Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger

Efter att ha blivit helt såld på Niffeneggers första bok Tidresenärens hustru som jag tidigare recenserat har jag sett fram emot att läsa hennes andra verk Själens osaliga längtan. Den förstnämnda boken räknar jag som en av mina absoluta favoriter så mina förväntningar inför den kommande läsningen var farligt höga.

Boken utspelar sig i Highgate i London. Tvillingarna Julia och Valentina är två systrar med ett osunt förhållande till varandra. Nu är jag ingen psykolog och kan inte ge ett professionellt utlåtande om saken men om man klär sig lika, sover i samma säng vid tjugo års ålder och inte kan fullfölja universitetet på grund av att ens syster hoppar av utbildningen och man inte kan fortsätta på egen hand, vågar jag dock påstå att relationen faller under kategorin osund. Rätta mig om jag har fel.

Julia och Valentina får ärva sin avlidna mosters lägenhet vid Highgatekyrkogården i London. För att få lov att sälja den måste de bo där ett år. Systrarna lämnar sitt hem i USA och beger sig till London, något som Valentina känner motvilja mot. Hon är i relationen den undergivna som inget hellre vill än att slå sig fri från sin mer utåtriktade och bestämda syster Julia som har siktet inställt på ett liv med systern konstant vid sin sida.

De lär känna under sin tid i London sina grannar; en korsordsmakare med tvångssyndrom och mostern älskare som fattar tycke för en av tvillingarna. Till på köpet får de även en annan, ganska oväntad bekantskap...

Hade jag lite för höga förväntningar på boken? Svar ja. Dock var jag medveten om att det skulle knappast vara möjligt för Niffenegger att toppa Tidsresenärens hustru som är en av de bästa och mest orginella böcker jag läst. Men Själens osaliga längtan var inte så tokig den heller. Handlingen tar sig oväntade vändningar som levererar ett slut som inte gått att förutse. Karaktärerna skildras på ett sätt som gör att man fäster sig vid dem och vill veta vad som ska hända med dem.

Som tvilling själv var det intressant att följa relationen mellan Julia och Valentina. Vissa saker kunde man relatera till, men det extrema i deras förhållande var obegripligt även för mig. Jag och min syster ville som tonåringar inte förknippas med att vara tvillingar genom att alltid klä oss olika och har olika frisyrer. Allt för att bli sedda som enskilda individer och inte som "tvillingarna". Boken bekräftade det viktiga i att leva sitt egna liv och bli en hel egen person istället för bara en andra hälft.