Livet på en livbåt i Stilla Havet på 70-talet.

Piscine Molitor Patel, även känd som Pi,  är en indisk pojke vars far äger en djurpark i den franska kolonin Pondicherry i Indien. När de bestämmer sig för att flytta till Kanada för att börja ett nytt liv, lastar de några av djuren, som ska till nya djurparker, och sig själva på ett fartyg och seglar "mot äventyret."
Men historien tar en annan vändning. Fartyget sjunker och Pi hamnar i en livbåt. Men han är inte ensam; i båten finns en zebra, en orangutang, en hyena och en bengalisk tiger på 225 kilo. Kampen för hierarkin och överlevnad börjar. Boken heter Berättelsen om Pi av Yann Martel.

Frågan lyder: "Kan verkligen en bok på 350 sidor om en pojke och några djur i en livbåt bli intressant? " Svar: Ja!

Martel har ett rikt beskrivande skrivsätt och är en utmärkt historieberättare. Även om han skrev om de mest konstiga händelserna så blev berättelsen aldrig rörig eller komplicerad. Den var vacker, sorglig och helt annorlunda. Jag har genom mina år av läsning märkt att jag gillar böcker som har en enkel handling, men ändå med ett djup som lämnar mig berörd. Som Primtalens ensamhet av Paolo Giordano. (Hm... båda böckerna har titlar med matematisk referens. Det kanske är det som är tricket till en bra story...?)

Jag tänkte medan jag läste att detta hade blivit en intressant film och efter ett litet snabbt, oskyldigt sökande på imdb.com så visade det sig att den redan kommit ut som film i år. Ska bli väldigt kul att se den. Mest för att se hur de har tolkat den.