Sista delen - trodde jag.

Så satte jag äntligen igång med sista delen om Livet för invånarna på Scotland Street 44 i Edinburgh (och andra runtomkring i staden med). Kärlek på skotska av Alexander McCall Smith är liksom sina föregångare, Livet på Scotland Street 44 och Espressoberättelser, en bok fylld med diverse karaktärer som både är udda och känns trygga på samma sätt; till exempel underbarnet Bertie med sin kontrollerande mamma som styr och ställer i hans liv och som i denna boken tvingar Bertie att gå med i Edinburghs symfoniorkester- för tonåringar - en idé som sexåriga Bertie inte är så värst förtjust i. Antroprologen Dominica drar iväg till Malackasundet i Malaysia för att studera piraternas liv och Pat har börjat på univeristet för att studera konst och Matthew kan fortfarande inte lämna sina tillgivna känslor för henne.

Jag har följt dessa karaktärer genom böckerna och jag har blivit lite fäst vid dem. Vissa mer än andra. De känns bekanta på ett vis och jag gillar att läsa om mänskliga relationer. Något McCall Smith är fantastisk på att beskriva. Boken är, liksom de andra, en mysbok.

Jag började läsa denna boken med lite sorg eftersom det skulle bli den sista i serien, men ack vad jag hade fel. Efter att ha skannat listan över böcker som McCall Smith utgivit kunde jag konstatera att en fjärde bok om Scotland Street 44 har kommit ut; Bertie och hans värld.
Kan det bli bättre? En till bok till om dessa underbara människor där kanske min favoritkaraktär har en huvudroll! Dock ska jag vänta med att skaffa den förrän den kommit ut som pocket. Så den matchar de andra böckerna i serien i bokhyllan.