En gång varje sommar från det att jag var 16 har jag plockat fram Melissa Banks
Flickornas handbok i jakt och fiske. Jag tror att jag köpte den från ett bokbord på B&W i Falkenberg för sisådär nio år sedan och jag har som sagt läst den en gång varje år sedan dess.
Boken är uppbyggd i episoder som kretsar kring Jane, från det att hon är 14 år och börjar reflektera över sin äldre brors förhållande. Hon fortsätter sedan sin egen färd genom kärleksdjungeln och avbetar många av de män man kan stöta på där. Hur fångar man en karl? Eller hellre, hur fångar man kärleken? Är det ett spel eller funderar det trötta rådet "att vara sig själv"?
Jag älskar denna bok lite grann. Inte för att den är världens bästa utan för att den känns verklig. Jane är en ung kvinna i New York men hon är så långt ifrån Carrie, Samantha, Miranda och Charlotte som man kan komma (och samtidigt bo i New York). Hon skulle kunna vara en kompis eller en kusin. Dessutom är hon hiskeligt ironisk och rolig och gör att man ibland skrattar högt. Varje gång jag läser boken kommer jag på något nytt som jag inte tänkt på tidigare. Något år har jag gjort en egen sväng på manssafarin och känner helt plötsligt igen mig i något jag inte tidigare känt igen mig i. På något sätt känns det som att min egen utveckling inom jakt och fiske löper parallellt med Janes, även om vi inte fiskat upp samma fiskar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar