En nagel i feministögat!

Jag har just läst ut Caitlin Morans bok Morantologi och har en del synpunkter på den. För något år sedan läste jag hennes andra bok Konsten att vara kvinna och jag älskade den. Moran är en rolig, stark kvinna som inte ursäktar sig. En frisk fläkt i läsarvärlden. I Konsten att vara kvinna skrev hon begränsat om kvinnor, feminism m.m. medan i Morantologi får vi ta del av hennes olika krönikor som handlar om lite allt möjligt som politik, hbtq-frågor, intervjuer med kändisar och föräldraskap. Om Konsten att vara kvinna var en påse med läckra körsbär är Morantologi en fräsch fruktsallad.

Men....!

En sak som jag störde mig något fruktansvärd på (en sak som jag mer och mer har lagt märke till den senaste tiden) är hur kvinnor i filmer och serier ska förolämpa män med sitt eget kön.

Exempel: I serien Scrubs ska den känslokalla läkaren Denise (spelad av Eliza Coupe, som är med i senare säsonger) trösta en bekymrad Dr. Turk (Donald Faison) varpå hon inleder med frasen: "Varför lipar du som en lite tjej-bitch"

I filmen We're the Millers fäller Emma Roberts karaktär en liknande kommentar till sin låtsasbror i filmen; hon kallar honom en lite tjej på ett nedlåtande sätt.

I Morantologi påpekar Moran att hennes man låter "Ja, som ett fruntimmer" när han under en nattlig konversation i sängen klagar något diverse saker.

Det finns fler exempel, för nu när jag har börjat lägga märke till det så dyker det upp ÖVERALLT! Är det verkligen den här gammalmodiga humorn kulturvärlden har nuförtiden?

Min fråga är nu: Är det bara kvinnor som klagar och småtjejer som lipar? Är män dessa fantastiska varelser som är konstant nöjda hela tiden? Lipar inte alla barn, oavsett om de föddes med snopp eller mutta?
Och vad exakt är det manusförfattarna/Moran vill uppnå genom att fälla dessa kommentarer. Istället för att kvinnan bakom repliken ska vara cool och stark just genom att vara kvinna måste hon använda manliga metoder och förolämpningar för att få respekt?

Så några ord till Moran; Hela din trovärdighet som feminist försvinner i mina ögon i och med dessa kommentarer.  Ibland räcker det inte med att bara kalla sig "stridbar feminist", man måste faktiskt tänka på hur man uttrycker sig och hur man framställer sitt egna kön.

Jag vill inte låta denna kommentar dra ner hela boken. Den är läsvärd för att den är rolig och kvick, men för mig blev det en sådan nagel i ögat att jag knappt ville läsa klart den till slut.