de gator som nämns och Barcelona blev som en egen person i böckerna, en viktig del av handlingen. Ibland kändes det som de inte hade varit lika bra om de inte hade utspelats sig i vackra Barcelona.

Dessa böcker rekommederar jag till alla som vill ha förslag på bra böcker att läsa. Mitt exemplar av Vindens skugga har blivit läst totalt sex gånger och Ängelns lek två gånger. Jag lånar mer än gärna ut dem till familj och vänner för jag vill att de ska få ta del av dessa underbara och färgstarka berättelser. Jag kan lugnt säga att jag har hittat mina favoritböcker och det kräver en riktig toppbok för att klå dessa. Kan även nämna att bilden som är högst upp på min blogg, med fjärilsbokmärket, är av Ängels lek. Jag ville ha en favoritbok på rubrikbilden, så det fick bli den.

Dessa böcker är för dig som vill ha en fantastisk läsupplevelse, med gåtor i mörkret och underbara karaktärer som man både kan älska och hata starkt. Vill du ryckas med i Barcelonas fantastiska värld så läs dessa. Eller läs dem utan några specifika orsaker. Bara läs, för de förtjänar det.

Just nu läser jag

Boktjuven av Markus Zusak.
Det var den här boken jag skrev om i inlägget "Lycka i bokhandlen". Jag blev lite snål och lade tillbaka denna på hyllan men i kassan sa sedan den fantastiska kassörskan att det var "Tag-4-betala-för-3-pocket-dag" så jag kastade mig tillbaka och hämta denna! Dagens nyheter påstår att det är "en blivande klassiker" så det ska bli en intressant läsning.

Sitter helst och läser på min balkong, där det är mysigt och ljust och min plantor börjar ta sig. Dock är stolarna väldigt osköna för läsning så jag och min sambo funderar på att "mysificera" balkongen ytterligare. Jag får ta lite bilder när det är klart. Har varit och klippt mig och hämtat min supersköna nya pippikofta! Den var liite varm att ha på balkongen, men jag kunde inte med att ta av den. Ikväll vankas prova på dykning och övernattning hos Bokflugan.

Lyckan är en sällsam fågel av Anna Gavalda

Lyckan är en sällsam fågel handlar om Charles som bor i Paris med sin sambo Laurence och hennes dotter Matilde. Charles jobbar som arkitekt och reser över världen för att arbeta med olika projekt. Charles är inte lycklig, han är jämt trött och rädd för att livet gått förbi honom. Han närmar sig femtio och en dag hinner hans förflutna ikapp honom genom ett brev från en gammal barndomsvän. Under sin resa genom minnena träffar han en kvinna som heter Kate och som han känner en dragning till. Hon bor på en gård på landet med sitt entourage av barn och djur, och efter deras möte förändras Charles.

Denna boken har jag riktigt längtat efter att läsa, den har stått i bokhyllan och retats och bara bett om att få bli läst, men så började jag och jag sögs inte riktigt in i den som jag först trodde att jag skulle. Språket var i en klass för sig och även om det stundtals var vackert och dynamiskt, ja rent av genialiskt så kändes det ibland flummigt och att det inte riktigt ledde någonstans. Inte förrän trehundra sidor kom boken riktigt igång och då slukade jag de sista sidorna. Då kändes den värd att läsa.

En bok för dig som gillar att läsa ett annorlunda språk med en annorlunda rytm. Om du gillar Anna Gavaldas rika berättarspråk och djupa karaktärer så är detta en bok för dig. Men om du känner under läsning att den inte kommer igång så uppmanar jag dig att hålla ut ett tag till! Den kommer bli magisk...

The Blue av Mary McCallum

The Blue utspelar sig på en isolerad ö i Marlborough Sound i Nya Zeeland. Året är 1938 och historien cirkulerar kring Lilian och hennes familj som lever i det lilla samhället som bebor ön som heter Arapawa Island. Lilians make Ed arbetar som valjägare som de flesta män gör på ön. Tillsammans har de fyra barn: en äldre dotter som precis bildat en egen familj, en yngre dotter som bor på fastlandet där hon går i skolan och en yngre son som bor hemma med Lilian och Ed. De har även ett fjärde barn, en son vid namn Mickey som kommer hem till ön efter att ha bott och arbetat i Wellington ett tag. Hans ankomst bäddar för konflikt och, som det framgår under historiens gång, så är saker och ting är inte alltid som de verkar...

Jag köpte den här boken under mitt år i Nya Zeeland. Jag tror jag föll för framsidan på boken. Trots att jag vet att man inte ska döma boken efter omslaget så är det i regel det som får mig att plocka ner en bok från bokhyllan. Jag tyckte även att det skulle vara roligt att läsa en bok som utspelade sig på just Nya Zeeland.
Vid slutet av 2009 gjorde jag och en vän en road trip på Sydön. Jag glömmer aldrig när jag stod upp på däcket på färjan mellan Wellington och Picton och fick se självaste Arapawa Island på riktigt. Det var en häftig känsla!

Boken är en av de bästa jag har läst. Till en början lunkade den på i ganska lagom tempo men under tiden som man läste insåg man att det låg någonting och vilade under ytan hos Lilian och hennes familj. När jag inte trodde att det skulle hända så mycket mer avslöjades en överaskande hemlighet som förändrade hela historien och ens sätt att se på boken. Författaren hade ett bra upplägg och byggde skickligt upp historien fram till det stora avslöjandet. Mer vill jag inte skriva eftersom jag absolut inte vill förstöra läsupplevelsen för någon som skulle vilja ge sig på den här pärlan.

The Blue är för dig som vill ha en spännande historia som utspelar sig på en plats som väldigt få bekantat sig med och för dig som vill uppleva en annan tid och kultur. Gillar du naturupplevelser och vackra platser är inte denna helt fel heller, jag kunde riktigt känna vinden i håret när Ed stod upp på utkikspunkten och spanade efter valar. Peronligen är jag emot valjakt men det var ändå intressant att läsa en skildring av hur man överlevde under 1900-talets första hälft i ett isolerad ösamhälle i Nya Zeeland.
Gillar du att bli helt överraskad av en historia ska du definitivt läsa denna boken.

//Bokflugan