Läsgodis med Vallgren

 

Efter mycket om och men det senaste året tog jag äntligen tag i Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren. Jag började läsa boken i september 2011 i Tanzania. Boken fanns i en sovsal i anslutning till det sjukhus där jag och några andra tjejer var sjuksköterskestudenter. Jag fastnade direkt för språkets fantastiska dynamik och underbara utsvängningar. Tyvärr blev min väska stulen under en taxifärd och boken försvann. Jag köpte den när jag kom hem och har dragit mig lite för att läsa den, då den gav lite jobbiga minnen.

 

Till slut plockade jag ut den ur hyllan utan att tänka och satte igång.

 

Tyärr råkade jag ut för det klassiska fenomenet: För höga förväntningar. Den var otroligt vacker och bra, men jag fastnade inte så som jag trodde att jag skulle göra.

 

Historien handlar om Hercule Barfuss, en dvärg som födds på ett horhus i Königsberg 1813. Han är vanskapt utan dess like, är dövstum och saknar armar. Men han föddes med något mer; en förmåga att läsa tankar. Något som blir väldigt användbart i den grymma, oaccepterande värld som han föddes in i.  Han går genom livet driven av sin stora vidunderliga kärlek till flickan som föddes samma natt som han: Henriette Vogel, och som han skildes ifrån och hoppas kunna återse en dag.

 

 

Den var läsgodis för själen. Vallgren är välnavigerad inom den svenska språket och skriver så otroligt rikt. Jag njöt i fulla drag av språket, men inte av själva historien. Antagligen för att jag förväntat mig mer av den. Men den är läsvärd, så läsvärd ändå, för att den är så välskriven. Och jag ser redan fram emot fler läsupplevelser med Vallgren.