söndag 23 juni 2013

Snuffeli-snuff

Författaren Chuck Palahniuk är kanske mest känd för sin bok Fight Club som filmatiserats av David Fincher med Edward Norton och Brad Pitt i huvudrollerna. Boken står i min bokhylla och samlar damm, en present till min sambo i början av vårt förhållande.


Jag har själv inte läst den, men kommer antagligen göra det inom en snar framtid. Speciellt efter att just läst ut hans bok Snuff. Snuff är en fiction-novell om den avdankade porrstjärnan Cassie Wright som tänker avsluta sin karriär genom att slå världsrekord; hon ska ligga med 600 män i en tagning. I boken följer vi tre av dessa lyckliga stjärnor: Mr. 72; den unga killen, Mr. 137; prime time skådisen som hoppas på att detta ska bli hans comeback och Mr. 600; porrveteranen. Vi följer även Sheila, som är upphovsmakerskan till projektet och organiserar allt.


Historien är rå, smågalen och extremt underhållande. Den är också naken och avskalad, på flera sätt. Jag har aldrig läst en bok av någon som vågar ta i lite extra och chocka läsaren litegrann. Definitivt itnte sista gången jag läser en Palahniuk-novell.

lördag 15 juni 2013

GUD ÄR DÖD!

Första läsningen av de tre böcker som införskaffades på Strands bokhandel i New York blev av författarens Ron Currie, Jr. Hans debutroman är en fiction med den slagkraftiga titeln: God is dead. Som titeln skvallrar om så ha Currie, Jr. skapat en alternativ värld utifrån det faktum att Gud är död, och vad händer då med samhället?


I God is dead har Gud tagit den mänskliga formen av en sudansk kvinna mitt i stridernas hetta med Janjaweederna. I den mänskliga formen dör Gud och världen blir sig inte lik; präster och nunnor tar livet av sig, föräldrar börjar tillbe sina barn och "religiösa" krig bryter ut mellan nya livsåskådningar.

Boken är i det extrema laget, men ändå inte helt långt ifrån sanningen. Den kan kanske uppfattas som aningen provocerande från troende, vad vet jag om det? Men som stark icke-troende fann jag boken väldigt underhållande och tänkvärd.

onsdag 5 juni 2013

Lätt mentalt rubbad men hysteriskt rolig brud!

Igår slog jag ihop pärmarna till Let's pretend this never happened av Jenny Lawson. Boken är en memoar av den amerikanska bloggarens uppväxt i en liten småstad i Texas upp till nuläget då hon är 39, har make och en dotter. En memoar för en som inte ens fyllt 40 kanske låter lite väl ambitiöst, men Lawson fyller utan problem den ca 360 sidor långa boken.

Den svingar sig mellan galna upptåg från hennes excentriska pappa som jobbar som taxidermist (alltså stoppar upp djur) och som tog in vilda djur i huset, kastade lodjur på Lawsons framtida man vid deras första möte och väckte Lawson och hennes syster mitt i natten för att visa en ny handdocka, gjord av en död ekorre.


Lawson själv lider av flertalet mentala problem; hon har tvångssyndrom, ångestsyndrom, haft en släng depression, posttraumatiskt stress syndrom och allmänt labil under sociala tillställningar och under bokens gång uppdagas en hel del fysiska problem med. Men med humor och ett underbart ostädat språk tar hon sina problem med en nypa salt och gör det bästa av situationen. Hon nämner antagligen ordet "vagina" sjuttioelva gånger och jag kunde ofta fnissa högt ev de underbara kommentarer som hon slängde ur sig.

Som t.ex. en lapp som hon skrev till sin man då de hade en argumentation:
I poisioned something in the fridge. Good luck with that!

Bokens budskap handlar om hur vi människor desperat kämpar för att passa in, men ibland måste man fråga sig vad det är man ska passa in i? För är vi inte alla lite smågalna ibland? Åtminstonde känner man sig sån.

Men så får man träda in i Jenny Lawsons inre och plötsligt känner man sig ovanligt platt och tråkig. Fast på ett helt okej sätt!