onsdag 18 september 2013

Det klassiska äventyret.

Då har jag tagit mig igenom Jules Vernes klassiska "mästerverk" Journey to the centre of the earth. Förlåt, det var inte meningen att ha en cynisk ton redan från första meningen!
Dock är jag liite besviken.

Ja, jag vet att den är skriven på 1800-talet och att man ska ha överseende, bla bla. Men faktum är att jag är väl inte vrålimponerad. Visst; Verne visar prov på otrolig uppfinnesrikedom och kunskap och geologi, men detta kan faktiskt bli lite för bra ibland. Det kändes som om halva boken bara var en massa svammel om stenar och forntiden, istället för att komma igen och snabba på handligen lite. För i summan av kardemumman så hände det inte då fasligt mycket i boken.


De flesta är ju bekanta med handlingen: Professor Lidenbrock hittar en gammal skrift som berättar om ingången till jordens medelpunkt via vulkanen Sneffels på Island. Med sin motvillige brorson Axel (som också är berättaren i boken) i släptåg beger han sig dit för att utföra deras livs äventyr.

Boken beskriver detaljerat hela resan till Island och till Sneffels och inte kommer den igång förrän Kapitel 17 som har den passande titeln: Our Real Journey Begins på sidan 104. Det var också ett minus; att alla kapitel hade avslöjande titlar så att man visste vad som skulle hända. Om man har bråttom kan man läsa endast kapiteltitlarna så får man sammanfattningen.

Ja, jag har väl som vanligt haft för höga förväntningar, men med klassiker så tycker jag att man får ha det. Det finns ju en anledning till att de är just Klassiker. Kanske fungerade detta koncept på 1800-talet, men för mig. Jag vill ha lite mer action. Och jag ska nog läsa hans böcker på svenska för engelskan var galet svår. Antagligen var det därför som jag inte gillade den; för att jag inte fattade något!

Okej vi får avsluta positivt: Kul att den var bland den har blivit stämplad som Sci-Fi. Med tanke på att den är skriven för ett tag sedan så är det roligt med ett nytt koncept. Och det är ju en äventyrsbok som kan vara läsvärd, just för att den är den första av sitt slag. Jag får ta och läsa en annan av hans böcker för att se om jag kan få upp ögonen för honom igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar