Boken som stal mitt hjärta litegrann...

Jag har inte läst en bok på länge som berört mig så mycket som Boktjuven av Markus Zusak. Den handlar om Flickan Liesel Meminger som lever i Tyskland mitt under det rådande andra världskriget. Boken fokuserar sig på de tyskar som faktiskt inte höll med Hitler och hans politik på alla plan, som gömde judar i sina källare. Liesel hamnar under kriget hos fosterfamiljen Huberman där mamman är stor som ett klädskåp och skriker och gormar dagarna i ända och pappan spelar dragspel och lär Liesel läsa. Liesel blir besatt av böcker och börjar stjäla dem för att kunna läsa mer. Utanför henne lilla värld på Himmel Strasse blir judar förda till koncentrationsläger och familjer splittras. Hennes historia berättas av självaste döden själv.

Denna bok fångade mig från första stund, eller ja, inte de första ca 20 sidorna som var lite röriga, men hon som sålde mig boken hade förvarnat mig så jag höll ut, och tack och lov för det för det var en upplevelse att läsa den. Zusak skriver på poetiskt och flera gånger stannade jag upp och skänkte en liten tanke till de vackra meningarna han har vävt ihop. Att ord kan bilda så vackra bilder i ens huvud är obegripligt.

Ett litet smakprov från Boktjuven:

"Av någon anledning ställer döende människor alltid frågor de redan vet svaret på. Kanske är det för att de ska kunna dö med vetskapen att de har rätt"

Jag läste i denna boken så mycket att jag en natt drömde att jag var tysk och helt plötsligt slog judarna tillbaka och gjorde motstånd mot oss. Vi tyskar hade färgglada kläder medan judarna hade gråa och trista och i slutet av drömmen bestämde jag och några andra tyskar att vi skulle börja klä oss i naturfärger, för att kompromissa. När jag vaknade insåg jag att boken hade hamnat på min hjärna.
Men den har även fastnat i mitt hjärta, speciellt karaktären Liesel, som är så stark och modig och vars fingrar kliar vid tanken på borgmästarens bibliotek.

Denna boken fick mig att gråta högt och inför ögonen på min sambo satt jag på balkongen och torkade både tårar och snor medan jag läste de sista sidorna. Detta är en bok som jag garanterat kommer läsa om och kan helt klart kalla en ny favorit. Jag tänker inte skriva vem jag tycker ska läsa den här boken, den är för alla.

 Men jag kan känna att den som inte läser den missar något!