Den svingar sig mellan galna upptåg från hennes excentriska pappa som jobbar som taxidermist (alltså stoppar upp djur) och som tog in vilda djur i huset, kastade lodjur på Lawsons framtida man vid deras första möte och väckte Lawson och hennes syster mitt i natten för att visa en ny handdocka, gjord av en död ekorre.
Lawson själv lider av flertalet mentala problem; hon har tvångssyndrom, ångestsyndrom, haft en släng depression, posttraumatiskt stress syndrom och allmänt labil under sociala tillställningar och under bokens gång uppdagas en hel del fysiska problem med. Men med humor och ett underbart ostädat språk tar hon sina problem med en nypa salt och gör det bästa av situationen. Hon nämner antagligen ordet "vagina" sjuttioelva gånger och jag kunde ofta fnissa högt ev de underbara kommentarer som hon slängde ur sig.
Som t.ex. en lapp som hon skrev till sin man då de hade en argumentation:
I poisioned something in the fridge. Good luck with that!
Bokens budskap handlar om hur vi människor desperat kämpar för att passa in, men ibland måste man fråga sig vad det är man ska passa in i? För är vi inte alla lite smågalna ibland? Åtminstonde känner man sig sån.
Men så får man träda in i Jenny Lawsons inre och plötsligt känner man sig ovanligt platt och tråkig. Fast på ett helt okej sätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar