Los favoritos de Bokfjärilen- Part 1

Det är svårt att titulera en bok som favorit, men vissa böcker har hängt kvar så länge och berört mig lite extra i hjärtat. Jag har funderat lite extra på vilka böcker som jag håller extra kära. Jag kom sedan på att det ofta är böcker som jag har/eller kommer att läsa om. Det tycker jag är riktigt fascinerande med en bok att den kan vara så intressant att den tål att läsas flera gånger. Jag älskar att läsa om böcker och hitta nya detaljer som jag inte tänkte på vid första läsningen.
Så här är en liten presentation av mina favoritböcker. Jag skulle först gör ett inlägg med dem alla, men det blev väldigt långt och jobbigt att läsa så jag tar en i taget.
Först ut:

Vindens skugga - Carlos Ruiz Zafón
Fastnade direkt för denna boken. Först ville jag läsa den eftersom den utspelade sig i Barcelona. Jag har spenderat mycket tid i staden, både bott där och hälsat på kusinen. Om man har varit där så vet man ur magisk staden är och i Vindens skugga så får hela staden en egen karaktär och jag älskade att veta precis var alla platser och gator låg någonstans. Jag har läst om boken tre gånger och det kommer antagligen bli fler. Det är en sådan bok där jag vid varje läsning hittat nya saker och delar som jag missat eller glömt bort. Det är även en bok jag i princip rekommenderar till alla som frågar mig om boktips (det är den första jag tänker på när någon ber mig nämna "en riktigt bra bok.") Vindens skugga är och har lite för alla. Åh, nu blir jag sugen på att läsa den igen!

Livet på en livbåt i Stilla Havet på 70-talet.

Piscine Molitor Patel, även känd som Pi,  är en indisk pojke vars far äger en djurpark i den franska kolonin Pondicherry i Indien. När de bestämmer sig för att flytta till Kanada för att börja ett nytt liv, lastar de några av djuren, som ska till nya djurparker, och sig själva på ett fartyg och seglar "mot äventyret."
Men historien tar en annan vändning. Fartyget sjunker och Pi hamnar i en livbåt. Men han är inte ensam; i båten finns en zebra, en orangutang, en hyena och en bengalisk tiger på 225 kilo. Kampen för hierarkin och överlevnad börjar. Boken heter Berättelsen om Pi av Yann Martel.

Frågan lyder: "Kan verkligen en bok på 350 sidor om en pojke och några djur i en livbåt bli intressant? " Svar: Ja!

Martel har ett rikt beskrivande skrivsätt och är en utmärkt historieberättare. Även om han skrev om de mest konstiga händelserna så blev berättelsen aldrig rörig eller komplicerad. Den var vacker, sorglig och helt annorlunda. Jag har genom mina år av läsning märkt att jag gillar böcker som har en enkel handling, men ändå med ett djup som lämnar mig berörd. Som Primtalens ensamhet av Paolo Giordano. (Hm... båda böckerna har titlar med matematisk referens. Det kanske är det som är tricket till en bra story...?)

Jag tänkte medan jag läste att detta hade blivit en intressant film och efter ett litet snabbt, oskyldigt sökande på imdb.com så visade det sig att den redan kommit ut som film i år. Ska bli väldigt kul att se den. Mest för att se hur de har tolkat den.

Jag kom på tredje plats!!!

Jag har kommit på tredje plats i en fototävling som bokbloggen Tystnad.net har anordnat!!!
Det var ett tag sedan jag skickade in ett bidrag så jag trodde att jag hade förlorat, men så fick jag ett melj precis där det stod att jag hade "vunnit" (för det känns faktiskt som om jag vunnit, eftersom jag aldrig vinner sådana här tävlingar annars!)

Mitt bidrag ser ut såhär:

Här är länken till sidan: http://www.tystnad.net/2012/06/vinnarna-i-fototavlingen/

Åh, jag är alldeles nipprig, det gjorde min dag! Jag får välja en bok ur en bokhög. Jag återkommer med vilken jag fick!

Alla vägar leder till...

Nu har jag och min sambo packat våra väskor, fixat nya pass och flyr fältet till varmare breddgrader några dagar. Har införskaffat en resepalör för lättare navigering i staden:

Får se om vi hinner med någon av dessa ställen...

Ciao!

Jag kommer sen... av Eva Wiklund

Att förlora ett barn.
Eftersom jag inte har barn själv är det svårt att föreställa mig detta. Men tillräckligt mycket förstår jag av det att det är en fruktansvärd tragedi och det värsta som kan drabba en människa.

Detta hände Anne-Britt Söderberg. Natten till den 30 oktober 1998 förlorde hon sin dotter, Johanna, i diskoteksbranden i Göteborg. 63 unga människor miste sina liv och många fler skadades både fysiskt och psykiskt.

Boken tar oss med från att Johanna föddes, genom hennes uppväxt och till sist hennes tragiska död. Men det tar inte slut där. Vidare skildras människoödena för dem som blev kvar, Johannas mamma Anne-Britt och hennes familj bland annat, men även för andra människor som på något sätt påverkades av branden den natten.

Den här boken hade jag svårt att lägga ifrån mig och slukade på fyra dagar. Inte bara för att få reda på hur man kan gå vidare i sitt liv efter en sådan katastrof som branden medförde för så många människor, utan för att den ger en bild av förloppet efter branden. Vi får en inblick i utredningen som till sist leder till domen för de ungdomar som startade branden och även hur BOA (Brandoffrens anhöriga) bildades och blev en gemensam röst för de drabbade.

Boken ger en bra och förståelig inblick i "Diskoteksbranden" och är perfekt för dig som vill veta mer om katastrofen och hur den kunde ske. Själv visste jag inte mer om branden än vad jag som 11-åring läste i tidningen när den inträffade och vad som skrevs om det efteråt tills ämnet kallnade och fick lämna plats för mer akuella nyheter.

Nu inser jag att det aldrig har kallnat för många människor och att branden som för länge sedan slocknade på Backaplan fortfarande brinner i så många människors minne. Vissa har lärt sig tämja lågorna och leva vidare med smärtan, andra inte.