Bokflugan här med en ny recension.
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson är nog inte obekant för de flesta. Det känns som denna boken har höjts till skyarna och bara fått bra recensioner från alla som plöjt igenom ett exemplar. Jag har även hört rykten om att den ska filmatiseras med Robert Gustavsson i huvudrollen.
Som vanligt när någonting blir riktigt hypat (är det ett svenskt ord "hypat" eller svänger jag min månntro med svengelska?) har jag en tendens att bli lite anti till det hypade fenomenet i fråga. Det är ett av skälen till att jag undviker Sagan om ringentriologin (kom igen, SÅ bra kan de väl inte vara?).
Men jag bestämde mig för att utgå från min fars omdöme om boken eftersom han har den gåvan få förunnat att säga vad han tycker utan påverkan från yttre faktorer. Hans kommentar angående boken var: "Det var inte den bästa boken jag läst, men klart en av de roligaste". Det dög bra för mig och jag tog mig an denna bok med lagom höga förväntningar.
Historien tar sin början på ett ålderdomshem där Allan Karlsson precis ska fira sin 100-årsdag. Själv är han inte det minsta intresserad av detta och bestämmer sig för att klättra ut genom fönstret på första våningen och, som titeln antyder, försvinna.
Vi får följa Allan på hans färd där han möter en rad olika människor som ansluter sig till honom under omständigheter som får en att undra hur det hela ska sluta. Parallellt med historien får vi även en skildring av Allans hundraåriga liv som är minst sagt innehållsrikt. Som jag skrev i titeln så är Hundraåringen.... lite som en svensk version av Forrest Gump med avseende på Allan livsberättelse där han möter flera historiska figurer och spelar avgörande roll för olika historiska händelser.
Att säga att jag skulle höja boken till skyarna är att ta i, men det var helt klart en av de mest underhållande historierna jag haft nöjet att få ta del av.
Boken har en ton av svart humor som jag gillar väldigt mycket och om man föredrar sådant så är denna att rekommendera och trots Forrest Gumpliknelsen är det ändå en orginell berättelse.
Likt Allan Karlsson på brännvin lämnar boken mig smått berusad på gamla klyschor som "åldern är bara en siffra" och "fyll inte livet med år utan åren med liv".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar